”Music is the future of wellbeing.
Reverberation is leadin the way”, heter det i en kaxig reklamtext.
Mediastudion Reverberation drivs av bland andra megastjärnan Peter Gabriel och hans dotter. De ligger bakom idén till boken ”Reverberation – Gör allt bättre med musik”. Den är skriven av Keith Blanchard och har ett förord av Peter Gabriel.
Reverberation är ett begrepp i akustiken som betyder ungefär efterklang, ni vet det där när man klappar händerna i ett stort tomt rum och klappningarna fortsätter att ljuda. Jag tänker att det här i överförd betydelse handlar om de effekter musiken har på oss i olika avseenden när, och efter, vi hör den. Vi som älskar musiken för musikens skull får här veta att det kanske också beror på alla möjliga effekter den har på oss utöver njutningen.
Men hjälp av vetenskapliga rön får vi förstå hur olika kemiska och andra världsliga processer gör musiken till medel för att starta olika förlopp i våra kroppar. Det handlar om allt från att bli piggare och prestera mera till att starta romantiska skeenden.
Det här är en praktisk och handfast manual. Här finns förslag på spellistor och låtar som skapar de önskade effekterna. Fan tro´t sa Rellingen. Men här leds det i bevis som är svåra att ha invändningar emot. Det verkar inte finnas någon gräns för hur många mer eller mindre vetenskapliga undersökningar som här åberopas som bevis för de många (och många är de) påståendena. Det handlar om både att och hur musiken kan hjälpa oss att koncentrera oss, stimulera kreativiteten, somna och allt möjligt och omöjligt annat. Det verkar som musiken är rena apoteket. Ta det där med musik som gör en sömnig. Jag har alltid tyckt att till exempel Niklas Strömstedts låtar är veritabla sömnpiller. Men gäspningarna åtföljs i det fallet av en irritation som får mig att inte somna. Men i den här boken får jag veta bättre. I en av de otaliga studier de refererar till är Weightless av Marconi Union musikens motsvarighet till att räkna får. Den minskade testpersonernas oro med 65%. Jag testar förstås. Och visst låter det så ointressant att man glömmer att man lyssnar på något. För min del tycker jag att ett glas varm mjölk är helt överlägset den här trista muzaken.
Jag har alltid musik på när jag skriver. Den går jag går in och ut i på ett sätt som sätter mig i skrivarstämning. Enligt boken minskar det arbetsminnets kapacitet. Men på ett annat ställe står det att när människor inom de kreativa yrkena lyssnar på musik kläcker de bättre idéer än när de har det tyst omkring sig. Det stämmer bättre med min erfarenhet som är den att musiken ger energi och kraft.
På ett annat ställe skriver och för författaren i bevis att musiklyssnandet och förälskelsen ”lyser upp samma nervbanor”. Då har han nog aldrig varit förälskad. På ett annat ställe menar han att en parrelation kan hålla för trosskillnader och etnisk bakgrund, men inte för skillnader i musiksmak. Jag tror jag vet bättre och tillåter mig att tvivla.
I hjärtesorgen behöver vi sånger som är ”stämningskongruenta”, som känns som de förstår oss. Så är det nog.
Författaren menar att musiken ”går längre” än andra konstarter, ”… den producerar speciella kemiska förändringar i hjärnan som aktivt främjar vårt sociala samspel och möjligheten att knyta an till andra.”
Musiken sätter sig på djupet, ”Till och med inne i härvan i en Alzheimerdrabbad hjärna kommer den musik vi lyssnat på och älskat att bli kvar, ända fram till vår död.”
Det var länge sedan jag (som är en inbiten och outtröttlig musiklyssnare) läste en bok som gav så många intressanta infallsvinklar på musiklyssnandet. Den har en blandning av belagd teori och konkreta exempel. Den är skriven på ett sätt som hela tiden håller intresset uppe. Avsnitten markeras med välvalda låtreferenser. Och han ger exempel som gör att en kan pröva de påståenden han gör. Här finns också intervjuer med välmeriterade och kända musiker som Mick Fleetwood, Nick Mason, Youssou N`Dour, David Byrne och andra. Det är intressant att också höra musikskapares synpunkter.
Boken försöker vara kul på ett stimulerande sätt. Och det är den. Layouten är som en omskakad påse Gott och blandat med många färger och lustiga grepp.
Musikens nyttoaspekt som den presenteras i den här boken är intressant. Men det är förstås bara en aspekt (av många tänkbara) från en synvinkel och agenda.
Boken är gjord för aktiv läsning där man själv får pröva sina egna uppfattningar och erfarenheter mot de otaliga studier det refereras till. Många fakta och tankarna i den här boken kommer att reverberera i mitt liv. Rekommenderas!
BO BORG
Bok: Reverberation – Gör allt bättre med musik
Författare: Keith Blanchard med ett förord av Peter Gabriel
Översättning: Eva -Teresia Lundberg
Redaktörer: Sanna Gillberg, Björn Nordquist
Förlag: Nopolar Publishing
ISBN: 9789198788235
boborg.se 