Österängs bygdegård är en aktiv och väl fungerande mötesplats för stora och små. Där har en stor lekplats för de minsta iordningsställts under namnet Bus med grus. Och genom att lokalerna genomgått en genomgripande upprustning, bl. a. med ett modernt restaurangkök är lokalerna mycket väl rustade för aktiviteter av skilda slag i föreningens egen regi och för uthyrning.
I söndags eftermiddag anordnade Österängs Bygdegårdsförening ett kulturarrangemang i samarbete med Götene kommun. Den stora salen var fylld till sista plats när Hanna Sundblad framträdde med sina medmusiker. De hade ett program och under rubriken En jävla röst framförde de en musikberättelse om Ester Blenda Nordström (1891–1948). Hon var journalist, författare och sökte spänning och äventyr på alla sätt. Hon var en av de första journalisterna i vårt land som använde metoden att en reporter uppträder under falsk identitet för att få material till reportage eller böcker. Metoden kallas idag för wallraffande efter den tyske Journalisten Günter Wallraff som på 1970 använde det arbetssättet och gjorde det världsberömt. Ester Blenda Nordström gjorde det 1914. Under signaturen Bansai skrev hon reportageserien En månad som tjänsteflicka i Svenska Dagbladet om sina erfarenheter av en månads arbete som piga. Hon bearbetade reportaget till boken En piga bland pigor. Det är bara ett av många exempel på hennes framsynthet och pionjärskap.





Jag blev nyfiken på henne genom Ester Blenda boken Flugfångaren av Fredrik Sjöberg. Hon blev högaktuell genom biografin ”Ett jävla solsken” av författaren Fatima Bremmer, en bok som tilldelades Augustpriset i kategorin för fackböcker samma år. Den biografin är grunden för den föreställning om och kring Ester Blenda Nordström som Hanna Sundblad och hennes medmusiker gjort. Artisterna kom in i den knökfulla salen sjungande Här kommer Ester Blenda (på Jan Johanssons klassiska melodi till Här kommer Pippi Långstrump). Det visade sig vara ett finurligt grepp med en baktanke. Ester Blenda Nordström skrev nämligen med start 1919 fyra barnböcker (flickböcker kallades de på den tiden) som handlar om den föräldralösa och äventyrliga Ann-Mari Lindelöf. Det är lätt att se hur inspirerad av dessa Astrid Lindgren var när hon skrev om Pippi.
Hanna Sundström berättade om Ester Blenda Nordströms liv och gärning på ett noggrant skriptat manus, tydligt, metodiskt och pedagogiskt. Det är ett varierat program. Kul och framför allt viktigt att få lära sig så mycket om en kvinnlig banbrytare på så många områden. Går man på djupet i historien kommer allt fler kvinnliga pionjärer fram. Och den kunskapen är viktig för att få rätt bild.
Mellan avsnitten sjöng Hanna Sundström sånger som hade ibland mer och andra gånger lösare anknytning till Ester Blenda Nordströms liv.
Vi fick höra sånger hon själv skrivit och hennes tolkningar av andras, bl. a. kända sånger av Mikael Wiehe, Eva Dahlgren och Sofia Karlsson.
Hanna Sundblad är en bra sångerska som gjorde sångerna rättvisa. Hennes framträdande är varmt och personligt och bärs av engagemang och musikalitet.




Hon ackompanjerades den här eftermiddagen av Mikael Dalemo på gitarr och elpiano och Johan Sundström på kontrabas och dragspel. Båda är bra musiker som med sitt spel gav sångerna många mervärden.
De tre avslutade med Anders Forslunds tonsättning av Karin Boyes I rörelse med välkända strofer som
”…Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.”
Det var en perfekt sammanfattning av Ester Blenda Nordströms ständiga sökande.
Det här var folkbildning av bästa sort och vi fick en fin stund tillsammans i Österängs trevliga bygdegård.
Hanna Sundblad turnerar med flera folkbildande program bl.a. om Frida Kahlo och Barbro Hörberg och föreläsningar i kvinnohistoria om t ex Lidköpingsgrevinnan Eva Ekeblad på Stola herrgård.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Österängs Bygdegård den 1 oktober 2023
En jävla röst – En musikalisk berättelse om Ester Blenda Nordström, banbrytande, Wallraffande journalist och författare. Programmet är inspirerat av Fatima Bremers bok Ett jävla solsken
Medverkande: Hanna Sundblad, medmusiker Mikael Dalemo, gitarr, elpiano, Johan Sundström. Kontrabas och dragspel.
