BO BORG
Det var en ovanlig konsert som var ovanligt lyckad på Valle Baroques andra dag i Varnhems klosterkyrka. Det var barockmusik med ett möte mellan sinka och klosterkyrkans nyfödda orgel som förstås nu ska prövas och få visa sina stora kvaliteter i alla möjliga musikaliska sammanhang. Under rubriken Ekon från Venedig fick vi uppleva ett inspirerat och i våra dagar annorlunda musikalisk odyssé.
Men först litet bakgrundsfakta. Sinkan är ett träblåsinstrument med ett koppformat munstycke som på en trumpet och fingerhål ungefär som på en blockflöjt. Av den här konserten att döma går det att skapa stor variation i klang och ton. Ibland hade den nästa brassklang andra gånger var den nästan mjukt röstlik.
Sinkan är sällan hörd i våra dagar. Den var både spridd och populär under 1500 och 1600talen. Och den passar förstås då som hand i handske i programmet på Valle Baroque. I utsmyckningen på De la Gardieorgeln finns en skulpterad kerub spelande på en sinka.
Sinkan finns i olika varianter med namn som krumsinka, rak sinka, och serpent. Josué Meléndez spelade på tre olika. Det var högintressant och öronöppnande. Det gamla instrumentet var ett äventyr att få möta. Som flitig konsertbesökare under många decennier hade jag aldrig tidigare stött på instrumentet, utom i gårdagens invigningskonsert.
Jag är glad och tacksam för den här genommusikaliska introduktionen av sinkan och en del av dess repertoar. Konserten levererade musik och musikalitet som blev pedagogisk utan att det behövdes annan pedagogik än musiken själv. Sånt grejar proffs.
Så gott som all musik som spelades den här kvällen var nog ny för de flesta av oss i publiken. Vi fick möta verk av många kompositörsnamn som knappt ens finns som fotnoter i musikhistorien. Ändå fick vi höra det ena spännande och engagerande stycket efter det andra. Musikhistorien är lika rik som selektiv. Men en undrar när en hör ofta ohörd musik som den i kvällens program om utgallringen inte är för hård ibland.
En tänker ibland slarvigt att barockens uttryck är överlastade och nästan svulstiga. Men det gäller inte den musik vi fick höra den här kvällen. Den kändes (om en får tillåta sig att generalisera fast en vet att en inte ska) lugn, harmonisk, stram och avklarnad. Det var musik att följa mot skönhet och aktiv vila, som gav energi utan att vara det minsta storstilad. Listan på kompositörer garanterade variation med enhet i mångfalden.
Josué Meléndez spelade på de olika sinkorna i vackra melodier i långa linjer. Fantastisk att han kunde trolla fram, så många spännande, ibland brasslika, andra gånger röstlika klanger.
Samspelet med organisten Maria Morozova-Meléndez var sömlöst. Hon fick orgeln att idagalägga en musikalisk värld av laddad både av stabilt lugn och musikalisk dynamik både i samspelet och hennes solonummer.
I sina samarbeten har det här paret specialiserat sig på barockprogram, till exempel som här med inriktning på italiensk musik. Det var ett fint program de genomförde par excellence den här kvällen.
Det här var ännu en spännande djupdykning i barockmusikens stora och varierade universum. Valle Baroque är år efter år en guldgruva, ofta med obrutna ådrar, som levererar musikaliska skatter och rikedom.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Varnhems klosterkyrka den 26 juni 2026
Valle Barock 2026
Ekon från Venedig
Maria Morozova-Meléndez, orgel och Josué Meléndez, sinka
Publik: Kunde ha varit många fler
boborg.se 