Charlie McCoy – Mariedals slott

Charlie McCoy is still going strong. Kanske till och med stronger.

Visst syns det att Charlie McCoy är sjuttioåtta år gammal. Men så banne mig att det hörs på annat sätt än att han som ett bra vin mognat till högre kvalitet med åren. Han vet vad han vill göra. Han kan göra det och han gör det bara om han kan göra det riktigt, riktigt bra.

Charlie McCoy

Vilken trevlig och generös superstjärna. När någon i bandet som han spelade med frågade hur det är för ett proffs som han att spela med amatörer sa han leende, och utan minsta ironi, att han ”loves to be with people who love music”. Och ibland efter något knackigt, men välment solo, sa han: ”Great solo.”

Charlie McCoy är proffs i alla avseenden alltså. Framför allt, och det var förstås därför vi kom, spelade han så där självklart strålande bra som bara han kan.

Ulla Ricklander, Sofi T Virgin, Charlie

Man kan nog säga att han varit musiker hela sitt liv. Han fick sitt första munspel innan han började skolan, och sin första gitarr strax därefter. Så spelade han som tonåring i rockband. I ett av de första som hette Charlie McCoy and the Agendas, var han sångare och gitarrist. I bandet ingick även en annan blivande countrylegend, Johnny Paycheck.

Sedan början av sjuttiotalet har han varit studiomusiker i Nashvilles elitliga. Det började med en I Just don’t understand med Ann Margret, en låt som bygger mycket på hans läckra munspelsfills. Efter det kom Roy Orbisons Candy man. Charlie McCoys munspel, inte minst det klassiska introt på den, glömmer ingen som hört det. Sen ville man ha med honom på sina skivor. Mest som munspelare, men också på något av alla de andra instrument han spelar. När han var som hetast spelade han på 400 inspelningar per år. Under många år. Han lär spela på över tolvtusen(!) av andra artisters låtar. Ni tror jag skrivit den ofattbara siffran fel, men den finns belagd.

Han har spelat munspel på flera hela album med Elvis och Bob Dylan, och låtar med Jerry Lee Lewis, Willy Nelson, Paul Simon, Tom T Hall och många, många andra. Själv håller han sitt spel på George Jones He Stopped Lovin her Today högst av alla. För där spelar han så litet, men varje ton är exakt den rätta. Less is more är hans devis. Det gäller framför allt att veta vad man inte ska göra, menar han. Det är sången som är bilden och det viktiga, kompet ska vara ramen. Men det ska vara rätt ram. Han storhet ligger i att han hittar utrymmen i låtarna som är lediga och där spelar han sina fills. Och på dem bygger han texten, för han menar att särskilt i Countryn är texten, historien. Han spelar på Tom T Halls mästerverk Old Dogs and Children. Melodin och historien är fulländade, men vad skulle låten vara utan Charlie McCoys munspelsinpass? Försynta och helt omistliga.

Han har gjort ett drygt fyrtiotal soloskivor också.

Ulla Ricklander – Claes Bore Niklasson, bas – Roger Hjelm, gitarr – Charlie – Christer Fallenius, gitarr – Harald Ullman, piano – Werner Weber, gitarr

Spelningen på Mariedals slott är litet speciell. Han spelade där för två år sedan och har känningar som gör att han gärna kommer tillbaka.

Andäktig publik

Han spelar ihop med ett gäng entusiaster, amatörer med känsla för och en kärlek till musiken som inte alltid är helt besvarad. Det blir en blandning av Taube och Chuck Berry. Som alltid med amatörer är spelglädjen smittande.

Man spelade bland annat en version av How Great Thou Art. Man såg att Charlie sjöng med och jag önskar att hans röst hörts litet bättre i mixen.

Som munspelare är han helt suverän. Han går in i vilken låt som helst med en osviklig känsla för vad som behövs.

Höjdpunkten var förstås när han spelade Orange Blossom Special. Han spelar den snabbare än han gjorde på den legendariska inspelningen med Johnny Cash. Och hans spel var ett äventyr att få följa. Hans snabba munspelsbyten i solot gick så snabbt att jag inte fick dem på bild fast jag fotade på en hundradels sekund. Han strävar efter att hans spel ska berätta en historia och det gjorde det verkligen.

Man kan inte skriva en text om Charlie McCoy utan att använda ordet legend. Så nu är det sagt. Det ordet klär honom lika bra som den svarta läderväst med fack för sexton olika munspel han bär sedan trettiofem år. Quality never goes out of style.

Skivsignering

Han fortsätter sitt turnerande, nu med Robert Wells, i Stockholm och London. Och jag gissar att han måste hem till Nashville för att beta av kön av artister som vill att han ska spela på deras låtar.

Fantastiskt att få se honom i ett så intimt och otvunget sammanhang. Jag såg honom förra gången. Och kommer han igen kommer jag igen!

Take me Home Country Roads

BO BORG

PS
jag har gjort en spellista med mina 6 favoritinspelningar med munspelskomp av Charlie Mc Coy.
Du hittar den här


Mariedals slott, lördagen den 17 augusti 2019
En musikalisk slottsblandning
Charlie McCoy
Medmusiker: Ulla Riklander, sång, Sofi T Virgin, sång, Werner Weber, sång och gitarr,
The Legal Twisters: Harald Ullman, piano, Leif Gustafson, trummor, Christer Fallenius, gitarr, Claes Bore Niklasson, bas, Roger Hjelm, gitarr
Två föreställningar. Jag såg den kl 15
Publik: Båda utsålda
Foto: Bo Borg


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s