Det är inga enkla uppgifter avgångseleverna på Skara Skolscen tar sig an. År efter år får vi se svåra uppsättningar som ställer minst sagt höga krav på de unga skådespelarna. Att våga friskt är deras vinnarkoncept.
Avgångselevernas slutproduktion på Skara Skolscen tillhör därför årets höjdpunkter i det skaraborgska kulturlivet. Det är något jag verkligen ser fram emot varje år. Nu har de unga teatereleverna tillägnat och praktiserat sig till gedigna grundkunskaper och de är angelägna att få visa upp vad de lärt och kan leverera. Alla är på tårna för föreställningen, för gruppen och för sig själva. Sånt märks! Det ligger en air av nu djävlar i salen när det är dags. Det här är dagen D så nu gäller det!
Jag har sett många slutproduktioner på Skara Skolscen och ofta blivit imponerad av vad jag fått uppleva. Man märker att eleverna kommit långt, men olika långt. Så är det ju, en del är startsnabba, andra kommer på spurten. Det som är slående är det som verkar vara skolscenens vision är att lära sig att teater är ett kollektivt uttryck. Ingen försöker tränger sig fram och försöker sig på sologlänsande. De vet att sådant skulle förstöra helheten och det är en avgörande insikt för en skådespelare. Här gäller laget och det är alltid laget som vinner matcherna.
Årets slutproduktion är minst sagt en svår nöt att knäcka. Det handlar om Anton Tjechovs pjäs som getts namnet Platonov. Den är ett ungdomsverk som upptäcktes först efter författarens död. Försättsbladet på manuskriptet var borta så namnet har satts av andra än författaren, så flera alternativa titlar har förekommit. Pjäsen är i ursprungsversionen över 4 timmar lång. Så den kortas på olika sätt i olika sammanhang. I Skara skolscens version är den två och en halv timme och antalet rollfigurer har minskats i textbearbetningen av uppsättningens regissör Alexandra Lindholm.
Pjäsen har en snårig och svårbegriplig handling. Alla ska bli kära i byskolläraren Platonov. I den här uppsättningen tar man pjäsen några steg längre och låter Platonov spelas inte bara av en kvinna, utan av två. Ni kan ju själva tänka er hur komplikationsgraden ökar. Alla kvinnor som i originalet ska bli kära i byskolläraren ska nu bli kära i de kvinnliga Platonovorna. Hänger ni med? Vi är mera öppna för sådana konventionsbrott än vad Tjechovs publik var vid förrförra sekelskiftet, men det känns ändå annorlunda och startar många tankar som inte tidigare hört till pjäsen. Jag ser det som ett bra grepp. För de unga skådespelarna måste vässa sina uttrycksmedel och gå in komplicerad rolldelning, betydelseglidning och annat svårt. Tänk dig att vara en halv huvurollsinnehavare och ge etthundratjugo procent. Men det här reder de upp.
Den klassiskt svåra skådespelaruppgiften (som verkar älskas av amatörer och unga skådespelare) är att spela full. I den här pjäsen blir många på snusen eller mer. Risken med amatörer och nybörjare de spelar för mycket. Att gestaltningen av berusningen tar över vad som utspelar sig eller vad som ska berättas. Här balanserar man på en knivsegg. En som klarar den balansakten riktigt bra är Joel Eriksson i den här föreställningen.
Pjäsen ger de unga skådespelarna många möjligheter att spela märkliga karaktärer som levde för länge sedan. Det är ingen dålig konstnärlig utmaning man tar sig an.Deras beteenden är udda för oss, deras samspel och könsroller likaså. Och hur tänkte de och hur såg deras reaktioner ut på förälskelse, skuld och svek? Först ska man som skådespelare veta vad man tror och sedan gestalta det trovärdigt. Och psykologin. Hur såg det ut i huvudet på en rysk byskollärare i slutet av artonhundratalet? Som jag ser det riktar man in sig mera på relationer och energin i olika möten än att gå under huden på figurerna.
Det här och många andra gestatningsdilemman har de unga skådespelarna kämpat med. Det krävs många fina insatser och det levereras verkligen här. Med råge i vissa fall. De unga skådespelarnas kämpainsats gör föreställningen vital och laddad. De har ett rappt tempo och lyfter fram dramatiken.
Skådespelarna var genomgående bra. Det skulle kännas fel att lyfta fram någon särskild i en lagprestation som denna. Men ett ankare i föreställningen är Sara Lewitan Stålnacke. Hon spelar avmätt med lika många känslor under huden som i gesterna. Imponerande!
Den svårbegripliga pjäsen levereras i all sin obegriplighet. Samspelet är fint och det här arbetslaget får flera scener att blomma ut till levande teater.
Det är imponerande att se hur långt de kommit på de här två åren på Skara Skolscen.
Vi stod upp och applåderade och ropade in dem igen efter en imponerande kämpainsats. Tack i år igen till Skara Skolscens avgångselever.
BO BORG
Skara Skolscen
Platonov av Anton Tjechov (1860 – 1904)
På scen: Sara Lewitan Stålnacke, Nelly Ekermark, Erica Jebens, Felix Chougui, Joel Eriksson, Anna Klasson, Björn Lundqvist, Freja Vilhelmson, Karl-Melker Ögren,, Daniel Hjelm, Emma Siljebråt, Rikard Stoye
Föreställningar: 1, 3, 10, 11, 13 och 14 maj
Annons
BoBorg.se 