Aida – Wermland Opera, Karlstad

Krig löser inga problem. Inte om man vinner och inte om man förlorar. Det skapar bara nytt hat och nya konflikter. Det gällde för fyratusen år sedan och det gäller idag. Det är huvudbudskapet i operan Aida.
Kärleken då? Den övervinner väl allt. Jorå, dom får varann på slutet. Men de blir levande begravda. Så det beror på hur man ser på saken.

Guiseppe Verdis opera Aida har många parallella problemställningar. Det handlar om krig mellan grannländer. En kärlekshistoria över fiendegränserna a la Romeo och Julia. Makt, svartsjuka, förräderi och andra av de stora känslor som operan kan ge liv och speciella dimensioner åt och som är operans livsluft.

Regissören Claes Fellbom gör sin fjärde Aidauppsättning när han nu iscensätter den på Wermland Opera. Jag uppfattar det som en klassisk historiserande uppsättning där Verdis ursprungshandling och miljö i det gamla Egypten behållits. Självklart blir associationerna till det nu rasande kriget i Ukraina en självklar klangbotten idag, utan att det behöver skrivas oss på näsan. Det gör man tyvärr i en scen där svarta plastliksäckar släpas in på scen och ett följande dansnummer med soldater med vår tids hjälmar och kamouflagefläckiga byxor. Lovvärd vårtidsförankring blev i mina ögon buskis som inte förstärkte eller förtydligade utan tvärtom bröt allvaret och stämningen.

Föreställningen sjungs på svenska vilket jag ser som en stor fördel. Må så vara att italienska klingar bättre med musiken enligt finlirarna (BS enligt mig!). Men självklart är svenska att föredra, man vill ju förstå vad det handlar om utan att hela tiden behöva flytta blicken till textmaskinen och därmed splittra uppmärksamheten från det som händer på scenen.

Scenografin med stora block med låtsashieroglyfer och egyptiska reliefer fungerar fint och varieras genom vridningar och intrikat stämningsskapande ljussättning.

Det är en tät och väl sammanhållen uppsättning som tar fram och förstärker dramat. Scenerna med kärleksparet, Aida (AnnLouice Lögdlund) och Radames (Ole Aleksander Bang) är fulla av passion och kval som laddas av musiken och sångarna. Alltid drabbande och stundtals gripande. Dramatiken förstärks av den svartsjuka och maktfullkomliga kungadottern Amneris (Martina Dike). Hennes neurotiska hetsätande av gräddbakelser känns som litet overkill i karaktäriseringen, men annars är hon hård och kall som brons på natten.

AnnLouice Lögdlund i huvudrollen drar ett tungt lass med imponerande styrka både i spel och sång. Det är många känslor hon ska gestalta och sjunga liv. Och det gör hon sannerligen. Martina Dike gör sin Amneris mera till en bortskämd maktlysten än som trovärdigt förälskad. Hennes förälskelse märks i ord, men inte i gestaltning. Ole Aleksander Bang har en ledande roll som en älskare fylld av kval. Jag har hört hans sång låta bättre än den gjorde i inledningsscenen (premiärnerver?, eller så är vi inte överens om hur sången ska tolkas). Men sen glänste han som vanligt, även om jag sett honom i roller jag tycker passar honom bättre.

Den sångare som imponerade mest på mig var den mäktige Amoroso, Aidas far. Anton Ljungqvist hade kraften, utstrålningen och nyanserna.

Orkestern under Eric Solén gjorde Verdis fantastiska musik full rättvisa. Triumfmarschen klingade så övertygande segervisst den bara kan trots att vi lärt oss att i krig är varje militär framgång en pyrrusseger.

Verdi sa själv att Aida är ”mer intensivt, mer dramatiskt” än något av hans andra verk. Och visst är Aidas bombardemang av starka känslor omöjligt att värja sig emot. Bra opera har ett unikt sätt att ta sig in till de djupa känslorna.  Det märker man inför den här utmärkta tolkningen av Aida på Wermland Opera.

BO BORG

Foto: Mats Bäcker

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Wermland Opera Karlstad
Aida, recensionen avser premiärföreställningen den 23 februari 2023
Opera av Guiseppe Verdi
Libretto: Antonoio Ghislanzoni
Översättning och regi: Claes Fellbom
Dirigent: Eric Solén
Scenografi och ljusdesign: Linus Fellbom
Kostymdesign: Anna Ardelius
Mask- och perukdesign: Therésia Frisk
Koreografi: Lars Bethke
Medverkande:
Staffan Liljas, Martina Dike, AnnLouice Lögdlund, Ole Aleksander Bang, Michael Schmidberger, Anton Ljungqvist, Fredrik Sjöstedt och Anna-Maria Krawe
Kör och dansare
Publik: Fullsatt
Spelperiod 23 februari – 5 april 2023


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s