Ellen Sundberg är en modern visartist med en bred repertoar. Hon är uppmärksammad skivartist sedan debuten 2023. Hon har gjort popvisor med litet americanatouch på engelska på några album. Så egna tonsättningar av dikter av Bodil Malmsten. Häromsistens en platta med covers ur Kjell Höglunds visskatt. Hennes senaste album från hösten i år heter Vita Gäss. Det är sånger med svenska texter där hon själv är medkompositör. På sin höstturné för att lansera den gjorde hon ett välkommet stopp på Folkets Hus i Lidköping.
Det var mörkt och rofyllt i lokalen på ett sätt som ger det lugn Ellen Sundbergs låtar trivs bäst i. Hon Ellen Sundberg gjorde ett sympatiskt och chosefritt framträdande. Programmet var varierat. Själv benhård kjellhöglundfundamentalist var jag litet orolig hur det skulle gå med tolkningarna av hans låtar. Men jag var helt nöjd med hennes liveversion av en av mina favoriter, klassikern När tåget lämnar perrongen, här med ett envetet gitarriff av Torbjörn Ömalm. Samma sak med Staffan Hellstrands tonsättning av Ta ett bloss för moster Ellie. Tänk att bara våga sig på den som Lena Nyman gjort odödlig. Men Ellen Sundberg har hittat ett eget spår med den som funkar fint på sitt sätt.
Men det bästa den här kvällen var låtarna från nya plattan. Där finns den där episka musikaliska känslan som klär hennes ord så väl. Det handlar om den norrländska naturens skönhet och karga storhet. Hennes Highway 61 är Inlandsvägen, den väg som leder bort, men framför allt hem. Hon ser landskapet rinna förbi och rinna in i henne genom bilfönstret.
”jag tänker på allt jag varit med om allt det som gör mig till den jag är.” Krångligare än så är det inte att fånga det levda livets många sidor. Det låter enkelt, men det kräver en kvinna som Ellen Sundberg för att bli konstnärligt bärigt och trovärdigt. Hennes texter är ofta precisionsfinstämda och känns autentiska och ärliga. Låten Alla ord på senaste plattan är klockren och texten en av de bästa poptexter jag hört på länge. Den har också en kongenial melodi både till texten men också till artisten.
Plattan Vita gäss tar henne långt framåt. Hon sjunger så där så bra som det bara blir när vartenda ord är ett med artisten själv. Både troskyldigt och trovärdigt. Och det enkla är det stora. ”Luften, vinden, rymden, himlen skogen, fjällen, vad fint det är”heter det i sången Alla ord på senaste låtsamlingen. En klassiker i vardande.
Genom att hon har en rätt stor och varierad låtkatalog blev konserten vital och gav henne flera tillfällen att visa flera sidor av sitt artisteri som genomgående har ett solitt centrum i en stark personlighet.
Hon kom med ett band med traditionell rocksättning. Det som stack ut var att keyboardisten Markus Emhed dubblade på sax. Det fanns inte det minsta rock i hans spel. Han lade i stället till en jazzrökig balladkänsla till de låtar han blåste. Annars var kompet litet osvängigt stolpigt och enahanda i rytmsektionen på ett sätt som gjorde de ibland drömska låtarna onödigt tungfotade.
Men ändå. Trots att jag lyssnat in mig på hennes välproducerade plattor är det på konsert det de lever upp. ”ingenting har ändrats men allt är förändrat”, när det sker live i stunden.
Vi fick en fin stund med Ellen Sundberg. Publiken var nöjd det märktes.
Folkets Hus i Lidköping är verkligen ett kulturhus värt namnet. De försöker hela tiden att bredda sitt utbud med innovativa inramningar av sina arrangemang. Den här kvällen hade de gästkockar från finrestaurangen Vita Hästen som levererade fyra smaker inspirerade av en Ellen Sundbergsång. Jag hörde många lovord från några av de många som deltog även i måltiden.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkets Hus Lidköping den 12 oktober 2023
Ellen Sundberg
Medmusiker: Robin Lindqvist, bas, Torbjörn Ömalm, Gitarr, Markus Larsson, trummor, Markus Emhed, Keyboard, sax
Publik: knappt 100
boborg.se 