”Jag är ingen jävla allsångsledare, men är det nån som vill sjunga med så gör det för all del”.
Vi hade fått vänta länge, Cornelis Vreeswijk och hans sällskap hade försenats kraftigt av ett rejält snöoväder sa han. Men när han slutligen kom försvann väntansirritationen i ett slag. Han fick oss i sin hand i direkt. Och även vi som tycker att det är töntigt med allsång på konserter sjöng oombedda med.
Jag minns mitt första möte med hans musik. Året var 1964. Jag var hos min farfar i Borgsjöbyn och travade håglöst ved. Ur transistorradions skval på huggkubben hördes: ”Se här, gott folk, vi nu hunnit har/Till den siste mannen på planen/Han har varken ben eller armar kvar/Den stackars lille japanen/År nittonhundrafyrtiofem/Fick han en A-bomb på sitt hem/Med den kan man inte skämta/Men snart våra klockor klämta/Ni hör väl alla att klockan slår/Men ni kan inte hitta kläppen/Ja, tiden kommer och tiden går/Och jag har en spricka i läppen”.
Politik. Ironi. Attityd. Allt det där som saknades i de svenskspråkiga sångerna. Hans låtar slog ner som en bomb i alla åldrar. En protestlåt! Nästan 10 år före Hoola Bandoola. När han sen kom till Köping där jag bodde och sjöng bl. a. I natt jag drömde med Fred Åkerström och Ann-Louise Hansson befäste han för alltid sin ställning som den svenska visans främste och mest både respekterade och älskade. Och den positionen behöll han sen livet ut.
Han var en invandrare som gjorde visan vuxen och samtida när han lät smärtan, ångern, trasigheten och politiken komma in i den. Han lät samhällets utsatta och outsiders komma till tals i visorna. Han lät oss lära känna dem på ett sätt så vi förstod och accepterade dem bättre. Hans sånger gestaltade empati och förståelse. Och vilken benådad språkkänsla han hade. En unik känsla för starka sångbara historier till bra melodier. Han var en benådad sångare med omisskännlig röst och diktion. En personlighet man inte kunde och framför allt inte ville gå förbi. Ett gammalt bergtroll och Sjuttonde balladen blir mera hans än Frödings och Taubes.
Det finns många bilder av människan Cornelis Vreeswijk. De flesta tillspetsade av Expressens och Aftonbladets löpsedelmakare. Med dokumentärfilmen Somliga går med trasiga skor gestaltar dokumentärfilmaren Magnus Gertten sin. Han vill gå bakom de mest ytliga schablonerna. Han har tidigare gjort dokumentärfilmen Tusen bitar om Björn Afzelius liv.
Den här filmen börjar 1987 vid Cornelis sjuksäng i dödens väntrum när han ligger och väntar på att cancern ska ta ut sin dödliga tribut. Han intervjuas av vännen Git Magnusson som spelar in.
Det är en film som försöker balansera hans konst med hans liv och leverne. Jag skulle önskat att det hade blivit mer fördjupningar i hans texter och musik. Nu handlar det mest om artisten och mindre om hans konst. Mycket är välkänt men Magnus Gertten har letat fram en del mindre allmänt arkivmaterial. Filmen låter oss följa hela hans liv med missbruksproblem och ett stormigt privatliv som till stora delar skedde i offentligheten.
Cornelis var gift tre gånger och vi får höra alla tre före detta fruarnas berättelser såväl om de lyckliga stunderna, förälskelsen som det mörka, besvikelser och uppbrotten. Det handlar om förälskelse och kärlek. Han framstår som en varm och omtänksam person som skapade mycket lycka och glädje. Men hans liv var också fyllt av svek, svartsjuka, fylla och till och med kvinnomisshandel. Det är när kvinnorna kommer till tals det bränner till. Filmen återkommer också till att han nog egentligen bara var lycklig och till freds när han stod på scen och fick kontakt med sin publik.
Filmen känns uppriktig. Trots filmmakarens uppenbara kärlek till sitt ämne väjer han inte för det uppslitande och såriga.
Materialet är högintressant och sångerna och livshistorien fascinerar. Cornelis Vreeswijks sånger har en plats i våra hjärtan då och nu. Och där bor och vårdas de oavsett hur han skötte sitt liv.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Film: Somliga går med trasiga skor, en dokumentär om Cornelis Vreeswijk
Regi och manus: Magnus Gertten
Medverkande: Cornelis Vreeswijk, Git Magnusson, Anders Burman, Bim Warne, Jack Vreeswijk m fl.
Premiär. 17 november 2023
boborg.se 