Yoann Bourgeoisdansverk We loved each other so much visades på GöteborgsOperan för ett drygt halvår sedan. Ingen tvekan om att det var succé. (se min recension här är https://boborg.se/2024/04/23/vaults-of-heaven-goteborgsoperan/ )
Nu har den nypremiär, den här gången i par med Solo Echo av Crystal Pite efter paus.
Vilken bra idé att kombinera de här två föreställningarna. Det blir en suverän danskväll laddad av den till synes ostoppbara energikaskaden före paus och det vackra modellerade lugnet efter.
We loved each other so much är ett hetsigt flöde av akrobatisk dans där dansarna skapar snabbt förbiilande kalligram av sina kroppars åtbörder och rörelser. Det görs i ett högt och hetsigt tempo. Skeendet rinner fram i en händelserik malström. Det tycks handla om jakten på ouppnåeliga mål. Men som livet blir vägen och kampen själva själva målet. Leonard Cohens The Goal (med orden …”except that the goal / falls short of the reach.”, ingår profetiskt som del i musiken här. Det är en tidlös upplevelse. Redan i Predikaren talas om livet som ett fåfängligt jagande efter vind. Men vi måste, det är livets villkor. Och jakten blir desperat och tar sig allt vidlyftigare former. Den ävlan gestaltar det här suveräna dansverket på ett kongenialt sätt.
Yoann Bourgeois har skapat verket i samarbeten med GöteborgsOperans Danskompani.
Efter paus visades Solo Echo koreograferad av Crystal Pite. Även det är en nypremiär.
I scenens bakkant såg vi ett stilla snöfall mot svart natt. Den fonden skapade direkt en stämning av fridfull ro, men också undrande, nästan förundrad, förväntan. Och ett vemod. Till det meditativ sonatmusik för piano och cello av Johannes Brahms.
Det här var också det en intensiv föreställning. Men det var en intensitet av ett annat slag, mera eftertänksam och inåtvänd. Kanske styrd av verkets titel erfar jag en speciell växelverkan. Det är som rörelserna har en efterklang som får de känslor som väcks hos oss att söka sig tillbaka till scenen för fördjupning. Som man ropar får man svar. Jag upplevde att dansarnas kroppar var inbegripna i ett metodisk sökande där olika strategier prövas. Här söks individuellt men mest i samfällda rörelser. Brahms musik gav en fördjupande klangbotten. Tillsamman blev det ett inträngande i okänt.
Jag hade ingen känsla av spontanitet. Här var rörelserna utmejslade och stiliserade för rätt effekt. Så vackert det blev!
Tillsammans ger de här verken en imponerande uppvisning av den enorma konstnärliga resurs och kraft GöteborgsOperans Danskompani är.
Publiken stod upp direkt efteråt och applåderna var långa och tacksamt varma. Och undra på det…
BO BORG
Foto: We loved each other so much, Lennart Sjöberg, Solo Echo, Håkan Larsson / GöteborgsOperan
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
We loved each other so much, recension av föreställningen den 2 februari 2025
Koreografi, kostymdesign Yoann Bourgeois
Assisterande koreografer Marie Bourgeois, Winston Reynolds
Musik Félix Lajkó, ur konserten És zenekara (1998): Játék 1, Vonósnégyes, Finálé, ”Change” från Dragon New Warm Mountain I Believe in You av Big Thief, ”The goal” från Thanks for the Dance av Leonard Cohen
Scenografi Yoann Bourgeois
Ljusdesign David Stokholm
Verket är skapat i samarbete med dansarna i GöteborgsOperans Danskompani
Solo echo, recension av föreställningen den 2 februari 2025
Koreografi Crystal Pite
Musik Johannes Brahms
Instudering Eric Beauchesne
Scenografi Jay Gower Taylor
Kostymdesign Crystal Pite, Joke Visser
Ljusdesign Tom Visser
Assisterande ljusdesigner Loes Schakenbos
Nypremiär 6 februari 2025. Återstående föreställningar i den här spelomgången den 18 och 20 februari 2025
boborg.se 