Utställningen heter Paralleller och man undrar förstås varför. Parallell kan ha så många betydelser. En är att två linjer som löper bredvid varandra aldrig skär varandra eller möts. Så är det väl i konsten. Varje konstnär värd namnet gör sitt på sitt sätt.
Säger alltså rubriken något som är klargörande för tillägnelsen av de utställda verken av de tre utställarna som samsas under rubriken; Katja Beckman Ojala, Jussi Ojala, Marie Beckman?
Inte som jag kan se. Inte heller får man hjälp av katalogtexten som är rikare på ord än vägledning och ingångar till verken. Summan av kardemumman är helt enkelt frågan om hur platserna påverkar verken. Och katalogtextförfattaren menar att man får fråga verken. Och det är ju alltid det rimligaste sättet. Att se tillkomstplatserna, som det talas mycket om här, som det yttersta tecknet i uttrycken känns inte relevant här för mig.
Rent lokalmässigt är utställningen här på Skövde Konsthall utspridd uppdelad på två våningar i museilokalerna. Inte helt lyckat för en utställning som getts ett övergripande tema och rubrik.
I ett rum visas verk av Katja Beckman Ojala. Hon är en konstnär med en gedigen utbildning både i Sverige och utomlands, bland annat på Handarbetets vänners vävskola Konstfack och textilutbildning i Kyoto, Japan.
Hon har ett eget rum vid entrén. Där visar hon en vägg med mindre textilier i olika tekniker. Motiven sägs bygga på fotografier tagna i Berlin. Det intressanta blir förstås vad de textila materialen och hennes konstnärliga vidareprocessen gjort av fotona.
Jag tycker mycket om de här bilderna. Jag ser den som intressanta sätt att pröva vad textilen och några av dess tekniker gör med ett motiv, vad den gör med en förlaga och vad den gör i sig själv. Det finns en värme i bilderna som gör de geometriska mönstren sinnliga. De känns taktila för ögat. Och litet gammaldags i sin litet lätt nostalgiska modernism så här i metamodernismens tid. Den här väggen blir en uppvisning av många möjligheter som finns när det föreställande transformeras, kanske till sin idé, eller en konstnärs.
Här finns också textilverk i större format. Bland dem finns några större arbeten som bygger på ett koncept hon återkommit till. En bild träder fram bakom en gles ridå av hängande mörka trådar. Det bakomliggande mönstret ger sig till känna på olika sätt beroende på betraktarvinkel och avstånd. Så vill vi ju se konsten både bildligt och bokstavligt, att det finns något mer under ytan.
I ett annat rum, då tillsammans med föräldrarnas keramik, visar hon en väldig knallgul textil med tredimensionella textila former i respektfullt subversiv teknik. Det är en textilrelief med skulpturala kvaliteter, full av myllrande liv. Ett imponerande verk, laddat av målmedveten kraft och vision.
Jussi Ojala är en skulptör som arbetar i lera på ett anslående sätt. Mest känd är han för kärl som till det yttre liknar stubbar, men där även insidan har det speciella liv hans sätt att använda tjocka lager av glasyrer ger. Sådana har vi sett och imponerats av genom åren.
Han använder ibland aska ur den egna eldstaden i glasyrblandningarna. Den tillsynes trögflytande glasyren han utvecklat och jobbar med gestaltar liv som förhärdats och stelnat. Det ger en känsla av liv som dröjer och tvekar mitt i steget. Förgängligheten understryks av frånvaron av färger. Det tycks till det yttre gestalta livsrester i det livlösa. Liksom en improvisationsmusiker tar han i sitt arbete tillvara det som sker i processen med de tjocka rinnande glasyrerna. Hans samarbete med slump och tillfälligheter på sätt som ger speciella uttryck. Vi har lärt känna och uppskatta de här uttrycken genom åren. På den här utställningen har han också lämnat de trygga stubbarna. Här visas böljande växtliknande former vars rörelser stannat upp. Även dessa har den såriga yta som kan föra tankarna till liv som stannat upp i sin kamp och på sin väg mot den oundgängliga förgängelsen. Söker en djupare dyker associationer till psykologiska processer osökt upp. Förstelnade, inhiberade känslor som slutat leva, men ändå lever ordlöst kvar genom att de är obearbetade.
Formellt utmärks de här verken av en lika lågmäld som påtaglig expressivitet.
Marie Beckmans reliefer kontrasterar effektfullt mot Jussi Ojalas skulpturer. Det blir ett möte mellan olika konstnärliga temperament och uttryck. Deras omsorg om det keramiska hantverket är imponerande fast det tar sig så olika uttryck. De arbeten hon visar här är oglaserade. Vi får se byggen av geometriska former. Regelbundenhet och harmoni känns som nyckelord som i alla arbeten jag sett av henne.
Hon jobbar med ett estetiskt bildlego hon har skapat. Det ger henne möjlighet att bygga verk på väggen som en utställning som den här behöver. Det är små geometriska bildbyggklossar kombineras på olika sätt och vars vars former bryter upp sin yta på ett lågmält livfullt sätt Hon arrangerar dem konstfullt och med estetisk variation. De känns tänkta som diskret utsmyckning i offentliga miljöer.
Marie Beckmans stramt släta verk har ett drag av maskintillverkning över sig i ytornas släthet och vinklarnas precision. Men det finns alltid en mänsklig värme i dem. De matta glanserna i de homogent och mjuksläta ytorna känns och känns igen.
Det är serier samma motividé upprepas i variation. Det modernistiska formspråket ligger henne väl i händer. Reliefen i mönstren och de halvmatta monokroma ytorna skapar ett finstämt ljusspel med något så märkligt som en sval värme. Det ger liv och variation åt verken. Det är verk med uttryck som drar mot en konkretsim så avskalad att den närmar sig minimalismen. Det är osminkad konst som är sig själv nog.
Paralleller är en fin utställning som ådagalägger olika hantverksskickligheter och skilda visioner. Det där med Paralleller och hur platserna påverkar det konstnärliga uttrycket känns mest som påhängt curatorstugg. Men här får vi se bra konst i olika uttryck och i olika material och det är ju det som är det intressanta oavsett var konstnärerna bor.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skövde konstmuseum
Paralleller
Utställare: Katja Beckman Ojala, Jussi Ojala, Marie Beckman
Utställningsperiod: 30 maj – 1 september 2024
boborg.se 