Alla sätt är bra, utom dom dåliga.
Politisk konst kan se ut litet hursomhelst. Det kan vara en journalfilm på storbildsskärm. När den visas i en konsthall förvandlas den från nyhetsinslag på TV till utställd konst. Det kan också vara att man ställer ut kvinnliga konstnärer i stället för män. Det kallas då för normkritik och sägs ha har viktiga kulturpolitiska implikationer. På samma sätt visas porr gjord av kvinnor på museum, medan det är dödskallemärkning på annan pornografi. Dessa exempel från Skövde Konsthall handlar om innehållet i vad som kan kallas politisk kont. När det gäller formen ses numera ofta oestetiskt som mera politiskt korrekt än superestetiskt. Graffitti t ex eller punkfult är vanligt i den politiska konsten av idag. Det som inte är i ropet är buskapskonst med så kallade pekpinnar, så kallad plakatkonst, dvs sån konst som tydligt säger vad den vill. Litet outgrundlighet och kringgående rörelser föredras. Den politiska konsten av idag är mera ”mot” än ”för”.
Ett aktuellt exempel på konst med politiska förtecken är den som Ella Tillema gör. Hon är född 1983. Hon är utbildad vid Malmö Konsthögskola och bor och verkar i Diö, i Småland.
Evig sommar är titeln på hennes utställning i Lidköpings Konsthall. Den har fått sitt namn efter det veritabla skräckscenario hon tycker sig se runt framtidens hörn. Hennes engagemang i samhällsfrågor styr och präglar hennes val av ämnen och motiv i den konst hon gör. Ella Tillema är orolig och upprörd för tillståndet i världen. Konsumtionssamhället leder till en enorm miljöförstöring som leder till katastrof. Om det handlar många av hennes verk. Hon vill skaka om oss och få oss att tänka, reagera och agera.
Hon lägger stor omsorg på sitt måleri. Målningarna verkar gjorda efter fotoförlaga. Hon följer den skickligt. Det ger en viss stil på måleriet. Det är väl inte fotorealistiskt, men något åt det hållet. Sådant måleri hålls högt idag. Karin Broos är väl ett gott exempel.
Ella Tillemas målning med Titanic som motiv är ett belysande exempel på hur hennes konst fungerar. På ett kav lugnt hav glider Titanic omedveten om allt utom sin osänkbarhet. Inte ett isberg i sikte. Men vi vet att det är lugnet före katastrofen. Ella Tillema ser isberg överallt och pekar på dem så vi också ska se. Så verkar hennes uppfattning om tillståndet i världen vara. Vi luras att tro att allt är frid och fröjd. Men apokalypsen väntar bakom hörnet. Vi måste väckas till insikt.
Hon gör mycket stora målningar. Man får nästan tanken att man kan kliva in i dem.
Samma grepp som i Titanicmålningen använder hon i sin stora målning med motiv från Kebnekajse som finns på den här utställningen. Motivet ser praktfullt och fint ut vid första anblicken med hisnande utblick och vida vyer. Men man märker att det är något som skevar och skaver. Vad håller på att hända med den friska naturen som bergsbestigarturisten ser? När vi slutar titta med vår önskebild som korrektiv, ser vi att sjuka färger kryper fram och bums har hon oss där hon vill ha oss; i det Tillemaska dystopipredikamentet.
Utställningen innehåller verk i många tekniker. I en avdelning står ett uppblåst luftslott i vitt tyg. Man hör hur fläkten som håller det uppumpat flämtar och pyser. Vid minsta störning kommer luftskottet att sjunka ihop när all den tomhet som höll det uppe är borta. En bild av vår tid? Tja, men vad säger den egentligen? Blir man upprörd av den? Eller stridslysten? Nej inte precis. Åtminstone inte jag. Men kul med en uppblåsbar skulptur som väcker tankar på våra livspredikament.
Ett målat självporträtt vars leende är kolsvart kunde ju vara bilden av någon som är glad över att ha ätit lakrits. Men här är tanken att protestera mot samhällets utseendefixering får jag veta. Och den är ju värd att diskutera.
Hon jobbar också med pamfletter. Varje år sedan 2009 ger hon ut en sådan om året med titlar som ”Handbok i att fucka systemet” och ”Mitt hjärta är en bomb”. Litet punkestetik light finns det i några av dem. Här på utställningen får vi 2021 års pamflett som heter Vaccin. Den innehåller småkul teckningar och en avslutande vers. Tidigare års pamfletter kan ses i ett bildspel på storbildsskärm. I några av dem är antietablissemangsilskan mera direkt slagkraftig. Och här finns några stridslystna formuleringar.
Förra året fick hon Landsorganisationens kulturpris. I motiveringen står det bl a: ”Målningarnas storlek omsluter betraktaren och öppnar sinnena för existentiella bråddjup.”
I samband med en utställning på Ystads Konstmuseum i fjol kom boken Floden måste flyta. Det är en stilig bok. På svarta strukturerade pärmar står titel och författarnamn i försänkta bokstäver i guld. Estetiskt och sobert så det förslår. Mellan pärmarna lyser de hopslagna sidorna i rosa. Det känns som en märklig inramning för politisk protest och uppror, som en punkare i frack. Boken innehåller reproduktioner på flera av hennes verk och några texter som ger ingångar till hennes konst. Här kan man också läsa hennes dikt Optimisternas barn. Den hörs också i hennes egen uppläsning på utställningen på Lidköpings konsthall. Den har det där uppfordrande flödet som Bob Dylan har i A Hard Rain´s A Gonna Fall. Den handlar om barn som mår så bra att de kommer att att må dåligt av det. Liksom Titanic går utvecklingen mot obevekliga existentiella isberg.
Ella Tillema gör en lättillgänglig protestkonst med uppsåt att ”fucka upp systemet”. Men jag undrar hur uppfuckat systemet blir egentligen av den här vänliga protestkonsten.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Lidköpings Konsthall
Evig Sommar
Ella Tillema
24.4 – 5.6 2021
Bok: Ella Tillema – Floden måste flyta
Med texter av: Ella Tillema, Thomas Milroth, Sara Abdollabi
Foto: Ella Tillema
Form: Anna Jonsson
Förlag: Ystad Konstmuseum
ISBN: 01 87258 79
En video där Ella Tillema gör en version av Leonard Cohens The Partisan med text på svenska. Titanic Partisanen heter den. Suverän!
BoBorg.se 