BO BORG
Det var ingen tvekan om att Dolce var rätt band för den här publiken och att den här publiken var rätt för Dolce. Folkets Hus i Lidköping hade fixat bra förutsättningar för ett bra möte. Vi satt trångt packade tillsammans på samma golv som bandet. Närhet och intimitet är en bra grogrund för Dolces elektrifierade vispop. Och publiken var med på noterna direkt och klappade och ropade tacksamt efter varje låt. Det här var rätt sammanhang för ett bra möte. Och det blev det.
Dolce kom med ett band med traditionell sättning. Bas, trummor, slagverk. Till det saxofon och flöjt. Så spelade Dolces sångerska gitarr och elpiano, och Leopold Nilsson elpiano och nån gång elgitarr. Längst fram på scen på ett bord fanns en vit apparat som både Anna och Leopold närsynt pillade på. Den verkade leverera elektroniska klanger som inte hördes mycket.
Det handlade om Anna Levander med komp. Låtarna är merendels hennes och hennes röst är helt avgörande för deras uttryck och det intryck de gör.
Dolce kallas ibland för en ”indiepopduo”. Men det var inte mycket indie över kvällens konsert. Det var vispop, med intressantare texter än melodier. Det är många ord i de berättande texterna. Och annorlunda ordbyggen som skapar historier långt ifrån populärkulturens klyschor även när även deras handlar om hjärta och smärta. De får en avgörande kvalitet av Anna Levanders sätt att sjunga: Ibland är det så många fraser så hon nästan pratsjunger ordbyggena. Det är texterna och hennes röst som bär fram Dolces uttryck. Kompet får ett personligt uttryck av blåsinstrument som saxofon och flöjt lägger fina slingor kring orden som skapar stämning och karaktär. Annars var det traditionellt komp som inte stack ut och inga av musikerna tog just inga notabla solon. Men vi känner igen dem direkt. Jag antar att orden och Anna Levanders röst är nyckeln till den djupa kontakt som skapas.
Deras framträdande (scenshow vore helt fel ord här) var okonstlat och chosefritt. Men det skapade fin kontakt med publiken. Flera av de här sångerna har kvaliteter som får oss att skärpa sinnena och öppna för deras lågmälda musikaliska statements. Och Dolce fick publiken i sin hand från första låten och skapade en rätt stämning.
Det har främst med deras musikaliska tilltal att göra. Lågmält men intensivt. Dolce skapar musik en vill komma nära så man inte missar några nyanser. Som jag ser det är det deras främsta kvalitet att de etablerar den kontakten utan att ta några genvägar.
Med Dolce blev det en riktigt bra musikkväll i Lidköpings kulturhus, Folkets Hus.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkets Hus Lidköping den 9 maj 2026
Dolce, Anna Levander – sång; Leopold Nilsson – gitarr/piano
Medmusiker: Axel Larsson, trummor, Johannes Mattsson – bas, Axel Mårdsjö – blås, Erland Löfgren, slagverk
Publik: Trångt och bra stämning
boborg.se 