BO BORG
Sällan har jag sett och hört en poetiskt drabbande operainledning så fylld av råstarka och komplexa känslor som den till GöteborgsOperans uppsättning av Friskytten. Till den suggestiva ouvertyren projicerades vinterbilder av en kvinna barfota med blodiga fötter som långsamt och uttröttad kämpar sig fram. En man följer hennes spår. En man som kämpar sig fram. Kan kärleken överleva under sådana betingelser.
Det som följer är ett nattsvart historia som utspelar sig i ett växelspel mellan en karg och ogästvänlig verklighet, mörka stundtals surrealistiska drömmar där utomverkliga makter griper in och deltar i skeendet.
Handlingen har förflyttats till en kall, avlägsen och isolerad trakt. Här råder starka seder, fylla, karlakarleri, manbarhetsriter, våld och oförklarliga händelser. Man verkar ha sneglat åt Kjell Sundvalls film Jägarna.
För att få Agathe han älskar måste Max göra ett skytteprov. Han är ur slag som skytt och mobbas för det. En förment kamrat, Kaspar, säger att han kan hjälpa honom genom att han kan få vara med att tillverka magiska kulor som alltid träffar.
Det är ett drama om kärlek, machokultur, övernaturliga krafter. Djävulen finns med genom att det finns ont i alla oss som han kan locka fram. Kärleken hotas av ondskan men vinner till slut. Operan utspelas mot en fond av våld, slakt och blodig hantering. Våld och ond bråd död är ju vardagsmat på operan, men här är det råare och mera realistiskt skildrat.
Carl Maria von Webers musik från tidigt 1820-tal är verkligen något alldeles extra, romanistisk musik i alla sin kraft. Den skiftar obehindrat mellan det ljus och mörker som är den här operans livgivande puls. Den målar upp och fördjupar stämningar och miljöer. Många av melodierna är starka, ibland med folkmusikinfluenser. Här finns många spännande blåsklanger.
Den långa scenen i Vargklyftan tänjer på musikens gränser med hotfullt lågbrum i stråkarna och överraskande dissonanser. Dirigenten Francesco Angelico hade stilkänsla, full kontroll och musikerna på tårna.
Philipp Rosendahls uppsättning är spektakulär och snillrik i många avseenden. Ett filmteam följer skeendet också i andra rum än det som sker på scenen i realtid. Det de filmar projiceras. Det innebär att vi hela tiden följer parallella skeenden. Scenen roterar också. När en sångare sjungit sin aria och går av följer vi hen in ett annat rum och vad som sker där får vi se medans nästa scen pågår på huvudscenen. Det händer mycket samtidigt. Det är spännande, men ibland blir intrycken så många att det distraherar och blir svårt att ta in allt. Men i huvudsak känns det som operaformen vidgas och uppdateras och ges flera mervärden och ytterligare styrkor. Det gör den här uppsättningen både hedervärd och ytterligt sevärd.
Agathe är en av de stora rollerna. Den är i den här utställning besatt med förstklassiga sopranen Matilda Sterby. P.g.a. hastigt påkommen sjukdom sjöngs hennes partier från scenkanten av inhoppande Susanne Serfling. Hon stod för några av kvällens starkaste sånginsatser. Det skulle säkert också Matilda Sterby gjort. Matilda Sterby agerade och skötte de talade replikerna den här kvällen. Det förtog förstås en del av intrycket att en av de viktigaste sångarna agerade tyst (med munskydd!) även om det sjöngs så bra från sidan.
Basbarytonen Kristian Lindroos levererade med kraft och pondus. Tenoren Adam Frandsen har en så vacker röst och hans inlevelsefulla sång och agerande gjorde hans rollfigur nära och levande. På slutet reste sig en sångare mitt i publiken. Det var basen Erik Rosenius som sjöng försoningen och förlåtelsens lov övertygande vackert med innerlig tillförsikt.
Kerstin Avemo spelade Ännchen, Agathes väninna. Hennes sång och scennärvaro lyfter varje roll, inte minst denna.
Här finns mycket fängslande och fångande körmusik som verkligen visar vilka förstklassiga körer GöteborgsOperan har. Här hade var korist fått en liten, men viktig spelroll och klädnad. Det gjorde mycket till helhetsintrycket.
GöteborgsOperan levererar ännu en stor konstnärlig upplevelse med den här nyskapande tolkningen av Friskytten.
BO BORG
Foto: Håkan Larsson / GöteborgsOperan
GöteborgsOperan
Friskytten, recensionen avser premiärföreställningen den 8 november 2025
Musik: Carl Maria von Weber
Libretto: Johan Friedrich Kind
Sjöngs och talades på tyska
Dirigent: Francesco Angelico
Regi: Philipp Rosendahl
Scenografi: Daniel Roskamp
Kostymdesign: Philipp Basener
Ljusdesign: Sascha Zauner
Videodesign: Florian Schaumberger
Koreografi: Alessia Ruffolo
Ljuddesign: Jonathan Assarsson
MEDVERKANDE:
Ottokar: Orhan Yildiz
Kuno: Mats Almgren
Agathe: Susanne Serfling (sång) / Matilda Sterby (tal)
Ännchen: Kerstin Avemo
Kaspar: Kristian Lindroos
Max: Adam Frandsen
Den okände: Erik Rosenius
Kilian: Stefan Berkieta
Fyra brudtärnor: Eden Benguigui, Cornelia Granquist, Linnéa Hesselstrand, Marika Larsson (praktikanter, HSM)
Filmteam: Dan Offerlind, Christoffer Löwenadler, Jeppe Rasmussen
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
Spelperiod: 8 november – 4 december 2025
boborg.se 