Jag är inte intresserad av trädgård. Särskilt inte arbetet i trädgårdslandet. Ändå har jag med stort nöje och intresse sträckläst Hannu Sarenströms nya bok Det nya trädgårdslandet.
Jag undrar vad det kommer sig? Det är en snygg och välskriven bok. Men hur många böcker är inte det. Det finns nåt mer här.
Jag tror att läsvärdet för mig ligger i den entusiasm för odlandet och växterna han förmedlar så övertygande att det går rakt igenom boksidorna. Han anlägger nya odlingar och planteringar som om det vore den enklaste sak i världen. Enligt min lilla erfarenhet är det inte det. Men jag läser och hoppas att med de tips han lämnar ska det gå lika lätt för mig nästa gång. Och inspirerarad av hans berättarkonst och övertygad av de erfarenheter han delar med sig av tror jag att det ska göra det.
Det är en fin bok. Illustrerad med trädgårdsvyer att drömma om. Han har tagit alla bilder själv i boken, till och med dem på sig själv. Liksom i trädgården lämnas inget till slumpen. Han är en bra fotograf till den här typen av bilder. Kort skärpedjup. Huvudmotivet knivskarpt och så en bakgrund med oskarpa blommor i många färger ger fina bilder. Och hans kunskaper i bildkomposition från konstskoletiden i kombination med hans sakkunskap om motiven är en perfekt kombo för bra illustrationer som passar bra i en feel good bok som den här.
Jag intervjuade honom för några år sedan, i hans stora, prunkande trädgård vid Posseska huset i Hällekis. Det var verkligen fint i den trädgården. Det såg så självklart och naturligt ut fast det var strikt uttänkt, komponerat och planerat. Det såg ut om skönheten trots trädgårdsmästarens järnkoll ostört fått förverkliga sig själv och utveckla sin fulla estetiska potential. Hannu Sarenström, med bakgrund som amatörkonstnär vet att det den verkliga skönheten inte är ett solonummer utan får sin fulla potential i interaktion. Färger blir vackrare tillsammans med andra. Former kompletterar och förmerar varandra. Hans trädgård i Hällekis var en skönhet, inte att i första hand beundra, utan att trivas i.
Hannu när han bodde på Kinnekulle – Foto Bo Borg
En krass tanke dök upp som ormen i paradiset när jag gick där.
Jag minns att jag tänkte: Uj vad han måste rensa ogräs!
Och jag minns tydligt att han tveklöst sa: Jag rensar aldrig ogräs mer än 10 timmar per säsong.
Fan trot sa Rellingen, men det lät fullkomligt trovärdigt och övertygande där och då. Men lyckas han med det? Jag vet ingen annan som gör det. Jag har frågat många.
Men hans idéer inspirerar. Det är det som är hans usp. Och inspiration är en medicin trötta trädgårdsknän och ömma odlarryggar får nytt liv och kraft av. Och positiva visioner jagar bort latmasken för många.
Efter många år vid Kinnekulle tyckte Hannu Sarenström i sextioårsåldern att det var dags att bryta upp. Han köpte sig en gård i Langeland i Danmark. En tomt på 8000 kvadratmeter att sätta spaden i. I boken får man följa hans tankar om hur det nya vistet ska formas och omformas. Här är en ny odlingszoon, annan jord och annat klimat i en annan omgivande miljö än vad Kinnekulle var. Det märks att han tycker omväxling förnöjer. I den här nya boken är fokus på trädgårdslandet. Och det blir inga dåliga odlingar han presenterar. Boken har sida upp och sida ner med otaliga exempel på hans kreativitet. Det handlar om det matnyttiga. Men Hannu är Hannu så det är klart att det inte bara ska ge god avkastning och smaka bra. Det ska vara vackert också. Och lättskött. Det blir mycket uppräkningar av sorter, beskrivning av växtsätt och smak. Den växt verkar inte finnas som inte Hannu Sarenström tycker är god fräst i ”en god olivolja” med några örter strödda över och kanske en skivad egenodlad tomat till.
Trädgårdsarbetet som idé är ett slutet system för Sarenström. Det är sig självt nog. Det ger inte upphov till några filosofiska tankar eller konst- eller litteraturhistoriska associationer hos författaren. Eller politiska tankar. Det är kanske det man vill fly från när man gräver ner sig i kultiverandet och låter odlandet och ätandet fylla alla tankar.
Här handlar det bara om glädjen i odlandet. Och det verkar så trivsamt. Och ordet TREVLIG sammanfattar väl den här boken. MYSIG är en tillämpbar synonym. Hannu Sarenström är en folkbildare av bästa märke. Det är ingen naturromantik han levererar, snarare en modern variant av bondepraktikan för hobbyodlare.
Som jag skrev inledningsvis är jag inte trakterad av trädgårdsarbete. Men i en bok som den här blir jag intresserad på gränsen till fascinerad av Hannu Sarenströms trädgårdsarbete. Hans positiva attityd verkar vara en oslagbar gödning. Det verkar så lätt, självklart, naturligt och TREVLIGT att vara trädgårdsodlare när han skriver om det.
BO BORG
Det nya trädgårdslandet: om att odla grönsaker, blommor och sig själv
Hannu Sarenström
Foto: Hannu Sarenström
Formgivning: Pernilla Quist
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-310109-5
Hannu Sarenströms böcker har belönats rikligt genom åren:
Årets trädgårdsbok 2003 för Trädgårdsmagi
Årets trädgårdsbok 2009 för Trädgårdsvisioner
Årets Svenska Måltidslitteratur 2011 för Sommarkalas
BoBorg.se 
Snygg inledning !☆
GillaGilla