Det var en strålande sommarkväll. Utescenen på Liverödland, ett ombyggt traktorsläp med ornament, var för kvällen draperad med ett diagonalrutigt, mycket stilfullt och energiskt tyg i gult och orange. Och kvällens multikonstverk Tomas Arne Halling hade förstås en svid i samma tyg så han syntes extra tydligt eller försvann in i bakgrunden beroende på tid och plats i den här märkliga föreställningen.
Tomas Arne Halling var ett nytt namn för mig. Och han var verkligen en positiv och glädjande bekantskap. Hans föreställning blev en galen och i mångt och mycket (för mångt och mycket var det sannerligen) udda föreställning.
Det är inte svårt att beskriva handlingen, men desto svårare att sätta fingret på och beorda vad det handlade om egentligen. Hans egen beskrivning av innehållet gjorde det omöjligt att föreställa sig vad som komma skulle:
”Och ut ur rymdens alla hål och hörn, kommer Gungusnäbbad strålfink. Sjungande Tapet. Rymdälg. Radioballet. Sprikettfagott. Glitterbug. Space Elk”.
Men efteråt känns det alldeles klart vad han menade.
Det blev fyrtio minuter av korta nummer. Många av dem byggde på att han genom olika förklädnader bytte persona och att den nya karaktären fick sätta sin prägel en stund.
Numret Den sjungande tapeten, för att ta ett exempel, var Halling som stack huvudet genom ett hål i en väggslät tapet. Och så sjöng han en sång som passade den outfiten. Det var galet, utan att vara respektlöst. Han är en perfekt musiker för att ackompanjera sina olika karaktärer med musik som klär dom.
Och en låt- och textmakare för var och en av de både möjliga och omöjliga karaktärer han gestaltade. Det krävs en gedigen musikalitet för att kunna leka med musiken på så många olika sätt som han gjorde så lätt. Framförandet blev en helt egen brygd av absurd humor och galenpannerier.
Musikaliteten var verkligen en av hans usp-ar. Den varma humorn en annan. Kostymbytena en tredje. Konstfullheten och crazyfaktorn i kläderna en fjärde o.s.v.
Kanske kan man beskriva hans nummerrevy som ett slags mjukdada. Jag upptäckte inga vassa kanter. Därmed inte sagt att sångerna var polerade. Han ådagalade en stor uppfinningsrikedom i infallsanfallet. Med små, men effektiva medel såg han till att inget nummer blev det andra likt. Musiken var varierad, han spelade flera instrument. Gitarr och piano främst, men också märkliga hemmabyggda blåsinstrument.
Det var en show i högt tempo. Inte en longör. Var man såg när man såg sig omkring såg man leende personer i publiken för det här var en föreställning med mys med pys.
Det här eventet var arrangerat av Jonas Liveröd, denne till synes outtröttlige mångsysslande entreprenör på kulturområdet. Säg den kulturinstitution som levererar så mycken och så bra kultur som han.
Här hade han till exempel under en vecka låtit Tomas Arne Halling bo och arbeta på Luftslottet inför sin uppsättning. Och Halling svarade förstås med att i flitens lampas sken bygga och fila på sin föreställning så att Luftslottet och vi dess besökare skulle få en ny, unik och tät upplevelse.
Den här showen blev ett smatterband av klurig glädje och rolig musikalitet, uppfinningsrikedom och varm humor i den speciella blandning som bara en scenisk trollkarl som Thomas Arne Halling kan brygga,
Och som inte det här skulle räcka öppnades också Liveröds Wunderkammer den här kvällen. Där kan man se en del av vad Liveröd också jobbar med i sitt konstnärskap. Han har ett eget museum under ständig uppbyggnad. Nu hade ett specialdesignat räcke av mästersmeden Janne Hilmerson installerats i museet. Den Liverödska Wunderkammaren liknar inget annat museum och det ska det heller inte göra. I allt han gör verkar Jonas Liveröd arbeta utifrån tanken att extra allt inte räcker. Den tanken är en vinnare.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Liveröds Wunderkammer, gården
Ett Elvisprymdskepp dyker upp och vispar fram en ny scenisk big bang!
En föreställning med enmansbandet Tomas Hallings Varieté
Evenemanget gick av stapeln den 12 juni 2021
Arrangör: Luftslottet
Publik: ett femtiotal
BoBorg.se 