RUNE LINDSTRÖM
Freddie Wadling (1951–2016) började sin konstnärliga bana i unga år vid Tullan Flinks målarskola (numera Dômens konstskola) i Göteborg. Men blev känd som musiker.
Trots det släppte han aldrig sin bildvärld. Många beskriver honom som ständigt tecknande i nästan alla situationer även om det gällde en musikinspelning.
Ståndigt beskrivande/besvärjande sin upplevda värld.
Han hade aldrig en ambition att förbättra och fullända. Samma sak med inspelningarna. De lyssnade han inte på. Att stå och trampa i det redan gjorda upplevde han troligtvis som bara tråkigt; när han kunde göra nytt.
Insect I-V, Abstract Architecture I-V — Face II & IV — Nature I-V, Abstract Circle I-IIi — Insect I-V Abstract & Architecture I-V — Insect IV & I
Hans unika och udda ställning i det svenska kulturlivet har Sara Arvidsson beskrivit i Göteborgsposten (2023-10-28) i samband med ett boksläpp och en utställning.
”Få musikartister klarar av att gå från den punkiga undergroundscenen till att ingå i folkliga underhållningsprogram som ”Så mycket bättre”. Freddie Wadling var ett unikum på så vis. Han kunde i stort sett göra vad som helst – hans trovärdighet förblev intakt. Kultstatusen som fortfarande omgärdar hans person, trots att det har hunnit passera sju år sedan han dog, är givetvis ett resultat av hans musikaliska begåvning. Samtidigt tror jag att många vill hålla kvar minnet av Wadling eftersom han inte liknade någon annan: han var en anomali i en värld full av smörsångare med pärlvita tänder och synbart strålande hälsa.”
Sanctuary (t.v.) —- Porträtt tagna av konstnären/fotografen (och Wadlings nära vän) Tom Benson (t.h.)
Hon beskriver honom med ordet ”Särlingskonst” även om hon inte tycker om det. ”Temat är utstötthet. Ändå kan jag inte säga att jag blir räddningslöst drabbad av det jag ser. De sorgliga motiven väcker förvisso empati och fungerar som en nyckel till Wadlings själsliv men hans inre rastlöshet bidrar också till ett forcerat uttryck. Mer intresserad blir jag då av hans ohämmade tvång att teckna, en process som säkerligen hade varit fascinerande att ta del av i en performance, men det är ju inte längre möjligt.”
2014 blev Freddie Wadlings villa helt utbränd i samband med det räddades han under dramatiska former av sina grannar. Han blev lättare skadad och fördes till Sahlgrenska för vård.
Huset brann ner till grunden och en stor del av konsten gick förlorad.
Tusentals verk, som sträckte sig tillbaka så långt som till sent 70-tal, kunde sedan hittas i garaget till huset. Lars Sundestrand var en av dem som fick förvalta det som gick att räddas.
Sanctuary – Parafernalier från Freddie Wadlings hem
– Allt som Freddie vidrört med en penna eller pensel, det sållade vi ut. Det blev till slut en stor utställning på Stadsmuseet i Göteborg (2.06 2017 –31.08 2018). Det var första gången en del av Freddies konst visades på det sättet och min bok ”Wadling- My Head is a Crowded Room”, är en fortsättning på det.
Inne inne, inne och utanför galleriet
Det är inte enda gången i Västsverige som man fyndar oväntad konst. Göteborgskoloristen Åke Göransson (1902 – 1942) konst fann man i en kökssoffa.
”Rubriken »Kökssoffan gömde konstnärligt livsverk« toppade Svenska Dagbladets löpsedel den 7 maj 1941. Uppståndelsen föranleddes av att man hemma hos konstnären Åke Göransson, som då i flera år varit intagen på Lillhagens sjukhus på grund av fullt utvecklad schizofreni, hade funnit en dittills okänd produktion av sällsynt lyskraft.” (Läkartidningen, Digitala arkivet 2003)
Inget av detta förändrade något för Åke Göransson men ändrade hans eftermäle liksom förutsättningarna för förvaltarna av detsamma.
Freddie Wadlings garage har visat sig vara minst lika innehållsrikt. Vi får här på utställningen se en del av det.
Sara Arvidsson skriver avslutningsvis: ”Kulten kring Wadling lär leva vidare oavsett om han anses vara en talangfull tecknare eller ej. Denna enastående musiker behöver inte beskrivas som ett svenskt svar på Raymond Pettibon för att gå till historien. Det är lätt att bli bländad. Boken innehåller många texter som tyder på det. — Jag vill då skriva: ’Freddie Wadling var en människa som alla andra, han var inte gud’.”
Se gärna SVT:s film: Freddie Wadling – Jag är monstret
Foto & text Rune Lindström
PS
På finisagen den 18 juni kan alla komma till galleriet och ta med sig objekt och trycksaker hem – en stämpel har tagits fram för ändamålet.
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
FREDDIE WADLING
Analog + Digital
Carl Michael von Hausswolff, curator
30 maj – 18 juni 2026
boborg.se 