Man kan naturligtvis ta på sig sin styva operaöverläpp när man närmar sig Wermlandsoperans uppsättning av Benjamin Brittens Albert Herring. Bara det att döpa om den, så farsig den är, till Albert Strömming (som ju Herring betyder) får en del fundamentalister att rynka på näsan. Låt dem göra det. Jag tycker tvärtom. Och det tror […]
