Vem kan vara intresserad av en sexhundrasidorslunta om svenska sjuttiotalsmöbler? frågade en kompis. Jag, svarade jag med eftertryck. Och många med mig.
Är det nörderi? Ja, om man vill se det så. Men om man som jag bara vill skaffa sig en bild av mångfalden i svensk möbelformgivning under ett dynamiskt decennium då är den här boken en skattkista att ösa kunskaper och minnen ur. Det verkar ha gjorts massor och åter massor av alla möjliga och omöjliga möbler under den här tidstidperioden. Och Voilà. Här i boken kan vi se dem. Och vi serveras därtill en del grundfakta om designer, tillverkare o sv.
Här presenteras ett fantastiskt grundmaterial man kan gå in i med många olika av sina egna frågor och tankar.
Ta frågan om hur modetrender i fråga om färg sprider sig. Och hur nya former och design uppstår ur materialval, ny teknik och utveckling både bland producenter och konsumenter. Här finns ett gediget underlagsmaterial. Du kan själv bilda dig en uppfattning. Det går bra att försjunka i bilderna på möblerna och utifrån dem närma sig materialet med sin egen blick och frågeställning. Men här finns också översiktstexter och vid bilderna av de olika möblerna finns förutom grundfakta ibland fabrikens eller formgivarens tankar. Men också utdrag ur recensioner och annan text från tiden när det begav sig.
Man ser direkt på de avbildade möblerna att det är fråga om en helt annan tid. Och en helt annan smak än vår tids. Det känns märkligt att ha varit en som gillade det som nu ser töntigt ut. Men det är meningslöst att mäta med vår tids värderingsskalor. Allt fast förflyktigas …
Materialet i boken är så rikt och varierat att det (som alltid!) känns fel att generalisera. Visst mycket av plastmodernismen, det oranga, all den bruna manchestern och översvämningen av kvistig furu känns passé. Men om några år är det något annat ur den här tidens möbelutbud som är hippt och ännu något annat som känns kass. Och visst är det kul med plastfåtöljerna som tycktes höra framtiden till och nu när framtiden är här hör de obevekligt historien till.
Men den här bokens exempelkatalog ger oss ändå en doft av en annan tids anda.
Och hur mäter man kvaliteterna hos möbler? Möbler är nog mycket svårare än konst. Förutom färg och form ska funktion adderas till en stol. Och hur man sitter bekvämt beror på vem man är. Det finns många exempel i möbelkonsten på att om man vill att det ska vara ”fint” får man lida pin. Nu när jag är gammal tycker jag att sjuttiotalets låga fåtöljer och soffor är ett totalt feltänk och en plåga. Hur många har inte till och med som unga haft svårt att ta sig ur en av Bruno Matssons Pernillafåtöljer för att bara ta ett av många tänkbara exempel. Det gjorde ont i knäna, men gjorde gott i själen att ha en och känna att man var en av dem ”som visste”. Och back in the day tänkte jag inte ens att de var låga när jag studsade upp ur dem på mina unga ben på väg mot framtiden.
Men om man renodlar det estetiska (ja, jag vet att det inte går), visst känns det som om vissa formgivare kan höja sig över sin tid och leva vidare in i vår. Jag tänker på sådana som Bruno Mathsson, Åke Axelsson, Karl-Erik Ekselius. Visst skulle ett par Hellasstolar av Åke Akselsson kännas som pricken över i en klass- och kunskapsresa på väg mot insikt och förfining även idag fast de gjordes på sjuttiotalet.
Och den, åtminstone för mig, intressantaste frågan blir; Hur kan man gång på gång ta sig an utmaningen att formge och tillverka en nu stol, ett annorlunda bord, en soffa som känns fräsch och en hylla med ny karaktär? I boken finns massor av kreativa exempel från sjuttiotalet, både på sådana som lyckats men desto fler som misslyckats med den utmaningen.
Den här boken blir som en möbelkonstens exempel på Darwins utvecklingslära. Långsam utveckling, häftiga kast, mutationer som hamnar på historiens sophög och livsduglig formgivning som lever vidare. Massor av talande exempel är redovisade.
Jag bläddra i den här boken gång på gång. Fastnar för nåt nytt eller återkommer till favoriter. En del av möblerna får mig att minnas, andra att vilja förtränga. En del blev inköp som är förpassade till historiens skräphög. Annat fick stanna vid att vara drömmar. Och tur var det ibland, det ser jag nu. Det är en gåva att få den här metodiska sammanfattningen över det som i samtiden bara var ett oöverblickbart myller.
Jag gillar den här boken skarpt. Här är inget smakdommeri från författaren, utan bara hårda fakta som kan ligga till grund för dina egna slutsatser. Och när det gäller smak är det enda som gäller. Din är din och min är min. Och då är då och nu är nu. Det vet den kloke författaren till den här boken.
Det här är en i många avseenden tung, tung bok. Men den kunskap den ger är lätt att bära.
BO BORG
Bok: Svenska 70-talsmöbler – i plast, stål, furu och manchester 1969–1980
Författare: Andreas Siesing
Förlag: Lindelöws bokförlag
ISBN: 978-91-88753-26-7
BoBorg.se 