Birgitta Wikström – Galleri Lucifer

Bra måleri är verkligen en lisa för både ögat och själen. När det är bra har det en en lika märklig som oförklarlig kraft som är dess alldeles egna.

En erfaren gallerist som Rune Lindström på Galleri Lucifer, som gjort över 300 utställningar har överblicken och förmågan att hitta riktigt intressant och visansvärd konst även bland konstnärer som inte är alldeles helt välkända.

Birgitta Wikström är en sådan, en konstnär som hade gått under min radar. Hon har en gedigen bakgrund på flera konstskolor, bland andra Valand 198o-85. Hon har dessutom rejäla studier i konstvetenskap på högskolenivå, och har fungerat som lärare på KV konstskola i drygt två decennier.

På den här utställningen visar hon målningar och skulpturer från hela sin tid som konstnär. De äldsta verken är från åttiotalet.

Birgita Wikström, Poetry in Motion, oljemålning

Det är lätt att fångas av de här bilderna och jag får lätt flera favoriter när jag går omkring i rummen. En kvalitet hos bilderna är att de kan se rätt olika ut utan att utställningen känns splittrad. En speciell styrka hos hennes arbeten är att hon kan göra riktigt små målningar som har sån kraft och utstrålning att de drar till sig ens odelade och fascinerade uppmärksamhet. Jag tänker då särskilt på en målning som Lego. Den är ett fint bevis på att hon kan hantera måleriets alkemi och göra ett par oansenliga plastleksaker till en både visuell och känslomässig angelägenhet av högsta karat. Med sitt måleri lyckas hon locka fram något som känns både stort och viktigt ur plastbitarna på ett omistligt sätt. När sånt sker förstår man att måleriet lever i högönsklig välmåga och falsifierar alla postmodernistiska dödförklaringar.

Birgitta Wikström, Lego, oljemålning

En annan kvalitet är att hon inte tvingar in sina motiv i någon stil eller någon målarmodetrend. Det verkar vara motiven själva som väljer sina uttryck. En del har kolorismen som sin huvudkraft. Andra, som tex den märkliga oljemålningen Kedjespel på fomad masonit. Dess uttryck bygger på ett intrikat och effektfullt formspel i en huvudroll som får extra skjuts av hennes måleri och färgval.

En annan favorit är målningen Casablaca. Där får den gamla filmens svaga erinran en fin gestaltning i ett slags fåfärgad och mycket vacker dimma som låter känslan från filmen framträda just så svagt och ändå på ett paradoxalt sätt tydligt som bilden av ett gammalt minne kan vara.

Birgitta Wikström, Casablanca, oljemålning

I ett urval som valts från en så lång tidsperiod kan man se hur hon personliggjort intryck, influens och intertexter från kollegor. Som till exempel Ivan Aguelis färgdunstighet och Sixten Lundbohms formbyggen.

På utställningen visas också ett antal skulpturer. Några är svävande former i flyplansplywood med en självklar elegans i formspelet. Andra är geometriska reliefer i tung mörk brons.

BO BORG

Galleri Lucifer, Trädgårdsgatan 7, Skövde
Birgitta Wikström, måleri och skulptur
Utställningen hade vernissage den 23 februari och pågår till den 10 mars

Birgitta Wikström, Kedjespel, brons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s