BO BORG
Det börjar med att en ung haltande kvinna, vi förstår att det är Selma, kommer in på scenen bärande på en uppstoppad gås. I det här sammanhanget blir det en existentiell symbol för den frihet och naturens kraft Selma sökte under sitt liv. Den innebär möjlighet till en förvandling som hon sökte, men inte hade funnit.
Spelet kan börja.
Operan Selma är nyskriven för att bli en höjdpunkt på Wermland Operas femtioårsjubileum. De spelade säkra kort och lade ut uppdraget på två välrenommerade och rutinerade proffs, kompositören Mats Larsson Gothe och librettisten Maria Sundqvist. De är mest kända i det här sammanhanget för sitt samarbete med den hyllade Blanche och Marie som blev en stor framgång på Norrlandsoperan.
De har byggt en historia och en opera som handlar om Selma Lagerlöfs möte och förälskelse i Henriette Coyet. Hon hade nu i sjuttioårsåldern ingen livsglädje och hade tappat gnistan och orken att skriva, men det här mötet satte fart på livsandarna och skaparlusten. Hon kände sig sedd av Henriette Coyet på ett sätt hon saknat av.
Historien berättas rakt och enkelt. Gåsen är en återkommande symbol. Det berättas mycket om hur mycket det faktum att hon inte blev uppbjuden på dans i ungdomen plågat henne. Och om hur en konsert med Brahms klarinettkvintett blev hennes madeleinekakor som födde minnen och låter henne möta händelser ur det förflutna i erfarenhetens nygamla ljus. Det är ett effektivt berättargrepp är att låta en spelman med klarinett (spelad av Emil Jonasson) återkomma med minnesflashar i flera scener.
Historien om hur relationen till Henriette Coyet gjorde att hennes liv levde upp det sista decenniet av hennes liv är den här föreställningens ärende och tema. Av operan att döma var det en stillande, lågintensiv kärlekshistoria. En resonerande relation som födde kärlek. Deras brev är en viktig källa och här handlar det om ett ge brevorden kött och blod.
Så är operan uppbyggd. En rad samtal med damerna sittande på sina stolar. Det är stilla och helt utan yttre dramatik. Greppet är tjechovskt. Lågmält men med en värmande intensitet och glöd under ytan.
Scenrummet skapat av Helle Damgård är verkningsfullt med sina sömlösa videoprojicerade förvandlingar och stämningsfulla miljöer och ger liv till de mer stillastående scenerna.
Vad kan då Mats Larsson Gothes musik göra med en så rak och enkel berättelse? Det är ett flöde av recitativliknande sång. Just inga arior. Det är musik som blandar personliggjorda stilinlån på ett intrikat sätt. Orkestern under David Björkman klingar fint. Men musiken biter sig inte kvar. Men den hjälper till och fördjupar Selma Och Henriettes samtal. Och det var elegant att bygga in Edvard Perssons medryckande och utåtriktade sång Skånska slott och herresäten som ett avbrott i talsången.




Sångarna imponerar. Annlouice Lögdlund som Selma och Katarina Giotas Henriette kontrasterar verkningsfullt, den ena mera inlevelsefullt kontrollerad och den andra mera inlevelsefullt intensiv. Och det är verkligen kring dessa två allt kretsar. Övriga personer är mest välspelat staffage som tillför litet omväxling till karaktärsteckningen.
Spelet avslutas med en mera högtravande beskrivning av Selmas stora intresse för musiken och dess betydelse för livet och passagen vidare. Trots att det är intressant kändes det litet påhängt i berättelsen, som om de kommit på att de behövs litet fördjupning.
På slutet kom själva döden in på scenen i egen hög person för dem som inte förstod ändå.
Men var det inte litet väl gullig och övertydlig symbolik när den uppstoppade gåsen som följt oss genom berättelsen som ett slags katharsis flög på slutet.
Operan är beställd och skriven för att kommemorera Wermland Operas födelsedag och femtioårsjubileum. I den värmländska kontexten är förstås Selma Lagerlöf obligatorisk. Då passade förstås den här mera sällan traderade historien bra. Kungaparet tillhörde både publiken och gratulanterna. Och kungen fick se sin farfar gestaltad som en del av historien.
BO BORG
Foto: Mats Bäcker / Wermland opera
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Foto: Bo Borg
Wermland opera
Selma och en vacker saga från en lycklig tid
Musik: Mats Larsson Gothe
Libretto: Maria Sundqvist
Dirigent: David Björkman
Regi: Kajsa Giertz
Scenografi och Kostym: Helle Damgård
Videodesign: Johannes Ferm Winkler
Ljusdesign : Mask och perukdesign
Medverkande: Selma, Annlouice Lögdlund, Henriette Katarina Giotas, Spelmannen med klarinetten: Emil Jonasson
Och: Sebastian Durán, Clarice Grandano, Jakob Högström, Tobias Westman, Tobias Westman, Peter Kajlinger, Marie-Louise Granström, Cecilia Tomasdotter, Håkan Mayer, Maria Påhls,
Wermlands operas Orkester
Urpremiär den 26 februari 2026, recensionen avser premiärföreställningen
Publik: Fullsatt
Spelperiod: 26 februari – 11 april 2026
