Arkitekten Hans-Erland Heineman är en av giganterna i Skaraborgs kulturliv. Som arkitekt till Kulturhuset i Skövde, Kommunhuset i Götene, Billingehus i Skövde samt hundratals ålderdomshem och skolor som var stilbildande måste han väl vara outstanding som arkitekt.
Renässansmänniskan
I år skulle han ha fyllt hundra år. Det högtidlighåller Skövde Allmänna Konstförening med en utställning i Konstmuseet i hans major epos, Kulturhuset i Skövde.
Utställningen kopplar ett ambitiöst grepp. Heineman var förutom som arkitekt också verksam som författare och bildkonstmakare.
Författarskapets tyngdpunkt ligger på de dryga hundratalet understreckare i Svenska Dagbladet han skrev i olika estetiska och kulturpolitiska ämnen. Han skrev också böcker om kulturpolitik och arkitektur. Den lyrik han skrev känns anspråksfull och lätt försumbar. Han skrev också romanen Barbara.
Hans bildkonst är i mina ögon inte av någon vidare halt och kvalitet. Den känns idag daterad för att inte säga passé. Men bra att utställningsmakarna tagit med han konst för fullständighetens skull och för att visa ambitionen att vara en renässansmänniska.
Arkitekten
Men som arkitekt är Hans-Erland Heineman i mina ögon i sina bästa verk en gigant. Han har lämnat efter sig byggnader som tillhör det viktigaste i det skaraborgska kulturarvet, arkitektoniska fyrbåkar, omistliga i vår miljö.
Foto Tobias Andersson
Kulturhusets handslagna tegel är väldigt greppvänligt, om man som liten fågel vill sitta på väggen och sola sig.
Foto Rune Lindström
Jag tänker främst på Kulturhuset i Skövde. Det är ett tydligt exempel på hans skulpturala arkitektur när den är som bäst. Och då är den rasande bra! Som monument över kulturen är Kulturhuset tungt och eftertryckligt. Vilken byggnad! Och kulturens hus ska förstås inte be om ursäkt för sig tvärtom, och Kulturhuset har sannerligen en pondus som eftertryckligt markerar kulturens betydelse. Liksom varje kulturellt uttryck av betydenhet ska det förstås ha ett eget uttryck. Och det har det sannerligen. Skövde kulturhus saknar sin like i formspråk och uttryck. Det kan ibland verka litet si och så med de invändiga funktionerna. Men så långt kommen hade Heineman ju lämnat funktionalismen och ville främst låta byggnaden ha en stark karaktär och gestalta och berätta med sitt formspråk. Och Sveriges första kulturhus var det, en tanke som förstås var en kombination av kulturpolitik och arkitektur.
Nutidens ovarsamma hand
Tiden går. Även en ikonisk byggnad som Skövde kulturhus måste förstås modifieras efter nya användningssätt och behov. Men att som man gjorde 2013, att botoxa byggnaden med bland annat en ful och missprydande varuhusentré känns som ett respektlöst och okunnigt illdåd mot ett så genomtänkt arkitektoniskt uttryck .
Typografi
Det är tur att stadens siste konstförvant är död, säger min typografiskt intresserade vän. Konstförvant kallades de analoga typograferna en gång i tiden. De som kunde allt om halvkonk och ”horungar”. Före datorns intåg i den världen då ett noga uppbyggt system gav stringens åt utformningen. Nu kan vem som helst åstadkomma typografiska hemskheter i full frihet. Givetvis kan man även med datorns hjälp göra raka motsatsen.
Kulturhuset bär typografiska spår av både dåtid och nutid. Några av de gamla skyltarna finns kvar och nytt har tillkommit.
De gamla lovprisades en gång i tiden av HC Ericson (1945 – 2012) i samband med ett framträdande i kulturhuset. Han var professor i grafisk design och en av Sveriges ledande grafiska formgivare. HC Ericson såg att allt i kulturhuset hade behandlats med samma omsorg – även typografin.
Den senast uppsatta gör i sin klumpighet att tankarna går till Trump Tower. Alla med lite typografiska grundkunskaper vet att versaler (stora bokstäver) i ett ord måste spärras (större avstånd mellan bokstäverna) för bättre läsbarhet. Måste man dessutom klämma in den fetaste stil som finns att tillgå? Hur fungerar det tillsammans med utseendet på de gamla skyltarna!
Götene
Samma sak med centrumhuset i Götene, en av den kommunens få byggnader av originell arkitektonisk klass. Och även här talar vi om arkitektonisk toppklass. Även här har man i nutid byggt om entrén. Där alla förut gick upp för samma ramper har man nu byggt en trappa så att de rullstolsbundna får åka för sig. Vi andra ska gå i en trappa bred nog för ett dussin i bredd. Den går rakt ut i en biltrafikerad gata. Vilken respektlös och dysfunktionell klåfingrighet mot ett fantastiskt byggnadsverk!
Kyrkorna
Till de verk i toppklass Heineman skapade hör förstås också kyrkan i Hentorp, och Sankt Lukas kyrka på Billingen. Den senare är gjord i en stiliserad snäckform i en arkitektonisk gest som är lika enkel som genial. Den har har ett jättefönster i fonden, som en det pågående livets altartavla med den mest fantastiska utsikt.
Vernissagedagen var minst sagt välbesökt. Tur att kulturhuset är ett stabilt bygge. Konstmuseet stod pall för trycket.
Gert Wingårdhs föreläsning lite senare i Frejasalen var mer än fullsatt.
Konstföreningen kunde sammanfatta dagen med ett ord; succé!
Med den här utställningen har Skövde Allmänna Konstförening gjort ett lika viktigt som gediget jobb. Hatten av för projektledaren, kulturentusiasten och konstföreningsveteranen Jan Gustafsson, hans medhjälpare Leif Spetz och formgivaren Nicolas Krizan. Till utställningen har också producerats en katalog med bra bildmaterial och text i huvudsak av Kerstin Lorentz.
BO BORG
Skövde Allmänna Konstförening c/o Konstmuseet
Heineman – Arkitekten, Konstnären, Skribenten
23 mars – 19 maj 2019 i Lilla Galleriet
Skövde Kulturhus
BoBorg.se 