Varje tolkning sätter sin prägel på en klassiker. Varför skulle man annars spela den en gång till? När Skara Skolscen nu sätter upp August Strindbergs Ett drömspel från 1902 väljer de att utgå från en omarbetning som Mattias Andersson gjorde för Stockholms Stadsteater 2012. Han använde då sin metod att komplettera pjäsen med intervjuer med människor i sin tid. Och här på Skolscenen 2023 säger man sig vilja uppdatera de båda versionerna litet till.
Strindbergs koncept i den här pjäsen är att låta någon utan jordisk bias se på människornas situation. Hans idé är att välja Agnes, dottern till guden Indra, och låta henne komma ner till jorden och se hur vi har det. Hur mår vi? Är vi lyckliga eller olyckliga? Är det synd om oss? Och utan att det väl blir en spoiler kan jag lugnt påstå att det enligt pjäsen verkar vara svårt att vara människa. Till och med kärleken och konsten verkar gå bet på våra existentiella plågor.
Pjäsen blir en parad av olycka, där exemplen fördjupar och kompletterar varandra till en svart bild. Den här tolkningen är skarp i detaljerna. Men jag saknar en sammanhållen helhet i regigreppet.
Skeendet sker i en blandning av dröm och verklighet, ofta oklart vilket som är vilket. Genom att det blir en blandning av dröm och verklighet blir friheten i tolkningar av scener och karaktärer större. Det är bra material för en uppsättning på en teaterskola.
Och många av eleverna får, och tar, chansen att kliva in i de olika karaktärerna och ge sin gestaltning av deras belägenhet.
Pjäsen är ett collage av olika människor i olika livsomständigheter och Agnes möte med dem. Drömkonceptet gör att kravet på sammanhållen helhet och följd kan släppas. Hanna Andersson som Agnes har en viktig roll att hålla ihop de olika scenerna. Och hon gör det med den äran i sin stora roll.
Det är spännande att se hur eleverna tar sig an en veritabel klassiker som Drömspelet. De gör det med liv och lust med de kunskaper de förvärvat. De mejslar ut sina karaktärer och deras möten.
Nora Fuchs gör en fin och komplex karaktär av sin svåra roll som officeren som längtar, hoppas och blir besviken men inte ger sig. Det är inte meningen att en ska skratta åt honom, utan snarare känna medlidande för hans utsatta och penibla situation. Så spelar hon och hon gör det så bra. Men några högljudda flabbare i publiken ändrar kontexten på ett respektlöst sätt. Starkt att hon klarade ut det.
Ett Drömspel är en parad av exempel på hur livets lotteri ger de existentiella och materiella förutsättningarna för livet och hur det uppfattas. Uppdateringen av Strindbergs drama ger mera närliggande exempel ur vår tid på svårigheter och motgångar. Var tid har sina dramer. Varat bestämmer medvetandet som i sin tur påverkar upplevelsen av livet.
Jag hade stort utbyte av den här föreställningen som gav många tankar om livet och hur Strindberg kan tolkas. Inte minst gav de unga skådespelarnas entusiasm och målmedvetenhet många mervärden till upplevelsen.
BO BORG
Foto: Claes Jakobsson
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skara Skolscen
Ett drömspel, recensionen avser premiärföreställningen den 18 november
Av: August Strindberg. Bearbetning av Mattias Andersson
Regi: Alexandra Lindholm
Medregissör: Björn Sjöqvist
Scenografi: Vilhelm Westin, Hussein Akbari, Nora Fuchs, Cornelia Enegård
Kostym: Siri Nobel, Freja Ström, Cajsa Rönnebring
I rollerna: Cornelia Enegård, Nina-Jane Jacobson, Hussein Akbari, Freja Ström, Moa Rolfsdotter, Erika Samuelson, Nora Fuchs, Hanna Andersson, Vilhelm Westin, Filippa Lindeskog, Cajsa Rönnebring, Siri Nobel
Publik: Fullsatt
Spelperiod: 18 november – 2 december 2023
boborg.se 