A terrible beauty is born.
Lördag den 21 augusti döptes det vi preliminärt kallat Luftslottet officiellt till just Luftslottet. Lägg det namnet på minnet om du har det minsta kulturintresse. Här får du möta levande, rolig, seriös, annorlunda kultur i alla möjliga och omöjliga former. Och Luftslottets arrangemang (och det är många utan att för den skull pruta på kvaliteten!) är alltid trevligt, pedagogiskt på ett intresseväckande och kunskapstörstsläckande sätt, generöst och välkomnande. Ett föredöme och en förebild för kulturinstitutioner.
Luftdopet var ett helaftonsprogram utan döda punkter, men desto fler livgivande. Vi välkomnades med drink och oblater(sic!) för nu skulle Luftslottet transsubstantieras från blivande till varande. Det minglades en stund, för man vill ju mötas på mötesplatser. Så det gör vi här.
Programmet inleddes med det pedagogiska. Luftslottet har ju en mission i outsiderkonstens tjänst. Lotte Nilsson Välimaa, styrelseledamot i Europan Outsider Art Association, Anneli Aaltonen konstnärlig ledare på Stiftelsen Inuti i Stockholm, Per Dahlström, intendent på Göteborgs konstmuseum, och förstås Jonas Liveröd gav oss ett exempelladdat publikt samtal om utsideskonst. Det blev en spännande lektion inte minst för att man märkte att talarna brann för sitt ämne.
Sen kunde vi i små grupper möta Oona Libens, sommarens sista gäst på Luftslottet. Hon förevisade och deltog i sitt bakprojicerade bildspel, eller som det kallas här, skuggteater. Det gick inte att ta miste på att det handlade om döden. Det var alla möjliga dödssymboler och bilder ur konsthistorien; ni vet dödskallar, skelett, dödens ö o.s.v. Fattade jag rätt var slutklämmen att man blir en fjäril efter döden. En poetisk tanke att fundera över för den som är så lagd.
Därefter kunde den som var så hågad se världspremiären på DJ Fläktrökerskans ”fem år långa instagramprojekt över Rävparkens urinpatologi”. Det var en vägg fylld av A4 bilder på massor pissande män. Såvitt jag kunde se (medger ett förstrött intresse) pinkar alla på olika sätt och på olika platser. Och variation förnöjer.
Mat och dryck utöver det vanliga serverades i olika omgångar av eminenta nyskapande matkreatörerna Cult of Food. Det jag, som är amatörmatbrödsbagare, minns särskilt var ett suveränt bröd som var lika gott som det var kolsvart. Cult of Foods mat sätter fart på alla sinnen.
På en skärm flimrade också” Internetarkeologen” Olof Werngren urval av youtube-videos på teman i Luftslottets anda.
Man kunde äta och umgås till ackompanjemang av Thomas Halling, Luftslottets favorit i repris den här sommaren. Han flankerades av en ljudkonstnär av ett helt annat slag, den gränsöverskridande DJ:n Jätten (aka Erik Emanuelsson) från Umeå.
Trots att det var ett stort ögonblick att få vara med om när Luftslottet döptes såg jag varken landshövding eller museichefer. Det skedde i alla händelser stilenligt med både heligt vatten från Husaby och bubblande skumpa.
Så kom utdelningen av årets Je suis une pipe-stipendiet. Det blir särskilt viktigt när vår hemkommun så snöpligen dragit in sitt kulturstipendium, som om de tycker att det inte finns någon kultur i vår kommun att prisa.
Prissumman på Je suis une pipe-stipendiet är insamlad av oss Luftslottetfans. Det gick i år till outsiderkonstnären, danske Kenneth Rasmussen. Trots snart femtio år som konstkritiker är han, skam å sägandes, ett helt nytt namn för mig. Vi presenterar honom med Luftslottets pressrelease och hoppas att hans speciella stickningsverk ska presenteras på Luftslottet.
Sen fortsatte kvällen . Ett evenemang på Luftslottet tar inte slut när det tar slut. Det är del i en fortgående process.
Så,
to be continued …
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Liverödland den 21 augusti 2021
Luftdopet, officiell namngivning av Luftslottet
BoBorg 