Göteborgs Symfoniker bjöd på en stark och i varje del övertygande konsert i Vara Konserthus på torsdagskvällen.
Vi fick höra en fantastisk tolkning av Antonín Dvořáks älskade Cellokonsert. Solist var Göteborgs Symfonikers egen Claes Gunnarsson. Han är GSO:s förste solocellist sedan 1999 och inte minst ett framförande av den här konserten var ett viktigt skäl till att han enrollerades då. Den här magiska cellokonserten är en av hans paradstycken som han gjort hyllade framträdanden med vid olika tillfällen både härhemma och internationellt.
Dvořáks cellokonsert är ett av de tyngsta verken i cellorepertoaren. Det är ett verk med många lyriska kvaliteter, fullt av känslor och värme. Här finns allt man kan önska sig; starka melodilinjer, symfoniska klanger i dialog med cellon och intensitet och drama. Många kallar den den främsta cellokonserten och visst är den en av dem för mig också.
Den kräver en solist med full kontroll över uttrycksmedlen, ja närmast en virtuos på det svåra instrumentet. Varje minst ton är viktig, liksom varje nyans och dynamikskifte. Cellisten måste ha kraften att hålla långa melodilinjer. Att skifta från det utåtriktade till det inåtvänt lyriska. Allt det där och mycket mer behärskade Claes Gunnarsson. Det märktes att dirigenten Marta Gardolińska och orkestern trivdes med varandra och sin solist. Samspelet var på högsta nivå. Och vi fick höra mycket glimrande blås i mötena mellan cellon och orkestern. Och vilken nyanserad kraft i stråkarna i olika storlekar.
Det gav förstås ett särskilt mervärde att höra Claes Gunnarsson spela på en David Tecchler‑cello från 1707 (”en kombination av tysk precision och italiensk elegans”). Det är ett av de mest eftertraktade instrumenten i cellovärlden. Tänk att få höra den på hemmaplan i Vara Konserthus. Tanken svindlar inför perspektivet att på det här instrumentet kan spelats verk av de stora klassikerna i deras egen livstid.
Det märktes att det här framträdandet gick hem. Efteråt blev det stående ovationer och flera inrop. Och undra på det!
Jag fick ett nytt favoritstycke den här kvällen, Witold Lutosławskis Konsert för orkester skriven 1950–54. Lutosławskis är en av 1900-talets stora moderna tonsättare Det är ett praktfullt stycke som tar till vara en stor orkesters alla möjligheter. När jag förberedde mig för det här besöker hade jag lyssnat på en inspelning med Chicago Symphony Orchestra under Daniel Barienbom. Klart den var bra, men kvällens version med Göteborgs Symfoniker under polska stjärndirgenten Marta Gardolińska öppnade verket för mig. Ingen inspelning slår en livekonsert med en orkester och dirigent av den här kalibern.
Den här konserten är kärnfull med en nästan överväldigande klangprakt från lyriskt finlir i träblåset till en ”wall of sound” i stråket. Här spelades hele verkets dynamik och stegrande dramatik ut med livfullt och energigivande musikaliskt temperament. Folkmusikinfluenserna ger en eftertänksam historiserande klangbotten parad med den optimistiska och framåtriktade modernistiska musikdräkten. Den dialektiken ger en kraftfull och medryckande dynamik och en stor musikupplevelse.
Än en gång en lysande konsertkväll tillsammans med Göteborgs eminenta symfoniker i Vara.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vara Konserthus den 23 april 2026
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Marta Gardolińska
Cellosolist: Claes Gunnarsson
Musik av: Mélanie ”Bon” Bonis (1858–1937), Witold Lutosławski (1813–1994), Antonín Dvořák (1841–1904)
Publik: Kunde och borde ha varit betydligt större
boborg.se 