BO BORG
Black Rider på Folkteatern är ett massivt depressivt bombardemang av mörka, dystra, tunga händelser som tillsammans bildar en blytung feel-badföreställning. Det är en överväldigande psykologisk skräckchock i ett tempo som inte lämnar en sekund till respit under de två timmar den pågår och fullkomligt tar andan ur en. En musikteaterupplevelse utöver det vanliga.
Black Rider är en berättelse av William S. Burroughs (1914–1997). Den bygger löst på handlingen i Operan Friskytten (se vår recension av GöteborgsOperans uppsättning här: https://boborg.se/2025/11/11/friskytten-goteborgsoperan/) blandad med biografiska inslag ur pundaren Burroughs liv. De har en del delar av handlingen gemensamt. Det handlar om en man som för att vinna sin brud måste klara ett skytteprov. Han gör en överenskommelse med en av apokalypsens svarta ryttare för att vara säker på att vinna. Han får ett gäng kulor som alla ofelbart träffar det han siktar på. Men den sista kulan ska djävulen själv styra, det är priset för dealen. Amerikansk vapenfixering möter i Black Rider gammaltysk folktro. En biografisk undertext är att Burroughs hög som en flaggstång lekte Wilhelm Tell, satte ett äpple på sin tjejs huvud. Sköt och sköt ihjäl. Djävulens kula!? Förr sökte människor motkrafter mot sin osäkerhet i myter och religion. I den nya burroughskontexten blir knarket medlet för verklighetsflykten. Och det är mycket kring knark i den här pjäsen.
Det är en musikteaterföreställning där huvudnumret för många är Tom Waits musik som är en så viktig del av föreställningen. Han trasiga och skramliga musik berättar ofta om outsiders, nattliv och söndriga loosers. Den är kongenial och helt integrerad l storyn och iscensättningen. Även musiken hittar på sina sätt ytterligare ingångar till mörkrets rökiga riken.
Ett gäng musiker, bandet Tonbruket, Per Texas Johansson och Ola Winkler spelade och ackompanjerade på ett suveränt sätt. Med hjälp av Tom Waits kompositioner skapade de den perfekta musikaliska inramningen för det här skeendet. Och vilka bra sångare med starkt personliga uttryck som finns i ensemblen. I några nummer framfördes sångerna av Tom Waits själv bandat. Och det strök bara under hur bra föreställningens ensemble och musiker var.
Regissören Mellika Melouani Melani håller på ett fantastiskt sätt ihop alla de disparata och egensinniga skeendena. Det händer saker hela tiden på olika platser. Ögonen tvingas gå som flipperkulor och intellekt och känslor kämpar för att hinna ta emot och bearbeta. Här är många uberstarka scener som följer på varandra i ett rasande tempo. En massa knarkarticks och åtbörder. Och de tänjer gränserna när några blir pissade på och någon i en annan scen pillar och pussar en ko i stjärten. Men här räcker inte de värsta effekterna. Det ska vara värre än så.
Och vilket suveränt gäng skådespelare vi fick möta i märkliga roller. De gestaltar udda karaktärer som blir svåra att glömma.
Dramat utspelar sig i en viktoriansk miljö med en stabil trappa. Och bakom finns skogen och framför gatan med knarkarna.
Pjäsen är rik på tolkningsnivåer. En kan vara att det handlar om våra destruktiva sätt att söka genvägar och fuska om det går. Den strävan är full av självbedrägerier och destruktiva beteenden som ofta motverkar sitt syfte. Och det finns alltid en Black Rider som har ett erbjudande. Och för det mesta går samarbetet med denne käpprätt åt helvete. Många söker stöd i knarket och det svara ofelbart med att slå undan pundarens ben och göra allt värre.
”Come on a long with the Black Rider
We’ll have a gay old time
Lay down in the web of the black spider
I’ll drink your blood like wine”, sjunger Tom Waits med sin kolsvarta ironi i den låt som gett pjäsen dess namn.
Och nog var det en föreställning som sög musten ur en. Jag var helt tagen efteråt.
BO BORG
Foto: Mats Bäcker / Folkteatern
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkteatern Göteborg
Black Rider, recensionen avser föreställningen den 21 mars 2026.
[Red. fick texten 10.04 2026 och bilderna kunde hämtas den 11.04 2026.]
Av: William S. Burroughs, med musik av Tom Waits/ texter Kathleen Brennan
Översättning: Einar Heckscher
Regi: Mellika Melouani Melani
Regi originalproduktion: Robert Wilson
Dramaturgi: Wolfgang Wiens
Scenografi: Mats Sahlström
Kostymdesign: Jenny Ljungberg
Ljusdesign: Joakim Brink
Koreografi: Lidia Wos
Mask och perukdesign: Suz Åberg
Videodesign: Johannes Ferm Winkler
Musikalisk ledning: Johan Lindström och Oscar Micaelsson
Musiker: Tonbruket (Dan Berglund, Martin Hederos, Johan Lindström, Andreas Werlin ), Per Texas Johansson, Ola Winkler
På scen: Pelle Grytt, Bror Gunnar Jansson, Nina Jeppsson, Anna Lundström, Andreas Rothlin Svensson, Jonas Sjöqvist, Elin Skarin, Birthe Wingren, Lidia Wos
Spelperiod: 14,02 2026 — 11.04 2026
Publik: Fullsatt
boborg.se 