Ännu en klockren fullträff!
Förra året då 12 songs, av Kenneth Kvarnström med medverkan med musik, sång och dans av Ane Brun, hade premiär fick vi samma programkväll möta ett verk av Sharon Eyal som gav en stark upplevelse som verkligen gav mersmak. Då var det verket SAABA. Se min recension här: https://boborg.se/2023/02/13/12-songs-saaba-goteborgsoperan/.
När nu GöteborgsOperan repriserar 12 songs gör de det tillsammans med ett helt nytt verk av Sharon Eyal. Det har namnet ima och hade sin världspremiär här på GöteborgsOperan i fredags.
Ima är en dansföreställning i absolut toppklass. Det stärkte med eftertryck min uppfattning om Sharon Eyal som en av de allra mest spännande koreograferna.
Inledningen är anslående. Det är fokus på en dansares rygg. De stillastående rörelserna får ett speciellt liv av en ljussättning som ger ytterligare dimensioner. Bra blir bara bättre.
ina var en trollbindande upplevelse. Vi satts i ett existentiellt skruvstäd. Inga distraktioner tog bort allvaret i det breda känsloregister som rummet laddades med. Det är distinkta rörelser med en påtaglig laddning och intensitet. Mycket litet samtidsdansspring över scenen. Här handlar det om händelser i en merendels sammanhållen grupp och det som händer i gruppen och i dess närhet. Det skapar en tät interaktion som successivt förtätas. Ett par bryter sig ut ur klungan men återkommer. Kanske finns det en tänkt handling. Men den tänkte jag i så fall inte på. Konst av den här kalibern är ingen rebus som har en given lösning. Upplevelsen talar sitt eget språk och skapar sin egen värld; är sig själv nog utan att behöva konverteras. Vi dras in i dramats kraftfält. Och där händer det saker.
Här blev de dansande tillsammans ett energifält som kopplade på känslor av olika slag. Det handlar om kärlek, utanförskap, gruppen kontra de som utesluts eller bryter sig ut. Och hur erfarenheter och känslor bärs fram och förmedlas av kroppar och åtbörder i en rörelsevokabulär. Ibland känns det terapeutiskt, men inom områden som begreppen inte kan greppa och benämningar inte kan rationalisera och förenkla. I det där ordlösa området finns det många angelägna vita fläckar vi kan få ana och komma i kontakt med via drabbande rörelsekonst som denna.
Det blir ett lågmält men högintensivt drama. Massor av små detaljer laddar helheten.
Ljussättningen av Alon Cohen var något alldeles extra. Dansarna såg ibland ut som bleka, matta klassiska skulpturer. Och så ibland belystes några av ett rött ljus som lät dem både vara en del av gruppen och inte.
Musiken av inträngande av Hildur Guòndadóttir, Kodel Black och SIA, hög och hypnotisk, rytmisk och inträngande var en viktig ingrediens odelbar från skeendet på scenen.
GöteborgsOperans danskompani visade än en gång hur omistligt bra de är.
De långa, långa applåderna efteråt var ett kvitto på publikens stora uppskattning.
BO BORG
Foto: Tito Stengel/GöteborgsOperan
GöteborgsOperan den 25 oktober 2024
12 Songs & Sharon Eyal
12 Songs:
Iscensättning: Kenneth Kvarnström, musik och sång Ane Brun (se min recension när den först visades: https://boborg.se/2023/02/13/12-songs-saaba-goteborgsoperan/
ima:
Koreografi och scenografi: Sharon Eyal
Medskapare: Gai Behar
Kostymdesign: Maria Grazia Chiuri för Dior
kompositör, ljuddesign: Josef Laimon
Ljusdesign: Alon Cohen
Koreografiassistent: Keren Laurie Pardes
Musik av: Hildur Guòndadóttir, Kodel Black, SIA
Spelpeiod: 25 oktober – 10 december 2024
boborg.se 