Under några dagar på turné i London mötte Danskompaniet Anton Corbijn när de uppträdde på prestigescenen Sadler’s Wells. De framförde Skid av Damien Jalet och SAABA av Sharon Eyal. Resultatet blev fotoutställningen Stillness thru movement, som nu visas i GöteborgsOperans foajé.
De 21 bilderna visar den ikoniske rockfotografens perspektiv på dansarna, kompaniet och konstformen. Utställningen pågår t.o.m. den 12 december 2023.
Vi frågade ett par av dansarna om hur det var att bli fotograferade av den kände Anton Corbijn.
Rachel McNamee
Hur var det att bli fotograferad av en av världens mest berömda fotografer?
Kände ni er som rockstjärnor?
”Redan att vara på turné och uppträda på den prestigefyllda scenen Sadler’s Wells är en otroligt spännande och ödmjukande upplevelse. Att ha Anton där för att dokumentera det och ha sitt eget perspektiv på det bara bidrog till skönheten i dessa föreställningar som helhet.”
Ni är vana vid att ständigt bli fotograferade på scenen, var det någon skillnad med Anton Corbijn mot andra fotografer?
Hur jobbade han/var det något som du uppfattade utmärkte just hans arbetssätt?
”Även om Anton var den som observerade oss i vår konstform genom sin lins, kände jag att situationen också var omvänd – att jag kunde observera honom i hans konstform. Jag njöt av att se vart hans nyfikenhet ledde honom, hur hans öga tittade på rummet framför honom, var han placerade sig, detaljerna han fångade. Han var tyst och öppen och kunde sömlöst sätta sig in i vår värld. Man kunde känna självförtroendet och erfarenheten i hans arbete, men han bar också på en känsla av lätt lekfullhet.”
Att Anton Corbijn möter danskompaniet skapar givetvis rubriker och intresse. Var ni dansare nöjda med resultatet?
”Det var en ära att få honom att fånga oss så sårbart. Jag älskade särskilt porträtten han tog av oss bara några ögonblick efter att ha lämnat scenen. Både Skid och SAABA är otroligt intensiva upplevelser att gå igenom. Upplevelserna förändrar mig, eftersom jag ger allt jag har för att utföra dansverken, vilket gör mig utsatt. Det är väldigt speciellt att han fångade oss och firade oss i det rena tillståndet.
För Corbijn var situationen att fotografera dans helt ny. Uppstod det några ”krockar” eller frågor på vägen när han jobbade med er?
”Jag märkte inga gupp på vägen. Han var med oss i några dagar, vilket gav honom tid att lära sig genom att observera och försöka. Jag kände närmast vördnad inför hans tålamod och genuina nyfikenhet.”
Miguel Duarte
Hur var det att bli fotograferad av en av världens mest berömda fotografer?
Kände ni er som rockstjärnor?
Vi ställde samma följdfrågor till honom, men han gav ett sammanhållet svar.
”Anton upprätthöll en mycket ödmjuk och respektfull hållning. Han bjöds in i den intimitet och sårbarhet som finns bakom scenen, i stunderna precis innan och efter att man går ut på scenen. Jag tycker att denna intimitet fångades exceptionellt i närbildsporträtten.
Han visste var han skulle vara och vad han skulle göra för att uppnå den konstnärliga nivå och det resultat han var ute efter, utan att stå i vägen för dansarnas ansträngningar. Känslan av ‘awe/vördnad’ och upptäcktsglädje var påtaglig i honom.
Vi uppskattar möjligheten att samarbeta med en mängd kända konstnärer. Inom konsten har vi lärt oss att de mest intressanta samarbetena sker när ens status, berömmelse eller tidigare framgångar inte skapar en hierarkisk obalans mellan parterna. I studion eller på scenen är vi alla lika. När Anton Corbijn klev in i studion med oss dansare i GöteborgsOperans Danskompani var vi alla lika.”
Danskompaniet är en internationell grupp av människor, därför ställdes frågorna på engelska. Men vi har här först visat en översättning till svenska.
Här kommer svaren i original (in english).
Rachel McNamee
”Already being on tour and performing on the prestigious stage that is Sadler’s Wells is an incredibly exciting and humbling experience. Having Anton there to document it and have his own perspective on it only added to the beauty of those shows as a whole.
Although Anton was the one observing us in our art form through his lens, I felt that the situation was also reversed – that I was able to observe him in his art form. I enjoyed seeing where his curiosity led him, how his eye looked at the room in front of him, where he positioned himself, the details he caught. He was quiet and open and able to seamlessly insert himself into our space. You could feel the confidence and experience in his work, but he also carried a sense of light playfulness.
It was an honour to have him capture us so vulnerably. I especially loved the portraits he took of us just moments after leaving the stage. Both Skid and SAABA are incredibly intense experiences to go through. The experiences alter me, as I offer everything I have to performing them, leaving me exposed. It is very special that he caught us and celebrated us in that pure state.
I didn’t perceive any bumps along the way. He was with us for a few days, which gave him the time to learn through observing and trying. I was vey in awe of his patience and genuine curiousity.”
Miguel Duarte
”Anton maintained a very humble and respectful posture. He was invited into the intimacy and vulnerability that exists backstage, in the moments just before and after stepping on stage. I believe this intimacy was captured exceptionally in the close-up portraits.
He knew where to be and what to do in order to achieve the artistic research/product he was after, without interfering in the dancers’ endeavors. The sense of awe and discovery were palpable in him.
We appreciate the opportunity to collaborate with a multitude of renowned artists. In the arts we have learned that the most interesting collaborations happen when one’s status, fame or previous successes don’t create a hierarchical imbalance between the parties. In the studio or on stage, we are all equal. When Anton Corbijn stepped into the studio with the artists from GöteborgsOperans Danskompani we were all equal.”
Anton Corbijn
(född i Strijen, 1955)
Nederländske Anton Corbijn är mångsysslare inom fotografi, musikvideo, långfilm, grafisk design och reklam, främst känd för att ha förevigat några av vår tids främsta konstnärer. Hans ikoniska fotoporträtt av musiker, regissörer och konstnärer som Joy Division, Depeche Mode, Tom Waits, U2, Rolling Stones, Martin Scorsese, Clint Eastwood, Gerhard Richter, Ai Weiwei, Marlene Dumas med flera, hyllas för hur de fångar motivens själ och karisma.
Anton Corbijn — Foto Stephan Vanfleteren
Sedan början av 1980-talet har Corbijn gjort över åttio musikvideor för artister som U2, Johnny Cash, Arcade Fire, Depeche Mode, Nirvana, Metallica, Nick Cave, Coldplay och The Killers. Han är konstnärlig ledare för Depeche Modes visuella uttryck och har under fyrtio år stått för U2:s marknadsföring och skivomslag.
År 2006 började Anton Corbijn med sin första långfilm, Control, om Ian Curtis, sångare i Joy Division. Filmen vann många priser världen över, inklusive Camera d’Or Special Mention vid filmfestivalen i Cannes 2007 och fem Bifa. Corbijn har sedan dess regisserat The American (2010), A most wanted man (2014), och Life (2015).
Nyligen släppte Anton sin första dokumentärfilm, Squaring the circle om den ikoniska albumdesignstudion Hipgnosis. Han förbereder nu sin femte långfilm, Switzerland.
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Mera om
Rachel McNamee
Miguel Duarte
Tack till GöteborgsOperan/Danskompaniet som hjälpt oss att få svar på våra frågor
Redaktionen
boborg.se 