I programmet ställer dirigenten Paul Agnew den avgörande frågan; Är Platée en komedi eller tragedi. Inget skrivs oss på näsan. Och han lämnar avgörandet till oss i publiken. Sånt leder till aktiv egen tillägnelse av konstverket och så ska det förstås vara!
Platée av barocktonsättaren Jean-Philippe Rameau (1683-1764) karaktäriseras oftast som en komisk opera. Och det finns mycken rolig musik och humor och lustifikationer i handlingen. För mig skapar den grymma mobbinglek det handlar om en tragisk underton. Även om, eller kanske till och med särskilt, när mobbingoffret kanaliserar sorgen till vrede och hämndlystnad i slutet och ingen försoning ens antyds. Det handlar förstås om ett svek och ett sår som aldrig kommer att läkas.
Platée är en populär opera på kontinenten, men har bara satts upp en gång tidigare i Sverige, så det här är ett exklusivt tillfälle att njuta barockopera när den är som bäst.
Upplägget i den här uppsättningen är innovativt på ett kul sätt. Det börjar i typ femtiotalet i en arbetslokal för skribenter som i brist på idéer supit uppgivet i skrivarkontorslandskapet. De sover nu ruset av sig och väcks av kvinnliga nippertippor som vässar deras pennor. Manliga skapare och kvinnlig servicepersonal, samma gamla könsroller som tvåhundra år tidigare.
Sedan flyttas vi direkt in i den värld de tänks ha skapat, en obestämd tid när ge gamla gudarna intervenerade och konspirerade sig in i människornas liv. Handlingen är komplicerad med många namn och karaktärer. Sammanfattningen är att en man vill bota sin svartsjuka hustru genom att arrangera ett bröllop med en annan kvinna, Platée, som är både gammal och ful. Genom det ska hustrun förstå att det är henne han älskar, för hur skulle han kunna älska den gamla fulingen!? Det sorgliga är att Platée tror att hon verkligen blir älskad och sedan blir utskrattad för att hon kunde tro det. Sättet det skildras på är tillkrånglat till max. Men det blir scener och situationer fyllda av speedad festivitas och humor som gör Platées utanförskap och den sorgliga klangbottnens svärta ännu mörkare.
Uppsättningen är en fest för alla sinnen. Musiken är rik och full av roliga och överraskande inpass. Trots att en inte hört den så ofta känns den lättillgänglig utan att vara ytlig. Orkestern under dirigenten och Rameaukännaren Paul Agnew är så där rytmisk och oemotståndligt medryckande som den bästa barockmusiken kan vara. Inte en död punkt.
Scenrummen var fantasifulla och fungerade fint för spelet. Det är starkt uttrycksfull utan att distrahera.
Scenografin och kläderna är skapade av Tanja Hofman. De är anslående fulla av originella detaljer och konstnärlig finess och ackuratess. Och som oftast i barockoperor finns här många dansnummer. De är koreograferade av Sofia Nappi som skapar stämning och sammanhang och förstärker intrycket av föreställningen som ett totalkonstverk. När munnarna är stängda får kropparna tala.
Vilket sångargäng man hade den här gången! – med ett pärlband av fina solistinsatser och både genommusikaliska och roliga körinsatser som var så viktiga för dramaturgin.
Huvudrollen som Platée spelas av Anders J. Dahlin. Han är expert på det sångsätt som kallas haute-contre. Det är en hög tenor som ursprungligen kom till för att ersätta kastratsångare. Fantastiskt att få höra sådana vokalmusikaliska finesser i det högre tekniska och musikaliska registret så suveränt genomförda och gestaltade till en så levande och drabbande rollkaraktär.
Jag har sett sopranen Sofie Asplund gör många bra roller på GöteborgsOperan och Läckö Slottsopera. Frågan är om inte den här var den bästa. Hon gjorde en hisnande koloraturuppvisning som galenskapens gudinna. Knockande bra och hon hennes sång drog ner intensiva applåder. Ann-Kristin Jones hade också en kraftfull aria med gott om det musikaliska bett hon besitter och hennes roll kräver.
Om man inte låter sig distraheras av alla myror storyn sätter i ens huvud utan tar chansen att förlora sig i rikedomen på starka intryck både för öra och öga bjuds en höjdarkväll med en helgjuten operatolkning i toppklass på GöteborgsOperan.
Bo Borg
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Platée
Premiärföreställningen den 16 mars 2024
Musik: Jean-Philippe Rameau (1683-1764)
Libretto: Adrien-Joseph Le Valoise d´Orville efter en pjäs av Jacques Autreaus
Dirigent: Paul Agnew
Regi: Andreas Kriegenburg
Kostymdesign: Tanja Hofmann
Koreografi: Sofia Nappi
Ljusdesign: Andreas Grütne
Medverkande: AndersJ. Dahlin, Sofie Asplund, Kristian Lindroos, Wiktor SundQvist, Carolina Sandgren, Hannes Öberg, Mia Karlsson, Mattias Ermedahl, Ann-Kristin Jones
GöteborgsOperans orkester, GöteborgsOperans kör, dansare
Spelaperiod: 16 mars — 18 april 2024
boborg.se 