Det är många som minns och saknar Stefan Hammenbeck. Här har vi samlat några av dem.
Att han på 90-talet hamnade i Skövde berodde nog i första hand på att den tidigare intendenten för Skövde konsthall Lennart Wilkmar hade lärt kånna Stefan samtididigt som han ganska hastigt bestämde sig för att han hade fått nog av att sitta på möten och från och med nu i första hand skulle ägna sig åt sina två stora intressen – MUSIKEN och KONSTEN.
Lennart Wilkmar berättade för Stefan Hammenbeck om planerna och sa att han tyckte att Stefan skulle söka den lediga tjänsten. Det blev som Wilkmar hade hoppats och planerat; Stefan fick tjänsten och Lennart kunde nog andas ut lite – han hade inte lämnat konsthallen; vind för våg. Stefan och Lennart var nära vänner och via det fick Stefan goda kunskaper i det Skaraborgska konstlivet, något som Stefan hanterade på bästa sätt. Han blev och var omtyckt av både konstnärerna och publiken.
Rune Lindström
TACK STEFAN HAMMENBECK!
Stefan Hammenbeck har gått bort. Stefan var konstmuseichef i Skövde 1995–2002. Dessförinnan var han intendent för konsthallen i samma stad. I den rollen efterträdde han Lennart Wilkmar 1987. Hammenbeck hann med mycket annat också under sin yrkesbana, men det var i Skövde som jag kom att träffa honom och mina perspektiv här begränsas till den tiden. Han gav mig mitt första fasta arbete i konstsektorn. Än idag är jag tacksam för det förtroende han visade mig då jag 1998 fick uppdraget som intendent för konsthallen i Skövde.
Steget för mig – ifrån att arbeta som guide på bland annat Göteborgs konstmuseum – till att bli utställningsansvarig intendent kändes stort. Mitt uppdrag kunde knappast börjat mer stimulerande än vad som blev fallet, med en av Hammenbeck sedan tidigare inplanerad utställning, Hilma af Klint.
Idag heter avdelningen för konst i Skövde kulturhus Skövde konstmuseum. Då under sent 1990-tal var institutionen uppdelad i Skövde konsthall och konstmuseum. Hammenbeck var i högsta grad drivande i den process som till slut ledde fram till att Skövde utöver konsthallen också fick ett konstmuseum 1995.
Stefan Hammenbeck var en kompetent och på många sätt en föredömlig museichef med stor passion för konsten. Hans bredd var imponerande, kunskaperna om konsthantverk och arkitektur var lika stora som de om måleri, men även litterärt och musikaliskt var han mycket välorienterad. Kort sagt var han påfallande bildad.
Hammenbeck insåg att ett museum behövde stadig lokal förankring och brann inte minst för att lyfta fram de skaraborgska konstnärerna. Även den skaraborgska konsthistorien kartlade han. Vidare visste han väl att det lokala hela tiden måste varvas med relevanta, aktuella utblickar. Och han var snabb att fånga upp vad som rörde sig i den postmoderna eran; Elin Wikström och Annika von Hausswolff med många fler bjöds in till Skövde tidigt i karriärerna. Han tog inte minst in de nya feministiska perspektiven och queerperspektiven. Hammenbecks satsning på just kvinnliga konstnärer blev med tiden Skövde konstmuseums själva huvudprofil. Konsthistoriskt fördjupade han sig bland annat i Elli Hembergs och Siri Derkerts konstnärskap.
Hammenbeck lämnade Skövde 2002 och så även jag själv inte så långt därefter, 2004. I efterhand kan man konstatera att Stefan Hammenbeck förstod att presentera vad som var relevant på den plats han var satt att verka. Hans stora kunnande parat med hans seriositet och passion för att väcka och engagera publiken bär jag med mig som något att alltid eftersträva i arbetet med konstförmedling.
Tack Stefan!
Pontus Hammarén
Pontus Hammarén driver sedan 2018 Galleri Hammarén i Göteborg
Pontus Hammarén och Stefan Hammenbeck på ett besök i Göteborg, 1998
Vi på Konstmuseet i Skövde har nåtts av det sorgliga beskedet att Stefan Hammenbeck (1954-2024) har gått ur tiden. Stefan var mycket uppskattad, såväl av medarbetare på Konstenheten i Skövde Kommun som av konstnärer och publik under sina år i Skaraborg, 1987-2002. Kollegor som arbetade här under samma period minns en genomsnäll person, omtänksam, väldigt hjälpsam och kunnig, som såg allt och alla.
Under Stefans ledning fick Skövde 1995 äntligen ett konstmuseum. Även efter att Stefan slutat arbeta här har han varit ett återkommande inslag i Skövdes kulturliv. Hans sista uppdrag på Konstmuseet i Skövde var då han 2022 invigde utställningen ”All denna jävla lycka” med verk av Anna Sjödahl. En av de många konstnärer han hade haft en betydelsefull kontakt med.
Även en som började arbeta på Konstmuseet några år efter att Stefan slutat här, kunde alltid vända sig till honom med olika frågor som rörde konstnärer eller konstverk från hans tid i Skövde. Och alltid få ett lika varmt, kunnigt och generöst bemötande!
Vi är många som saknar honom och våra tankar går till hans närmaste.
För Konstmuseet i Skövde
Christina Törnqvist, Samlingsansvarig & Jeanette Loft, Kulturadministratör
Stefan Hammenbeck vid presentationen
av boken om Elli Hemmberg i Skövde konstmuseum, 2007
Foto Rune Lindström
Vid en ”Mångsidig Måndag” på Skövde stadsbibliotek i Skövde kulturhus – Sveriges första, ritat av Hans-Erland Heineman – gjorde Stefan Hammenbeck en strålande presentation av Siri Derkerts ”Senapsträdet och himlens fåglar”.
Betongfrisen fanns inte i huset från början utan skänktes till biblioteket av Carlo Derkert vid ett besök på 80-talet i samband med en Siri Derkert utställning i konsthallen. Tillsammans med den dåvarande intendenten Lennart Wilkmar såg Carlo Derkert Vera Nilssons målning ”Penning contra liv” i stadsteatern. Då bestämde sig Carlo för att när kulturhuset hade ett så betydande verk av Vera så borde det ha något liknande av Siri.
Eftersom ”Senapsträdet och himlens fåglar” redan fanns, låg under en presenning i Siris trädgård – det var tänkt att placeras i en skola i Ångermanland, men projektet drog ut på tiden (10 år), så det blev aldrig uppsatt. Så valet var ganska enkelt.
Lennart Wilkmar (t.v.) och Roland Haeberlein (t.h.) som var ansvarig för restaureringen av verket, Foto Rune Lindström,1983
Nu började letandet efter en plats i huset för det stora verket och efter insikten om att det inte skulle få plats på entréplanet så mättes det in där det nu sitter.
Arkitekt Heineman godkände placeringen och bidrog med en viktig del. Han ersatte en bit av träräcket med glasskivor på båda sidor så att hela väggen kunde putsas/frigöras för en bättre exponering av konstverket.
Vid föredraget den måndagen under Stefans initierade, engagerande och – som alltid – mycket inspirerande presentation, vändes publikens stolar om så att alla satt vända mot och med blickarna riktade upp mot Senapsträdet. Som pekpinne fick Stefan använda en många meter lång brandluckestång. En bragd i sig.
Vi som var där glömmer aldrig mötet med Siri som Stefan Hammenbeck bjöd in oss till.
Stefan Hammenbeck var, som den sanna humanist han var, även medlem hos Humanisterna i Skövde.
– Stefan var under många år en mycket engagerad styrelsemedlem och ordförande i Skövde Humanistiska förening. (Claes Waxberg, tidigare ordf. i föreningen)
Anna Gullstrand
Bibliotekschef
Stadsbiblioteket, Skövde Kulturhus
Stefan Hammenbeck, tidigare chef för Skövde Konstmuseum, har avlidit efter en tids sjukdom. Han blev 69 år.
Stefan Hammenbeck var chef för Skövde konsthall/museum 1987–2002, han byggde upp samt startade Konstmuseet 1995. Skövde Allmänna Konstförening, SAK, hade ett nära och varmt samarbete med honom även efter att han lämnat Skövde. Stefan var en mycket uppskattad museiman, konstbildare och författare. Han återkom till Skövde flera gånger och höll föredrag, var en skicklig och fängslande berättare. Stefan ledde även resor, främst till Berlin, med SAK och tog emot oss då vi besökte honom på Konstmuseet i Linköping dit han flyttade efter några år som konstchef vid Värmlands Museum.
Då SAK firade sitt 80-årsjubileum 2020 skrev vi att det var Stefan som föreslog att vi skulle lägga till ”allmänna” i namnet. Från starten hette vi Skövde Konstförening och med ”allmänna” kunde vi få en bra slogan: ”Skövde Allmänna Konstförening – SAK. Gå in för en enda SAK – bli medlem!” Dessutom markerar ”allmänna” att SAK inte hör till någon konstförening på en arbetsplats.
Stefan föddes i Eskilstuna och blev redan som barn intresserad av konst. Hans mamma vann en tavla inom en konstförening och sedan dess var hans engagemang för konst och konstföreningsrörelser grundat. Han var med och startade Riksförbundet Sveriges Konstföreningar.
Stefan skrev flera böcker och texter, bland annat om konstnärerna Ellie Hemberg och Anna Sjödahl som ingår i Skövde Konstmuseums samlingar.
2016 promoverades han för sin verksamhet som museiman och konsthistoriker till filosofie hedersdoktor vid Linköpings Universitet.
Skövde Allmänna Konstförening
Ulla Andersson
MINNESORD: STEFAN HAMMENBECK (1954–2024)
Stefan Hammenbeck har avlidit efter en tids sjukdom. Stefan var museimannen, konstbildaren och författaren vars hjärta ända sedan barnsben brann för konsten och konstföreningsrörelsen.
Jag hade förmånen att få träffa Stefan vid flera tillfällen i hans många roller som konstföreningsmänniska, distriktsledare och vice ordförande i förbundsstyrelsen. Alltid lika kunnig och med sitt varma och inkluderande sätt, som gjorde att man alltid kände sig välkommen. Stefan var också en duktig berättar, som alltid hade någon intressant historia i rockärmen från alla hans år som verksam i konstlivet i Östergötland och i konstföreningsrörelsen.
För Riksförbundet Sveriges Konstföreningar har Stefan haft en stor betydelse, inte bara som styrelseledamot i förbundsstyrelsen under flera år (2001-2007), utan också för att han var med från början. Under en period i början av 1970-talet arbetade han på Skånes konstförening tillsammans med Uno Kampmark (som grundade riksförbundet), och var alltså med när själva planerna smiddes för ett riksförbund. Sedan dess höll han kontakten med konstföreningsrörelsen på flera olika sätt.
Vi är många som kommer att sakna Stefan för hans engagemang för konsten och konstföreningsrörelsen och för hans varma och kunniga röst inom konstbildningen.
Inför riksförbundets 50-årsjubileum våren 2023 så intervjuade jag Stefan för tidskriften Konstperspektiv om hans syn på förbundet, konsten och konstföreningarna.
Intervjun går att läsa genom att klicka på den här länken.
Mathias Jansson
informatör Riksförbundet Sveriges Konstföreningar
Museimannen, konstvetaren Stefan Hammenbeck Eichberger har lämnat jordelivet. Stefan var en mycket betydelsefull person inom kulturlivet i Linköping och Östergötland. Det stora tomrum han lämnar kommer ta lång tid att fylla.
Redan som 14-årig elev på Fristadsskolan i Eskilstuna etablerade sig Stefan i forskarrummet på stadsbiblioteket. Ämnet för studierna var Eskilstunas historia under 1890-talet. Under gymnasietiden på S:t Eskils gymnasium fick han sin första kontakt med museivärlden, ett sommarjobb på Djurgårdsmuseet i hemstaden. Stefan studerade vidare konstvetenskap i Lund för Oscar Reutersvärd där han tog sin fil.kand. 1976 med så pass goda vitsord att han tilldelades ett stipendium. Han fick ett år i Rom för studier i konsthistoria och arkitektur. Året i Italien kom att betyda mycket i hans liv. Han kom senare att kunna använda dessa erfarenheter som mycket uppskattad ciceron på många konstresor i Europa.
Efter hemkomsten började han arbeta inom museivärlden, först i Östergötland för att senare bli chef för Skövde konsthall 1987. Stefan utvecklade verksamheten och byggde upp ett konstmuseum som invigdes 1995. Efter åren i Skövde blev det några år på Värmlands museum i Karlstad innan han 2007 återvände till Linköping och tjänsten som konstintendent på Länsmuseet.
Stefan var en mycket uppskattad talare inom föreningslivet och vann publikens uppmärksamhet med sina omfattande kunskaper kombinerad med en mjuk, behaglig röst och framtoning. Stefan skrev även många böcker, de senaste som medförfattare till böckerna om Linköpings Domkyrka och konstnären Pär Thorell. Intresset för kvinnliga konstnärer var särskilt stort. Vid sin bortgång arbetade han med en serie konstbiografier om fem kvinnliga konstnärer i Östergötland.
Under senare år tog Stefan initiativ till bildandet av vänföreningen för Linköpings museum för samtida konst. Syftet var att på sikt få till stånd ett nytt konstmuseum i staden. Han var föreningens ordförande och drivande i de konstinköp som gjorts. Planen var att för andra gången i livet bygga upp ett konstmuseum, ett nytt Louisiana i Linköping.
Stefan tillbringade långa perioder under somrarna i Berlin. Där i Europas kulturhuvudstad trivdes Stefan, han var i flera avseenden ”Ein Berliner”. I Berlin han också sitt livs kärlek. Stefan Hammenbeck Eichberger avled efter en längre tids sjukdom i en ålder av 69 år.
För Linköpings Konstmuseums Vänförening
Gary Svensson, Stina Opitz, Michael Cocozza, Britt-Marie Augustsson, Urban Hansson.
Foto: Marie Ohlsén
STEFAN HAMMENBECK-EICHBERGER – alltid på konstnärernas sida
Vår vän och läromästare Stefan har avlidit och därmed lämnat den konstscen han verkat på hela sitt vuxna liv. Från många olika positioner och platser, men alltid med sin vida varma blick och sitt starka engagemang, bildade han oss och delade med sig av sina ovärdeliga kunskaper och sin långa erfarenhet från konstområdet.
Som ordförande eller på annat sätt engagerad i oräkneliga konstsammanhang och föreningar, var han en publikmagnet, älskad av medlemmar och åhörare för sina intressanta och lärda föreläsningar, där också hans mänsklighet och humor lyste igenom. Han hade många olika roller inom konstvärlden, som författare till konstböcker, som konstansvarig inom regionen, som chef för Skövde Konstmuseum och senare Wermlands museum innan han återvände till Linköping igen som intendent vid Östergötlands museum.
Han hade en koffert i Berlin, ett andra hem och en kärlek. Ibland såg vi honom resa iväg på sin motorcykel för att vistas i en centraleuropeisk kulturvänligare miljö med tillgång till otaliga konstutställningar såväl klassiska som samtida, som hänförde honom. Vi lyssnade på hans många anekdoter och upplevelser därifrån som han levandegjorde så att vi fick vara med på resan.
Stefan kom till Linköping i början av 1980-talet och verkade här med jämna och ojämna mellanrum och tycktes alltid till vår glädje återvända hit. Redan som ung blev han en stark profil i staden och de konstnärer han mötte förblev hans vänner och beundrare då han hela tiden uppmuntrade och intresserade sig för inte bara internationella utan också för de regionala konstnärsskapen, en uppdelning som han för övrigt tyckte var överflödig. En tid drev han galleri Lukas, uppkallat efter konstens helgon, vid sidan av alla sina andra uppgifter. Av Linköpings universitet utsågs han 2016 till hedersdoktor.
Vi minns Stefan med stor tacksamhet inte bara för hans folkbildarinsats utan också för att han alltid stod på konstens och konstnärernas sida, för alla hejdlösa visioner om ett kommande konstmuseum i Linköping och för en varm, generös och stimulerande vänskap.
ALKA konstnärsförening genom
Stina Opitz, Thomas Edetun, Björn Svensk
Foto: Marie Ohlsén
Verk i bild av Anna Sjödahl, tillhör Göteborgs Konstmuseum
Foto Christina Törnqvist
boborg.se 