BO BORG
BERLIN BY NIGHT
Det här veckoslutet kommer jag att minnas länge.
Vi var i stan för Berlin Art Week, de årliga högtidsdagarna för konstälskare oavsett vilken slags konst som faller dem bäst på läppen.
Där finns allt de här fantastiska dagarna i september. Efter långa pass där det inte var möjligt att på långa vägar hinna med allt en ville uppleva var ögonen lyckligt trötta efter alla bildkonstintryck. Så på kvällarna laddade vi om batterierna med konst av annat slag.
Första kvällen fick vi en energiboost som hette duga. Det blev en konsert på Konserthaus Berlin, ett Mecca för konsmusikälskare. De har en orkester i absolut toppklass. Den här var de toppade med dirigenten Thomas Sǿndergård och violinisten Veronica Eberle.
Thomas Sǿndergård – Foto Andy Buchanan och Veronica Eberle – Foto Stefan Gran
Man inledde med Brahms violinkonsert. Den räknas som en av de stora tyska violinkonserterna. Den sägs vara ett av de mest tekniskt krävande verken i violinrepertoaren. Den innehåller kraft, poesi och dansanta avsnitt. Det kräver en extraordinär solist. Veronica Eberle levde upp till högt ställda förväntningar, med imponerande ton, teknik och musikalitet
Efter paus fick vi höra Richard Strauss tondikt Ein Helderleben. Då var orkestern rejält utökad som det krävs för att återge Strauss rika klangvärld. Även här fick vi höra violinspel av högsta klass, nu av Sayako Kusaka. Musiken var överväldigande. Kraften och precisionen tog andan ur en. Dirigenten Thomas Sǿndergård fick orkesterna att glänsa i varje detalj. Den här kvällen blev en musikupplevelse utöver det vanliga.
Det blev svårt att somna med alla rika intryck surrande i huvudet.
Så ännu en lång heldag i bildkonstens tecken. Mer kulturkraft behövdes efter det. På kvällen besökte vi därför anrika Deutsche Oper Berlin. De spelade en favoritopera, Giuseppe Verdis mästerverk Aida. Det är ett triangeldrama som i originalmanuset utspelar sig i det antika Egypten för sådär drygt 3000 år sedan. Men kärlek, svartsjuka och lojalitet är tidlösa belägenheter. Så regissören här, Benedikt von Peter, har flyttad handlingen till vår tid.
Dramat utspelade sig i en minst sagt sparsmakad scenografi, i enkla dräkter och med en naken scenbild. Sången och spelet kom så tydligt fram med så få optiska distraktioner.
Sångarna var strålande. Kungadottern Amneris sjöngs av mezzosopranen Yulia Matochkina. Hennes röst och spel var rikt, uttrycksfullt och drabbande. Aida, hennes rival om krigaren Radames, spelades av Gloria Jieun Choi. Hennes sång och spel var starkt och hennes klara sopran med sin speciella timbre gjorde rollen starkt levande. Krigaren Radames har huvudrollen i den här uppsättningen. Han gjordes suveränt av världsstjärnan Alfred Kim. Hans tenor var både kraftfull, lyrisk och vacker. Flera av hans arior blev kvällens höjdpunkter.
Deutsche Oper Berlin – Aida – Foto Marcus Lieberenz
Ett originell lösning, som gjorde den här uppsättningen särskilt stark, både sceniskt och musikaliskt, var att körmedlemmar var utplacerade bland oss i publiken. Det var ett verkningsfullt grepp som förstärkte delaktigheten och dramatiken.
Den här föreställningen var olik de Aidor jag sett (se tex min recension av Wermland Operas uppsättning (Aida – Wermland Opera, Karlstad – boborg.se.)
Verdi menade själv att Aida är mer intensiv och dramatiskt än något av hans andra verk. Jag kunde travestera och säga att den här uppsättningen på Deutsche Oper var mer laddad är dem jag sett.
Det blev svårt att somna med alla intensiva känslor föreställningen skapat surrande i huvudet.
Så ännu en lång rik dag i bildkonstens tecken. För att få mer energi gick vi på kvällen till Staatsoper Unter den Linden. Där gick en omtalad dubbelföreställning med samtidsdans av Staats Balett Berlin.
Jiri Kyliàn hade koreograferat det inledande verket God and Dogs. Musiken var elektronika av Dirk Haubrich blandat med stråkkvartettmusik av Beethoven. Dansen kan sägas handla om dualismen mellan det djuriska och mänskliga i oss. Dansen var som dramatiserad och konstnärligt omformad akrobatik.
Staatsoper Unter den Linden – God and Dogs – Foto Yan Revazov
Efter paus fick vi se koreografen Crystal Pites Angels Atlas. I hennes verk här (som i många av hennes andra) rör sig den stora gruppen dansare i unison, vilket skapar en stark känsla av kollektiv rörelse som är mycket medryckande. Särskilt tyckte jag om när dansen beledsagades av musik av Tjajkovskij.
Staatsoper Unter den Linden – Angels Atlas – Foto Serghei Gherciu
Jag har sett verk av henne på Göteborgsoperan (se mina recensioner Solo echo & We loved each other so much – GöteborgsOperan – boborg.se eller https://boborg.se/2025/04/06/dawn-to-dusk-goteborgsoperan/ . Hon är verkligen en av mina favoriter och den här föreställningen stärkte mig i den uppfattningen.
Dans av den extremt höga kvalitet som i dessa två verk går obehindrat rakt in förbi all låsande bildning och försök till att beorda. Den är ett unikt sätt att kommunicera direkt med kroppen känns det som. Det behövs inga ord, bara öppet sinne. Vi fick intryck omöjliga att glömma och vars verkan är välgörande implicit.
Kvällarna det här veckoslutet under Art Week i Berlin kommer jag att minnas länge.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Konzerthaus Berlin den 12 september 2025
Konzerthausorchester Orchester Berlin
Dirigent: Thomas Sǿndergård
Violinsolist: Veronica Eberle
Program:
Johannes Brahms: Konsert för violin och orkester i D-du, op.77
Richard Strauss tondikt Ein Heldenleben
Publik: Fullsatt
Deutsche Oper Berlin den 13 september 2025
Giuseppe Verdis opera Aida
Dirigent: Carlo Montanaro
Regi: Benedikt von Peter
I de ledande rollerna: Gloria Jieun Choi som Aida, Yulia Matochkina som Amneris, Alfred Kim som Radames
Publik: Fullsatt
Staatsoper Unter den Linden den 14 september 2025
En föreställning av Staats Balett Berlin
Gods and Dogs, koreografi: Jiri Kyliàn
Angels Atlas Koreografi: Crystal Pite
Publik: Fullsatt
Inlägget uppdaterat 2025-10-02 Några bilder flyttades i relation till texten.
boborg.se 