Hannah Tolf – Hällekis säteri

I huvudbyggnaden på Hellekis Säteri finns ett litet musikrum på en av de övre våningarna. Det är en miljö där historien bokstavligt sitter i väggarna. Rummet har drag av sjuttonhundratalet med tidsenliga textilier och gamla målningar. Det är litet. Vi var ett knappt trettiotal personer i publiken och därmed var det fullsatt.

Där spelade Hannah Tolf och hennes medmusiker på söndagseftermiddagen. Det var en intensiv konsert med en musik som är ovan och annorlunda för många av oss och därför särskilt spännande att möta. Det här bandet har turnerat flitigt nationellt och internationellt. Deras stil och repertoar av originell, personlig originalmusik fungerar på både jazz och popscener.

I centrum står kompositören och sångaren Hannah Tolf. Hon har mycket starkt och personligt vokalt uttryck. Hennes sång har ett imponerande dynamiskt omfång som går hela vägen från viskningar till rop. Sång blandades med ljud som även de kändes betydelsebärande. Sångerna är böljande melodiska. Men på sitt eget sätt. Känslotemperaturen är hög. Hon använder sin starka och röst till att på ett personligt och modigt sätt mejsla fram känslor. Tilltalet är direkt och känns ogarderat och därför mer angeläget. Jag förstår av hennes mellansnack att texterna bär allvarliga budskap, men så här första gången en hör dem är det inte så lätt att följa ordnarrativen.

Hennes sätt att förmedla starka känslor går fram och in. Uttrycket och den vokala fraseringen liknar ibland utlevande soulsångerskor. Hon kan ha samma kraft i utspelet men utan det insmickrande publikfrieri de kommersiella soulsångerskorna har. Och det är bara en del av hennes musik som merendels söker sig helt egna korsvägar. Eftertrycket i hennes sång laddade rummet med en stämning av allvar och drama. En drogs med och drogs in i hennes musikaliska värld. Hennes sång laddade rummet till en förtätad stämning. Sångerna rör sig obehindrat mellan experimentell jazz och seriös pop. Hon levererar sina sånger i en passionerad och förtätad närvaro så att allt annat försvinner.

Hon jobbar med ett band vars spelsätt och klanger förde mot jazzen. Pianisten Jonathan Albrektson lade till luftiga blå toner. Trummisen lade inte främst ett beat utan lade till rytmiska figurer. Bassisten Donovan Martens alternerade på kontrabas och elbas. Även han gjorde egna utflykter som ibland lösgjorde sig och därmed adderade till den musikaliska helhetsbilden. Musiken flöt mellan genrer och musikerna spelade på det fria sätt som hör jazzen till.

Tillsammans skapade den här kvartetten en musik som fångade oss med sin kreativa annorlundahet. Det lilla rummet gav musiken välgörande närhet och intimitet. Vi fick möta en musik som kändes kompromisslös och drabbande.

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se

---

Hällekis säteri den 20 oktober 2024
Hannah Tolf – sång
Donovan Martens – bas
Jonathan Albrektson – synthar, piano
Emil Blommé – trummor
Arrangemanget var del i Musik på slott och herresäten 2024