BO BORG
Berlin Art Week 2025 var laddat av konstnärliga höjdpunkter. För mig var nog utställningen Wasserfarben med akvareller av Anselm Kiefer det som gjorde det starkaste intrycket. Dessa är en del av Kiefers konstnärskap som hittills mycket sällan kunnat ses.
De visades på Galleri Bastian i Dalhem, en stadsdel ungefär en mil från Berlins centrum i en stram och sober galleribyggnad ritat av arkitekten John Pawson. Dörren är låst och en får ringa på för att bli insläppt. High security.
Väl inne i den vackra, stilrena och spatiösa utställningslokalen kunde vi se tjugo akvareller av Anselm Kiefer, en upplevelse utöver det vanliga.
Det var bilder i ett format som skilde sig helt från de typiska spektakulära jätteverk vi till exempel kunde se på Artipelag häromåret (här kan du läsa min recension https://boborg.se/2022/10/20/anselm-kiefer-artipelag/ ).
Akvarellerna var trots annorlunda format och teknik omisskännligt Kieferska. I ett medium som traditionellt förknippas med ljus och transparens för han in mystik och dunkel. Han tänjer på akvarellens gränser och använder den snarare som ett konceptuellt verktyg än ett dekorativt medium.
Här finns inget av akvarellens dekorativa lätthet. Ofta känner vi igen hans typiska mörker även i de ljusa färgerna. Det finns en tyngd i motiv och uttryck som utmanar den konventionella akvarellen.
Motiven är de han arbetar med oavsett materia. Han söker i historien och uppehåller sig vid vad minnet kan frambringa ur det förflutna och naturen. Han blandar det med mytologi och speciella händelser och personer. Här finns ingen nostalgi så långt ögat når. Men bilderna ger hans sätt att se på hur minnet fungerar. Hur det förändrar och kanske förvanskar. Ofta tycks hans minnen innehålla hot och smärta. Det är vad som blir kvar efter minnets upplösning av konturer som en gång var fasta och sådant som vill bli glömt. Det handlar om vad som blir kvar efter minnets förvandling av minnesbilderna. Kvar blir ruiner och fragment. Spår. Och en lika märklig som påtaglig tystnad i uttrycket.
Kiefers akvareller har inte den akvarellvanliga bildpoesin. Den har tyngd, kraft och eftertryck. Han blandar vattenfärgerna med inslag av kol, akryl.
Han arbetar (som alla akvarellmålare) med ljuset. Men det är i hans fall ett ljus som är lika nyckfullt och överraskande som minnet. Ändå blir bilderna monumentala i uttrycket. Han arbetar i lager på lager där färgerna flyter ihop och löses upp. Så gestaltar han minnets avtryck i sinnet. Det blir något helt annat i material och storlek jämfört med de jätteprojekt i tunga material vi förknippar hans namn med. Ändå har hans akvareller en påtaglig tyngd i uttryck, innehåll och verkan. Färgerna är dämpade och koloristiskt återhållna. De känns symboliska även fast jag inte alltid kan ta mig fram till symbolikens källsprång. Ibland finns här ord och antydningar om historiska byggnader och meteorologiska effekter. Akvarellerna verkar för mig handla om samma problemställningar och bildattityd som hans konstnärskap i övrigt. Kanske känns de mera gåtfulla och undflyende än till exempel hans blyskulpturer. Hans akvareller har så konstigt det kan låta nästa skulpturala kvaliteter. Det talas ofta om den alkemistiska idé han har, den att materialen genomgår en transformation. Panteisterna ser Gud i naturen, Kiefer ser historiens slagskuggor. På ett märkligt påtagligt sätt verkar den mörka jorden, vattnen och himlarna vilja oss något, säga något. De känns laddade av skuld på något vis. Påtagligt och tydligt antydande.
Färgen blir narrativ och liksom motiven bärare av minnets förluster och de fragment och ruiner det lämnar.
Det intryck flera av de här bilderna gjorde på djupet kommer jag aldrig att glömma. Utställningen var starkt drabbande och vi blev kvar länge och talar om de intryck den gjorde än.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Berlin Art Week.
Galleri Bastian Dalhem, Berlin
Wasserfarben
Anshelm Kiefer
Utställningsperiod: 12 september – 15 november 2025
boborg.se 