BO BORG
Vad hade kärleken för chans mot borgerliga normer, klasshierarkier och en patriarkal kvinnosyn? Det är problemställningen i Verdis Opera La Traviata. Titeln kan översättas med ”den fallna kvinnan”. Det handlar om den lyxprostituerade Violetta som finner kärleken till en son ur överklassen och utsätts för massiva nedvärderande borgerliga maktvärderingar som gör allt för att hindra de älskande att få varandra.
La Traviata hade premiär i början av artonhundrafemtiotalet. Men kan en tolkning av operan göra dess mossiga problemställning relevant i våra dagar?
GöteborgsOperan gör ett försök med sin nya uppsättning. Det blir en musikaliskt stark föreställning. Men uppsättningen har en del problem. Och de har med uppdateringen att göra. Jag antar att det är för att göra storyn mindre tidsbunden jobbar man med kläder ur olika tider, alltifrån sjuttonhundratalsperuker till att Violettas älskade Alfredo Germont som bär kofta. En visserligen gammal men dock Mersa kör in på scen med Alfredos far med drag av gangster. Hippt postmodernistiskt kanske, men det tillför mest tankar om Varför? Så är scenen knökad med kaniner. Ibland svarta. Andra är vita och jag läser i programmet efteråt att ”…deras funktion är att gestalta hennes hopp att leva i en illusion av äkta kärlek och social acceptans.” Och här finns dockor som ska symbolisera objektifieringen av kvinna. Allt det där framgår ju så tydligt av operan själv i både handling och musik så en känner att det skrivs en på näsan.
Men med det sagt så är det i övrigt en stark föreställning vi får vara med om. Verdis musik är ju alltid något extra. Den är fylld med handlingens dramatik som den både för framåt och fördjupar. Och så är det det där med Verdis melodier. De är inte utsmyckningar utan känlogestaltningar som nyanserar och fördjupar. Och orkestern under Aivis Greters lägger till emotionella färger och dramatik på det rätta sättet.
Uppsättningen har en utmärkt rollbesättning. Sopranen Ania Jeruc var verkligen bra i rollen som violetta. Hon behärskar hela registret i koloraturuppvisningen i Sempera Libera i första akten. Hon laddade den med drama och högtonsintensitet. I andra akten glänste hon också i Addio del passato. Där gestaltade hon hela Violettas stilla men intensiva klagan över sitt oblida öde på ett drabbande sätt på musikaliskt högsta nivå.
Tenorrollen, hennes koftklädde älskare Alfredo Germont, spelades av Tobias Westman. Han har gjort många fina rolltolkningar på Göteborgsoperan, bland annat i Trollflöjten och Otello. Här glänste han i arian De’ miei bollenti spiriti i andra akten. Hans vackra tenor kunde verkligen ge kött och blod och levandegöra ljus och ungdomlig lycka så den kändes.
Rollen som Violettas far har starka arior. Han spelades av Ohran Yildiz. Han hade för kvällen problem med rösten så hans partier sjöngs av inhoppande Jeremy Carpetenter. Båda var bra, men det blir något annat när inte rollfigurens sång och spel är en.
Körerna är med i spelet och skapar feststämning och gruppen fungerar som kontrast till Violettas ensamhet. I andra akten finns en lätt och lekfull kvinnokör och en rytmisk och småkaxig manskörsång.
Den här uppsättningen av La Traviata var trots den i mina ögon lätt irriterande tillagda övertydliga symboliken operaunderhållning av bästa märke. När en proffsig ensemble tar sig an ett av Verdis mästerverk blir det något alldeles extra.
BO BORG
Foto: Håkan Larsson / GöteborgsOperan
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
La Traviata, recensionen avser premiären den 12 september 2026
Musik: Giuseppe Verdi (1813–1901).
Libretto av Francesco Maria Piave, baserad på pjäsen Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y.
Dirigenter: Aivis Greters,
Regi: Silvia Paoli
Scenografi: Emanuele Sinisi
Kostymdesign: Nika Campisi
Ljusdesign: Fiammetta Baldiserri
Koreografi: Emanuele Rosa
Medverkande:
Violetta Valéry: Ania Jeruc
Flora Bervoix: Katarina Giotas
Annina: Mia Karlsson
Alfredo Germont: Tobias Westman
Giorgio Germont: Orhan Yildiz på scen, men rollen sjungs på premiären av Jeremy Carpenter)
Gastone: Daniel Ralphsson
Baron Douphol: Hannes Öberg
Markis d’Obigny: Kristoffer Töyrä
Doktor Grenvil: Åke Zetterström
Giuseppe: Tore Sverredal
Floras betjänt: Tobias Nilsson
Ett bud: Herbjörn Thordarson
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
Statister
Publik: Fullsatt
Spelperiod: 12 september – 18 oktober 2026
boborg.se 