BO BORG
Stig Seipels träskulpturer skildrar ofta människor. De är små till formatet men stora i sina uttryck. Hur kan allt detta, alla detaljer, alla känslouttryck skäras fram ur trä? Fantastiskt! Jag blir helt knockad av hantverket och de speciella uttryck det kan skapa när konstnären är så skicklig och omsorgsfull som Stig Seipel.
Träet är ett material som i sig bär närhet och värme genom de olika träslagens speciella toner och ådringar. Med sina ådringsmönster bär de liv. Ibland också genom de oundvikliga sprickorna i det torkade träet. Men också spåren av verktygen och det arbete som för de flesta av oss tycks så oöverstigligt svårt. Det känns ärligt att spåren av verktygen inte slipats bort. Hans skulpturer skapas enbart med handverktyg som stämjärn, bildhuggarjärn och knivar i ett tidsödande och mödosamt arbete. Det skapar kontakt med konstnären och med hantverkstraditionen. Det ger en känsla av uppriktighet som öppnar för tillägnelsen. Spåren av bildhuggarjärnen skapar en unik rytm i arbetena som ger liv och en känsla av ärlighet i uttrycken. Stig Seipel är noga med valet av trä. Här finns arbeten i björk, mahogny, ek, lind som var har sin särart till resultatet. Omsorgen och mödan känns som en del i uttrycket.
Hans motiv är oftast människor. Han skildrar dem med empatisk precision. Skulpturerna skildrar karaktärer och personligheter. Han skapar en närhet och intimitet i uttrycken.
Ibland bearbetar han motiv ur konsten. Mest anslående är kanske hans variant i trä av Vermeers Flicka med pärlörhänge. Den målningen från mitten av 1660-talet är en s.k. tronie – alltså inte ett porträtt av en specifik person, utan en studie av ansiktsuttryck och kläder. Ändå rymmer den så många drag som upplevs som personliga. Så fungerar Stig Seipels skulpturer ofta. Trots att flera av dem har mera allmänt anonyma namn som Kvinna, Tvilling och Gosse känns de ändå som karaktärer. Det är inte bara deras yttre som skildras utan också personlighetsdrag och ibland och gestaltning av psykologi och känslomässig belägenhet.
Emellanåt är det vad jag uppfattar som rena uppvisningsstycken. En ballerina balanserar på en gris med ett barn med clownmask i nacken. Suveränt skuren och vackert målad. Den som heter häxdans med svävande figurer mot en utsirad botten. Av den blir jag imponerad och konfunderad och förstår inte.
Han bemålar en del av skulpturerna. Med samma omsorg och precision i färgpåläggning och färgnyanser som i träbearbetningen. Den omtanken om uttrycket känns övertygande. Skulpturerna är stillsamma, liksom lågmälda, i uttrycket och ger också en smittande känsla av inåtvändhet. Jag blir gripen av flera av dem. Skönhet är ett starkt kommunikationsmedel.
Han visar också vägghängda geometriska träkonstruktioner. De kallar Mondriana, förstås för att de verkar gjorda efter spröjsen i Mondrians berömda målningar. I stället för färg arbetar Seipel med fält av olika träslag. Det fungerar inte alls för mig. Som alltid är han noggrann och vill ha kontroll. ”Kan vändas 360 grader” står det. Oklart varför. Lurig blinkning kanske.
På utställningen visas också foton i större format i hög kvalitet i numrerade upplagor. De får kraft i uttrycket och visar hur väl hans formspråk står sig och har ett starkt uttryck även fotograferade från en sida.
Det här är en fin utställning som visar vilken förstklassig träskulptör Stig Seipel är.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bladhska Galleriet, Skara
Stig Seipel, skulptur, foto
Utställningsperiod: 5 – 20 september 2026
boborg.se 