En döing på drömsemester hos Wermland Opera i Karlstad

BO BORG

En döing på drömsemester är lika dumt som det låter. Och det är inte så dumt! I alla fall i musikalsammanhang visar det sig på Wermland Opera.

PÅ torsdagskvällen var det dags för höstens stora musikalsatsning i Karlstad, nordisk premiär på det här musikteaterstycket med text av Lynn Ahrens och musik av Stephen Flaherty. De är ett prisbelönt radarpar med ett pärlband av musikalsuccéer bakom sig. Den här hade sin urpremiär 1988 och det tog alltså nära 4 decennier innan den fick sin svenska premiär här. Och handen på hjärtat; det var nog ingen större brådska. Själva stycket är en tramsig bagatell både vad gäller story och musik som inte är mycket att skriva hem om.

Men jag är sannerligen imponerad av Wermland Operas produktion. Vilket dubbelproffsigt musikalgäng i alla delar och detaljer. De kan göra underhållning av de här fånerierna och gör det med skicklighet, liv och lust.

Gustav Gälsing (t.v.) — Johan Hwatz, Gustav Gälsing, Klara Nilsson (t.h..)

Historien? En torris ärver en massa pengar på villkoret att han tar den avlidne på en drömsemester till Monte Carlo. Spelet kan börja. Och här finns många absurda och tokroliga situationer på resan med ett lik i en rullstol som lockar till huvudskakningar och skratt. Och Wermland Opera lyckas koka en underhållande soppa på den spiken, eller ska man snarare säga nubben.

Kan man bortse från den tramslöjliga storyn och den med förlov sagt schablonartade musikalmusiken är den här föreställningen välproducerad och rusar fram i ett välbehövligt tempo som får en att glömma larvet och förlora sig i det som sker på scenen.

Scenografin är märklig och spännande. Det är inte en miljö, utan en flexibel och bildmässig spelplan full av roliga överraskningar. Kudos till scenograferna Karl Runqvist och Erika Öhman. De har skapat en miljö som både pjäsen och vi trivs i.

Markus Virtas regi spelar fram en pjäs som går snabbt och precist som sekundvisaren på en schweizisk kronometer. Allt fungerar med den utmärkta   timing som fars kräver för att skratten ska frigöras. Och det finns några romantiska scener som inte lämnar ett öga torrt. Det kräver det rätta handlaget.

Skådespelarna får stort utrymme att blomma ut. Här handlar det inte om psykologisk människoskildring utan om att skapa roliga typer som försätts i dråpliga situationer. Och sådana och sånt finns det gott om här.

Det är inte särskilt kul musik i den här musikalen. Men Wermland Opera under David White gör det som går och mer till av den. Inte minst sångarna ger den liv och lust.

Gustav Gäsling har huvudrollen som Harry Witherspoon, den grå skohandlaren som hamnar i situationer som får hans liv att blomma ut. Han använder de stora gesternas och de tydliga grimasernas estetik och det är hand i handske här. Och han sjunger bra.

Klara Nilsson har rollen som Anabel Glick, den kontrollerande ordentliga företrädaren för den hundgård som konkurrerar med Harry om arvet. Hon genomför förvandlingen från tillknäppt torris till förälskad på rätt sätt. Hon har några av de bättre sångerna och fyller dem med liv.

Agnes Christensson, Gustav Gälsing, Ulrik Spjut, Hanna Eriksson, Joel Hessel, Charlott Strandberg, Klara Nilsson (t,v.) —- Johan Hwatz, Gustav Gälsing (t.h.) — Wermland Operas orkester, David White och Klara Nilsson (t.h.)

Cecilie Nerfont Thorgersen är den vilda utlevande donnan. Mycket högljudd buskis blir det.

Cecilie Nerfont Thorgersen

Särskilt bra scen är det när Charlotte Strandberg dundrar av en riktig showstopper.
Och det är klart att Johan Hwatz som spelade liket så livfullt livlöst måste nämnas.
Och många fler egentligen. Hela den här ensemblen lyfte den här töntiga pjäsen till nöjsam förströelse.

Det här gick hem hos publiken som glatt var med på noterna och tackade med långa stående applåder.

BO BORG

Foto: Mats Bäcker / Wermland Opera

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se

Gustav Gälsing, Johan Hwatz

Wermland Opera, Karlstad
En döing på drömsemester (originalets titel Lucky Stiff)
Musik: Stephen Flaherty
Text: Lynn Ahrens
Regi och översättning: Markus Virta
Dirigent och orkestrering: David White
Koreografi: Cynthia Kai
Scenografi: Karl Runqvist, Erika Öhman
Kostymdesign: Maria Felldin
Medverkande: Gustav Gäsling, Klara Nilsson, Cecilie Nerfont Thorgersen, Christer Nerfont, Charlott Strandberg, Olof Ramel
Ensemble: Hanna Eriksson, Ulrik Spjut, Tore Norrby, Agnes Christensson, Joel Hessel
Wermland Opera Orkester
Recensionen avser premiären den 5 november 2026
Spelperiod: 5 november – 6 mars 2026

Lämna ett svar