Tiden går och det är hundra år sedan Carl-Harry Stålhane föddes. Det vill Skaraborgarna fira. Rörstrands museum kraftsamlar och visar en jubileumsutställning i det lilla rummet vid förborgen på Läckö slott.
Det är en utställning av enklaste slag. Två ribbstolsliknande anordningar för tallrikar på väggen och några montrar. Och där föremål av Stålhane. Man ser dem ofta häromkring i folks sommarstugor och i loppisarnas hyllor. Vi äter själva ibland på bladgröna tallrikar ur servisen Entré. Gäster ler vänligt och säger nåt om tidsresa eller nostalgi.
Man brukar säga att en del porslin står utanför tiden, står sig både nu och då. Stålhanes bruksgods är starkt tidsbundet. Hans bruna och beiga servisdekorer hör verkligen till en helt annan tids smak och ideal.
Det markeras till exempel av ett servisnamn som Aniara. Den har fått sitt namn efter Harry Martinssons epos från 1956. Den har en intensivt djupblå glasyr. Rymdassociationen var klockren då. Och en bra blå färg som står sig fint, till skillnad mot hans brunsåsiga, som känns så trista idag.
Bäst i mina ögon är en kopp och ett annat kärl i ljus färg med japaniserade lätta och fria mönster.
Stålhanes miniatyrer är uppskattade av många. Det är små stilrena vasformer med smal öppning. Här står några stycken. De är prydliga och välgjorda, men det är väl ingen man direkt får ståpäls av.
I en monter på den här utställningen finns också några unikat. Ett ska ansluta till ett undervattenväxttema. Så det är mjuka blå former. Ett annat är mera fritt i formen. Båda i en annan tids stil och form konst- och färgideal.
Kul att se några kärl han gjort i lokala material.
Utställningen som helhet känns också gammaldags. Prydliga montrar, men inget som ger någon klangbotten eller kontext till föremålen. De får vara sig själva nog och det räcker inte riktigt.
Carl-Harry Stålhane kom som 18-åring till Rörstrand i Lidköping. Där var han bland annat assistent till Isaac Grünewald. Han hade några konstnärsår i Paris. Han jobbade ett trettiotal år på Rörstrand och var framgångsrik. Samtidigt som han var verksam vid Rörstrand utsågs han till huvudlärare i keramik och glas vid Konstindustriskolan i Göteborg. 1973 flyttade han till en egen verksamhet i Designhuset i Lidköping 1973. Där arbetade och experimenterade han med lokala leror och mineraler.
Han gjorde många offentliga utsmyckningar, oftast keramikväggar i stengods, också utomlands.
En bra sak i utställningen är en förteckning med lokala offentliga verk. Kul att se för många när man sett smågrejorna här.
Läckö slott har ett bra koncept med samarbete med Nationalmuseum på riksnivån och Rörstrands museum lokalt.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Läckö slott, Förborgen
100 år – hundra föremål
Carl-Harry Stålhane
Utställningen pågår till 30 augusti 2020
BoBorg.se 