Jag kände inte Tom T. Hall. Men han kände mig. Han berättade saker för mig som jag behövde veta på ett förtroligt sätt som gick in och gjorde verkan. Det handlade inte om djupsinnigheter utan den vardagsfilosofi man behöver på livets krokiga vägar.
”I tossed and turned the night before in some old motel
Subconsciously recallin’ some old sinful thing I’d done”
Jag vet inte vem som sade att en countrylåt är tre ackord och sanningen. Men visst handlar det om Tom T. Hall. Sådana låtar har han gjort många.
Han berättar om andra genom deras egna historier. Han färgar dem med empati och sympati. Och gjorde dem på ett sätt att de handlar om oss också. Sångerna lägger en stor livsvisdom i daga på ett rakt och okonstlat sätt. Hans humor känns varm och fin. Den får en inte att skratta åt, utan med.
”I´m a poet, I know it, hope I don´t blow it”,
sjöng Bob Dylan back in the days. Och vi var många unga som såg det som ett litterärt ideal. Men åren går och livet följer med och lär en att hyvla bort yvigheterna.
”My poet days are over and I´m back to beeing me”,
sjöng Tom T. Hall. Tre ackord och en sanning jag känner mig mer befryndad med nu.
Tom T. Hall och John Prine borde vara lärare på skrivarkurser och lära ut den svåra konsten att välja exakt rätt ord till rätt berättelse. Och på folkmusikfolkhögskolor när det gäller att hitta rätt melodi till de rätta orden.
Det som inte går att lära ut är rösten, tilltalet och tonfallet. Det är när de är äkta och ett med personen som magin kan uppstå.
Hans sånger berättar på ett trovärdigt sätt om ”everything from Jesus to Jack Daniels”.
Jason Isbell skrev exakt vad det handlar om: ”The simplest words that told the most complicated stories. Felt like Tom T. caught the songs as they floated, but I know he carved them out of rock.”
Han var sällan direkt politisk. Men hans Harper Valley PTA måste ses som den feministiska kampsång den är. Den ensamma morsan i sången står trots fördomar och hårt motstånd upp för sin rätt att sminka sig som hon vill och sin rätt att bära kortkort om hon gillar det. Den bruden tar inte skit av någon och ska bestämma själv. Det känns rätt nu och ännu rättare när låten kom 1968.
Och han moraliserar inte över en änka som tar till flaskan ibland:
”She sat on a bar stool, she smoked and she drank
till the past became clear and the future went blank.”
För vem ska bestämma hur nån annan hanterar sin sorg.
Han dömer inte. Han försöker förstå. Oss andra och sig själv.
”Don’t talk about the war, I was a coward,
Talk about fishing and all the good times raisin’ hell.”
Mitt problem med hans skivor är att de inte sällan har sådan där hiskeliga Nashvillearrangemang med drivor av stråkar, sockervaddssöta änglakörer och i lasvegashurtiga trumpetstötar. Med hans turnéband The Storytellers (vad skulle de annars heta) blev det mycket bättre.
Hans låtkatalog innehåller många mästerverk. Alla glimrar inte, men de som gör det är bländande. Många av dem väcker starka känslor.
Jag saknar Tom T. Hall. Det känns som vi fick en varm, fin och kamratlig relation genom åren, hans musik och jag. Det kan man bara få med de bästa.
BO BORG
Se vår artikel om Tom T.H all och hans konst från 2019
Och se den gamle Tom T. Hall sjunga sitt major epos:
6 favoriter med Tom T. Hall här:
BoBorg.se 
Vissa är än mer puritanska med ackorden:
»The great Woody Guthrie once said (allegedly) that he never used more than two chords, but that he might use three sometimes if he was trying to impress a girl. I guess that was just Woody being cute, but he has a point.«https://fullybooked2017.com/tag/gillian-welch/
GillaGilla