BO BORG
Edgars och Alices hem i Strindbergs Dödsdansen är ett fängelse, både bildligt och bokstavligt. De är ett desillusionerat par på väg mot silverbröllop som lever i en hatkärlek som trots ständiga utfall av hat och förakt håller dem fångna och bundna till varandra. De 25 åren som gifta har varit och är ett helvete av oförsonligt ömsesidigt våld i nära relation, mest psykiskt.
De lever inte i samexistens, så gifta de är, utan snarare i en mental terrorbalans där de ständigt går över gränsen och sen retirerar tillbaka till sitt tragiska status quo.
Pjäsen är ett psykologiskt relationsdrama, vad vi idag skulle kalla en psykologisk thriller. Stämningen hettas under dramats gång upp från olidlig till glödhet.
Edgar och Alice lever på en ö. De är helt isolerade då det tycker att grannar och kollegor är ”pack”.
Hur djävliga kan två gifta vara mot varandra!? Hur nedriga kan de vara i sin ömsesidiga oginhet? Det handlar om det som Strindberg såg som den äktenskapets tragik som pjäsen gestaltar.
Dödsdansen är en av Strindbergs mest spelade dramer.
I Riksteaterns nya uppsättning som nu är på turné görs den i regi av Nora Nilsson. Hon är känd för sina feministiska och humoristiska grepp. Här i Dödsdansen lämnar Strindberg inget utrymme för feminism. Inte för humor heller som jag ser det. Men i den här uppsättningen skapas utrymme för skratt genom att i ett slags galghumor betona det absurda i vissa händelser. De vill visa det komiska i det tragiska när det ses utifrån. Skratten blir avbrott för publiken i den psykologiska krigföringen. De båda huvudrollsinnehavarna, Claes Malmberg och Pia Johansson bär med sig humorn från roller de förknippas med och det gör det kanske lättare.
Scenbilden är en smart och effektiv lösning. Det runda rummet betonar instängdheten. Och genom att dra för och öppna ridån på rummet kunde de snabbt och enkelt ändra scenbilder.
Claes Malmberg spelar Edgar en militär förpassad till den här gudsförgätna ön skärgården. Han har inte blivit befordrad utan är fast i ett tröstlöst limbo. I pjäsens första del spelar Malmberg med redundant mimik och stora åtbörder. Edgar är en teatralisk gestalt och det blir han i övermått i Malmbergs överspelande gestaltning i pjäsens första del. Det blir litet för mycket. Edgar görs till en mindre trovärdig människa för att ge utrymme för den absurdism som kan skapa den komik de vill spela fram i den här uppsättningen. Jag ser det inte som någon fördel för tillägnelsen av vare sig pjäsen eller människan Edgar.
Pia Johansson, som Alice spelar också stort och yvigt och det går det åt i början av pjäsen för att någorlunda matcha den bombastiske Edgar. Skickligt levererar hon de giftigheter hon vill ska skada Edgar.
Efter paus blir föreställningen betydligt bättre. Spelet är mera nedtonat. Det högljutt storordiga har förbytts i förtätad lågintensiv dramatik. Spänningen blir nu stundtals nästan andlös. Varje replik är som en projektil avsedd att skada på djupet och de når sitt mål med infernalisk precision. Som ett slags katalysator ibland och avledare andra gånger finns en tredje person i rummet, ungdomsvännen Kurt chosefritt spelad av Mats Blomgren.
På slutet sker att slags, om inte försoning så åtminstone vapenvila. Tillfällig får en förmoda. Hatkärleken har blivit en del av Edgar och Alice och därför är de fångna i den. Inget tyder på att de ska hitta någon väg ut ur den. Så de blir kvar i sitt drama att fira sitt förestående silverbröllop.
Det här är ett starkt drabbande kammardrama som gav oss en långa stunder gastkramande teaterupplevelse.
Den stora publiken tog emot föreställningen med tacksam entusiasm.
BO BORG
Foto: Sören Vilks / Riksutställningar
PS.
I öppet arkiv på SVT play kan du se två förstklassiga uppsättningar av Dödsdansen.
Dels en från 1980 i regi av Ragnar Lyth med Keve Hjelm och Margaretha Krook i huvudrollerna. För mig är det den definitiva tolkningen.
Dels också en från 1996 i regi av Lars Norén med Jan Malmsjö och Marie Göranzon i rollerna. Även den i absolut toppklass.
Båda dessa undviker den komik som Nora Nilsson kryddar sin föreställning med. Den tar andra grepp som ger en annan upplevelse av dramat.
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vara konserthus den 4 november 2025
Dödsdansen (publicerad år 1900)
Av: August Strindberg
Regi: Nora Nilsson
Scenografi och kostymdesign: Julia Przedmojska
Ljusdesign: Sofie Gynning
Ljuddesign: Klas Hasselrot
Maskdesign: Anna Olofson
Dramaturgi: Ninna Tersman
På scen:
Edgar: Claes Malmberg
Alice: Pia Johansson
Kurt: Mats Blomgren
Producerad av Riksteatern
Publik: Mycket välfylld salong
boborg.se 