Umgänget med Carl Johan De Geers bildkonst har oftast en grundton av, bildat kul och kravlös trivsel. På senare år har det blivit alltmer accentuerat. Med hans Älgmålningar har den trevnaden så blommat ut att den närmar sig överblomning.
”De målningar som från början varit humoristiska blev alltmer mekaniska och stereotypa och kalla.”, skriver Carl Johan De Geer om Älgmålningarna i sin bok Fläckar. Han slår huvudet på spiken. De serier av streckgubbsälgar som kliver in i pastischer på gammal konst utökas allteftersom. Nu får de en känsla av snabb massproduktion. De säljer ju bra. Det hände också Gittan Jönssons bilder av damen med dammsugaren också efterhand. Med stordriften bir de nya bilderna en historia en redan hört
Älgmålningarna är en blandning av hötorgskonst och (i huvudsak) drag av, ”fritt efter” säger han själv, svensk och norsk guldålderskolorism från förrförra sekelskiftet. Han tar sig an de största koloristerna som Munch och de mest kända Göteborgskoloristerna som Åke Göransson, Ragnar Sandberg, Inge Schiöler och Karin Parrow. Det är ingen tvekan om att han gör det insiktsfullt med glädje och med stor kärlek till de verk han skojar sönder.
Det är expressionister med livfulla och framför allt färgstarka bilder. Carl Johan De Geer tar sig an, eller ska en säga ger sig på. Han bearbetar de allra mest kända motiven och plockar upp typiska stildrag och busar till dem.
Carl Johan de Geer är en charmig konstnär och person på ett klurigt sätt. Visst märks det att han kan och beundrar de konstnärer han tar sig för att efterlikna med glimten i ögat. Han lånar motiven, färgställningarna och leker med det speciella i deras stildrag. Vi ser likheterna med förlagan och uppskattar därför olikheterna.
Bilderna blir tillyxade snabbkavalkader av konsthistorieglimtar. Och så är det det där med älgen. Hans storögda fantasidjur har hårt stiliserade drag som gör dem till ett personligt tecken för älgar. Och de där älgarna har blivit Carl Johan De Geers grej. Ett kännemärke för hans nutida bildkonst. Han har nu tat in älgen som ett slags trademark. Han gör den på ett kul sätt i en godmodig humor. Det är snabbt och slagfärdigt gjort. Han skapar trivsel. En garvar åt hans versioner av Munchs skriet. Han har gjort så många, så jag antar att det är storsäljaren. Det syns tydligt att han är en förfaren konstnär när han varierar samma motiv ”same but different”.
Det är inga djupsinnigheter. Men litet småkul. Skam den som säger illa därom. Det går förstås inte att bli arg eller upprörd av de här odygdiga sabotagen mot konstens upphöjdhet.
Nu har det kommit en bok knökad med Älgbilder. Inledningen är skriven av konstnären själv. Han slår fast att det inte är förfalskningar han gör. Det är kärleksfulla pastischer i akryl av målningar som gjordes innan akrylen ens var uppfunnen. Carl Johan De Geer säger apropå Älgmålningarna att han ”Förvånas över det som blev”. Det gjorde vi i publiken också, men gör det inte längre när de här bilderna görs i produktionsserier.
Målningar kan fylla många funktioner. All konst behöver förstås inte vara grubblande existentiell eller filosofisk. Det kan räcka med att en får en rolig stund med bilderna. Och de här bilderna gör en på gott humör. De är gjorda med en professionell lekfullhet. Och kanske av olika skäl känner vi viss värme och melankoli i mötet med konst från tid som flytt.
De gulliga älgarna i de här målningarna tittar storögt på den miljö de hamnat i. Och vi tittar lika undrande på målningarna.
BO BORG
Bilder från förlaget
Bok: Älg
Bilder och text: Carl Johan De Geer
Formgivning: Bäck Studio
Förlag: Kaunitz Olsson
ISBN: 978-91-89924-16-1
boborg.se 