Ester Henning (1887–1985) hade ett gripande livsöde. Hon kom ur små förhållanden men hon kunde gå på Tekniska skolan (det som senare blev Konstfack) och lade stor konstnärlig talang idaga. Ett psykiskt sammanbrott i trettioårsåldern gjorde att hon kom att tillbringa resten av sitt liv från 1917 av på olika institutioner för att få vård för sin själsohälsa.
Där kom hon på olika sätt att utveckla ett konstnärskap som är mycket starkt och speciellt. Särskilt viktigt var mötet med kuratorn på Beckomberga sjukhus Janny-Lisa Clason 1937. Hon såg Esters konstnärliga begåvning. uppmärksammade hennes begåvning och såg till att hon fick material att arbeta med. Därefter målade, tecknade, skulpterade och broderade hon intensivt och utvecklade en stil som blev hennes egen.
Hennes konst har av framsynt museipersonal hamnat i betydande museisamlingar bl. a på Nationalmuseum och hos Skövde Konstmuseum.
Nu visas ett fint urval på Västergötlands museum. Och det känns fint att få se många av hennes fina och särpräglade verk.
Här kan vi se exempel på verk i de olika tekniker hon prövade, både av nöd och av lust. Olja och krita på papper. Broderier på olika tyger. Kritteckningar och gouache. Hon målade och tecknade på det material som fanns tillstädes, Kartong, masonit, kartong och papper alla olika tekniker och material hittar hon sitt uttryck. Hon broderade på bomull och lin.
Hon betraktas som det som kallas särlingskonstnär. Många av dess kännemärken stämmer ju på henne. Det kan tyckas självklart att hon som institutionaliserad stod utanför konstlivet och de influenser det och kollegor kunde ge. Hon hade en stark inredrivkraft och skapandelusta och den fick klara sig utan konstlivets impulser. Hon kom av inre drivkrafter och speciella yttre omständigheter att gå sin egen konstnärliga väg mot ett speciellt uttryck. Särlingskonstnären omges ofta av en romantisk berättelse om hur genial konst skapades av en ensam oh isolerad. Och Ester Henning checkar alla dom uppställda boxarna.
På den här utställningen får vi se flera exempel på hennes motiv. Fåglar, hus, porträtt, blommor. Av det en kan se här intresserar mig porträtten mest. De är så fulla av både skarpsyn och empati. Och så förstås hennes fantastiska färgkänsla. Det handlar om porträtt av människor en inte känner men blir nyfiken på och gärna skulle vilja lära känna. Porträtten ger en öppnande kontakt. De är så fyllda av levande liv, av en så intensiv skaparlust och uttrycksvilja.
Bildspråket är det som kallas naivistiskt. Här gäller inte skolornas regler. Det finns en direkthet som känns angelägen. Det känns som bilderna måste fram oavsett om konstnären behärskar skolat perspektiv, tecknings eller färglärekonventioner. En misstänker inga baktankar, bara oförställd berättarlust. Så tycks det vara här. Hennes konst har beskrivits som magisk expressionism. Det där med ”poetisk” och ”magisk” är uttryck som bara blir tomma ord om de inte konkretiseras. Jag tänker mer på folkkonst, det naiva formspråket och bildberättandet. Och användandet av till exempel broderi. Och den nära kontaktenmed naturen.Det är sakligt fast utifrån ett eget perspektiv och synsätt.
Vilken färgprakt hennes bilder strålar av. Och en skaparkraft som inte lät sig stoppas av sjukhusförhållandena eller bristen på material eller saknad input från konstlivet.
Bilderna känns fria och omedelbara. Och hennes skaparkraft känns uppriktig, övertygande och smittande. Oavsett hur hennes liv var förmedlar hennes arbeten en livskraftig glädje. Hon såg nåt i varje motiv och hon kunde förmedla det på sitt sätt.
Hennes konst är intressant. Därför tycker jag att det är en brist av museet att hela informationsmaterialet handlar om hennes biografi. På ett museum borde informationen handla mer om själva konsten och dess verkningsmedel, hennes verks särart och speciella kraft.
De 25 bilderna på utställningen är starka. De klarar sig utan teoretiskt magstöd. Men ett konstnärskap ska inte reduceras till en konstnärsbiografi i ett museums retorik. Den här konsten är värd lika mycken analys och pedagogik som annan konst. Det är en viktig uppgift för ett museum när de gör en konstutställning, kanske särskilt när det handlar om så kallad särlingskonst.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vill ni se flera bilder så finns det hos Janny-Lisa Clasons Stiftelse
Västergötlands Museum, Skara
Vingklippt
Arbeten av Ester Henning
utställningsperiod 12 september 2026 – 15 januari 2027
