Björn Wessman – Lidköpings Konsthall

VACKERT är det, inte tu tal om den saken. Skönheten ropar välmodulerad från väggarna i Lidköpings konsthall. Färgerna är starka men ändå milda. Kontrasten kan vara hög, men den är inte trotsig eller hetsande. En rutinerad och framgångsrik konstnär som Björn Wessman vet att skönheten är ett oöverträffat sätt att etablera kontakt, att få betraktaren att söka sig till och dröja sig kvar vid hans målningar.

Hans målningar avbildar naturen på ett på hans eget sätt. Kompositionerna och detaljerna är naturliga, men egentligen inte naturlika. Visst. Målningarna ser ut som natur, men det finns ingen natur som ser ut som hans målningar. Han pekar på en stor målning och säger att så ser utsikten från hans ateljéfönster ut. Men det gör den inte. Utom för Björn Wessman. För, för honom är måleriet självt och konsten viktigare att avbildningen blir korrekt. Han tycker om vyn och vill fånga dess själ eller andra hemligheter han tycker sig erfara. Och då räcker inte avbildning.

Ingenstans kan man hitta en plats i naturen och hålla upp en Wessmanmålning och säga: ”Här är det”. Ändå utgår han från fotografier han tagit av naturen. Men han pular och manipulerar dem i datorn. Han går igenom sina fotografier. Klipper ut bitar och för dem samman med bitar från ett andra av sina fotografier. Så får han den bild han vill utgå från när han ska göra en målning. Det är hans metod för att få en så tydlig form och komposition. Han menar att naturens myllrande kaos enbart är skenbart. Han tycker sig erfara en grundstruktur och ordning och ibland betonar och lyfter han fram den i sitt skapande.

Som målare är Björn Wessman en personlig kolorist. Han låter färgerna hitta varandra i attraktion och kollidera i mild repellation. Färgerna fås att gå ett steg vidare från det avbildande. Hans bilder föds i den värld som bara måleriet kan frambringa. En färg möter en annan enligt högst personliga regler och på villkor som är hans och måleriets egna. Där får buskar och träd, blommor och blad de färger som målningen behöver. Men inte för att de ska se ut som de ser ut i naturen. Hans målarvision är en annan. Musikaliska begrepp som färgklang och klangfärg ger sig känna.

Den blir en stadga i målningarna när han rensat bort naturens växtanarki och skymmande sly. Man kan säga att hans sätt att plocka sönder och manipulera på skisstadiet är en dekonstruktion av landskapet, åtminstone säger han det själv. Dekonstruktion var ett begrepp man gärna ville få sin konst förknippad med på åttiotalet. Det hörde till postmodernismen som var het då.

Jag ser nog snarare hans konst som modernistisk. En av dess kungstankar är att det är meningslöst att försöka kopiera naturen. Den finns ju redan så fulländad den vill vara. Konsten ska tillföra sina egna dimensioner, annars blir den meningslös. Och Björn Wessman har gjort ett sätt att se på naturen till sitt genom att han adderat sina bildideal och sin stil till det han sett.

De konsthistoriska referenserna och preferenserna är uppenbara. Hans målarhjärta verkar finnas vid tiden kring sekelskiftet arton- och nittonhundra. Det är inte svårt att se hans frändskap med målare från förrförra sekelskiftet som Monet, ibland litet van Gogh. Och i senare tid gaugineleven Helmer Osslund. Han är dock varken impressionist eller expressionist i klassisk mening. Men båda termerna behövs för att beskriva hans stil. Han har gett sin metod litet mera samtida förtecken genom att han inte skissar eller målar inför landskap utan konstruerar fram sitt eget.  

Som kontrast till målningarna står en stor blomlåda på utställningssalsgolvet. Jag har svårt att se poängen med det. Ska den få oss att tänka på att målningarna är både lika och olika naturens egna verk? Det såg vi ju direkt när vi kom in och det behövdes ingen blomlåda till det.

Björn Wessman gör sina landskap till sina egna själfulla färgnackord. Och han gör det på ett sätt som fascinerar och trollbinder. Han har hittat sitt sätt och det har han hållit sig till i fem decennier nu. Så han vet vad han vill och vet när det vill sig. Och det gör det här. Lidköpings konsthall är fylld med bra och konstnärligt bäriga och vitala målningar laddade av lust och färgglädje.

BO BORG

Foto: Bo Borg

---

Lidköpings Konsthall
Den målade trädgården
målningar och ett par litografier av Björn Wessman.
Utställningen pågår 19 juni – 28 augusti 2021