Lars Johansson – Rydénska Huset, Lundsbrunn

Man möts direkt innanför entrédörren av en mysig kaffebrödsdoft som känns välkomnande.

Rydénska Huset i Lundsbrunn är ett kafé med breda ambitioner. Här finns litet allt möjligt inom det vida begreppet kultur. Man ordnar musikarrangemang i kafémiljön. Här säljs också keramik av lokala krukmakare. Och så har man konstutställningar på de många kaférummens väggar.

Det som lockade mig dit var att man har en utställning ur konstnären Lars Johanssons kvarlåtenskap. Det finns en direkt anknytning. Lars Johansson var en av de konstnärer som flyttade till Lundsbrunn efter tiden på konsthögskolan Valand. Han flyttade efter några år till Skövde där han var verksam fram till sin död.

När jag ser utställningen på Rydénska Huset i Lundsbrunn, som är ett hopplock av olika exempel på hans skapande, känner jag hur saknad konstnären Lars Johansson är. Han var verkligen artisten i vårt konstliv. Han drev sitt skapande efter olika spår och var hela tiden in i det sista upptagen av att utforska nya områden för sitt måleri.

För utöver sina välkända naturbilder, arbetade han under långa tider med olika teman som han undersökte med full energi. Ofta läste han in sig på ett område för att sedan undersöka vart det förde honom konstnärligt. Ett av de sista projekten som bl. a presenterades på Galleri Stockselius kretsade kring företeelser och begrepp som Atlantis och Eldorado.

Lars Johansson gjorde alltid sin konst utifrån en tydlig inre bild. Han kände sig fram till sina verk. Han samarbetade med slumpen i måleriet, men alltid på hans villkor. Typiskt för hans konst och en av dess många kvaliteter var hans mycket personliga närvaro i varje verk. Han hade inte en fast vision, utan sökte hela tiden efter nya. Han ville hela tiden vidare i måleriet. Han var en konstnär som hade hittat sitt sätt att jobba.

Jag går aldrig till ateljén utan att veta vad jag ska göra. Jag tänker igenom noga, söker en lösning och genomför den. Jag har en tydlig inre bild. Jag tänker till och med ut hur jag ska hålla penseln innan. Till och med slumpen är till största delen uttänkt innan och beräknad. Jag har upplevt den innan den finns på duken. Jag börjar måla direkt det jag har tänkt ut. När jag har gjort det går jag därifrån; berättade han när jag intervjuade honom i samband med en utställning.

Så det där som kan se så snabbt, litet slängigt och spontant ut kom ur en process han hade full kontroll över.

Han ville ladda sitt uttryck både till formen, men framför allt till ett underliggande innehållsligt högtryck. Det fick stundom bli dekorativt, som i de stiliga magnoliamålningarna. På utställningen finns en enklare magnoliamålning. De här bilderna är vackra. Men här återkommer ständigt att uttrycket inte fick stanna vid ytan. Det är som om Lars Johansson kunde lägga in ett helt målarlivs erfarenheter i de enkla motiven. Han tycks ha magnoliorna ”i handleden”. Och måleriet är ju också ett hantverk där visionerna ska gestaltas. Han visste vad han ville göra. Och kunde göra det. Det som ser ut som enkla penselsvepningar har kvaliteter som bara en mycket förfaren målare som Lars Johansson kan skapa. Även en liten målning som magnoliamålningen på den här utställningen bär den blandning av längtan och resignation som kännetecknar den mogne målaren Lars Johansson.

Kollegan och vännen Kerstin Bergh har sammanfattat fint:
 Ju mer jag ser av Lars målningar, ju mer lyser ädelstenen.

Lars Johansson var också en benådad tecknare. Med en till synes nonchalant precision, liksom i förbigående, fångar han en vingpennas tyngdlöshet eller en fågels flykt. Ibland stiliserar han sina intryck av fåglarna nästa kalligrafiskt. Det här kan man se tydligt i de många grafiska blad som visas här. Och han gjorde många. Han var en av dem som jobbade mest i Skaraborgs Konstgrafiska verkstad. Där förfinade han både teknik och uttryck i grafiken, stundtals till mästerskap.

I väntan på den stora utställning som naturligtvis förr eller senare, helst förr, måste göras av Skövde Konstmuseum är det roligt att det dyker upp mindre utställningar. Häromsistens på Galleri Kolibri och nu alltså på Rydénska Huset.

Lars Johanssons konst är alltid värd att se.

BO BORG

Foto: Bo Borg


Rydénska Huset
Lundsbrunn
Alkemistens önskan
Lars Johansson (1945 – 2010)
måleri, grafik
20 juli – 8 augusti 2021

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s