TORSTEN JURELL
OM VALAND, VARVEN OCH POLITIK
När jag för en tid sedan såg ett träsnitt från min tid på Valand, slog det mig hur baktalad och bitvis förfalskad historien om de år jag gick på Valand är, 1971–76, med ett år på Mejan i Stockholm 1975.
1971 hade ett år gått sedan konstskolan flyttade från Guldheden till mitt ut i varvsområdet i Göteborg.
Tiden var visserligen starkt politiskt präglad genom många olika solidaritetsgrupper. Det gällde solidaritet med tredje världen: stöd åt Vietnam, Laos och Kambodjas frihetskamp. Solidaritet med motståndskamp i Afrika, i Sydamerika – världen låg utanför Vinga fyr.
Det var också en tid av olika vänsterorganisationer som stred om inflytande. I Göteborg fanns samlingsplatser som Maneten, Sprängkullen, Marx-Engelshuset. Olika vänsterbokhandlar, Folket i Bild/kulturfront m.m. Allt detta kom starkt att påverka oss konstelever. Jag tror man kan säga att konstskoleelever väldigt mycket kan liknas vid lackmuspapper för tidsandan. Det blåste hårt också dessförinnan i konstlivet: om man var göteborgskolorist eller Endré Nemes-elev. Postmodernismen som avlöste hade sina banérförare, sina strider. I det stora hela tror jag alltid att det stormar. En del finner en stege att klättra på, andra passar inte in utan far illa.
Men, och det är detta jag vill åt: Tiden på Valand, då varven var i bruk, kom att präglas av att varvsmiljön blev våra ”naturbilder”.
Det målades lyftkranar. Det målades skeppsbyggen – utan uttalade politiska anspråk OCH det målades paraderande lyftkranar, skeppsbyggen och skeppsbyggare, med konstnärligt syfte att verkligen vara politiska ställningstaganden.
Det var inte oväsentligt att placeringen av skolan också förde in klassperspektivet i konstdiskussionerna. Men det var absolut inte styrande för den mängd arbetsplatsskildringar som utfördes.
Har man aldrig blickat ner på ett fartygsbygge en mörk hösteftermiddag, när strålkastare lyser, svetslågor kastar enorma skuggor på fartygsplåt, då har man inte sett. Då vet man inget om de fantastiska visuella skådespel som dagligen mötte konstskoleeleverna.
Jag minns starkt de märkvärdiga fartygsmålningar som Synnöve Beskow skapade. De var ren målarglädje!
Träsnittet av Scapmariner-sjösättningen och det på ångkranen som lyfter fartygsplåt, skapades aldrig som politiska bilder. Men i en allmän politisk kontext blir de båda en bekräftelse på en felaktig föreställning. De betraktas som typiska motiv, tillkomna på grund av tidsandan på Valand, inte dess speciella läge.
Jag skar detta träsnitt på plats
Vi var några elever som bildade gruppen ”Vardagsbilder” och som ställde ut på Götaverken. En annan grupp skapade utställningen “Rädda varven” som kom att visas på Konsthallen i Göteborg.
Det jag vill ha sagt, är att denna tid var fylld av nyfikenhet och lust, men också politik och ideologiska stridigheter. Mycket var bra, annat dåligt – så som det blir.
Men det fanns då, liksom det finns nu – starka krafter som önskar hålla konsten borta från folks vardag.
Man kan fråga sig: passar Foodora-buden in i de sköna konsterna?
TORSTEN JURELL
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
boborg.se 