Lördagen den 25 september hade jag en riktigt kulturdag. En sån där som ger glädje, extra kraft och välbehövliga dimensioner till livet. Det skedde med en dag och kväll på Lidköpings Folkets hus, stadens eminenta kulturhus. Där finns ett varierat och mångsidigt kulturutbud i en trevlig och välkomnande miljö.
Jag började med dokumentärfilmen Lena av regissören Isabel Andersson. Det är ett fint och ömsint porträtt av den extraordinära konstnären Lena Nyman. Det är inträngande utan att vara påträngande. Gjort med omtanke om en speciell skådespelare med begåvning och personlighet utöver det vanliga.
Filmen har sin utgångspunkt i Lena Nymans efterlämnade privata arkiv, 17 papperskassar av dagböcker, anteckningsböcker m.m. Lena Nyman ville att hennes arkiv skulle bli tillgängligt för allmänheten vid hennes död. Och så blev det.
Isabel Anderson har verkligen trängt in i det materialet och andra arkiv för att få närkontakt med Lena Nyman. Det blir en drabbande berättelse om hur hon får det nästan omedelbara internationella genombrottet med filmen Jag är nyfiken Gul. Det är en epokgörande och på många sätt speciell film och skådespelarinsats av framför allt Lena Nyman. Det är alldeles förfärligt hur kulturfolk från tiden, som Arthur Lundqvist, och han var inte ensam, kunde håna hennes kropp (ja det är fan i mej helt sanslöst!) i filmrecensioner i rikspressen. Det jag särskilt vill minnas från filmen är den coola tjejen som gjorde intervjuer om klassamhället.
Lena Nyman gjorde massor av bra roller på teater, film och som sångerska och revyartist. Några av hennes roller som den totalt trasiga kvinnan i pjäsen Om sju Kvinnor, eller som komedienne i rollerna hos Hasse och Tage visar hennes exceptionella bredd och kvalitet som skådespelare.
I den här filmen får man se/höra henne läsa Karin Boyes slitna Ja visst gör det ont så den känns helt ny och drabbar på ett sätt jag aldrig varit med om. Det är trollbindande på ett närmast magiskt sätt, så jordnära det är. Sånt kan bara de största.
En del av en dikt av Rolf Börjlind karaktäriserar henne i sitt medium lika fint som den här starka filmen:
”Du ska vara precis så som alla inte vill
det är din livförsäkring
Du ska inte delta i deras spel
det är inte din uppgift
Din uppgift stavas uppror
det är din enda legitimation
Glöm aldrig att du ryms i en låga”
Efter filmen kunde jag gå direkt till en konstutställning i annan lokal i mångsidiga Folkets Hus. Där visades vandringsutställningen Konst Just nu producerad av Folkets Hus och Parker. Det är femte året i rad den premiärvisas i Lidköping. Utställningen presenterar några utvalda nyutexaminerade från landets konsthögskolor, i år var det tre.
Jesper Thour har utbildat sig på Konstfack. Han visar figursågade målningar med naturmotiv som djur, träd och jägare. Han har ställt ut den på golvet så man kan gå in och bli en del av deras spel. Bilderna ser litet uppkäftigt schaviga ut.
Amanda Hellsten kommer från Mejan. Hennes måleri är berättande i en grov stil med många detaljer. Ofta finns texter om ungdomssymboler i dem. I en finns ditmålat ett mångtydigt citat av rapparen 50 cent jag inte blir klok på; ”Get rich or dye”. Bilderna verkar handla om en övergångstid i livet där de fasta värdena förflyktigas.
De intressantaste verken står Ingrid Gustafsson med bakgrund på Konstfack för genom att använda traditionella hantverksmetoder som stickning och sömnad. Hennes verk har en sorgsen ton blandad med galghumor. Verken kan föreställa händer, eller vara en vante. De stickade mönstren verkar vara emojis. I en blir gråten långa trådar. Slagkraftigt bildspråk och verk som fastnar i minne och sinne.
På kvällen blev det teater. Folkets Hus kan fixa en scen för det också. Det var 1 2 3 Schtunk som var på besök. Föreställningen var deras knådning av August Strindbergs Ett Drömspel. Det är pjäsen där guden Indras dotter stiger ner till jorden för att lära känna människorna och gång på gång konstaterar ”Det är synd om människorna”
1 2 3 Schtunk är en grupp clowner som specialiserat sig på och haft stora framgångar med sina väldigt speciella och helt galna bearbetningar av Shakespeare, Vilhelm Moberg och Strindberg.
Och i Drömspelet är det sannerligen synd om människorna.
”Vi måste ha en tragisk historia att utgå ifrån, säger en av de tre huvudrollsinnehavarna Lasse Beicher. Annars blir ju tokerierna tårta på tårta. Humorn behöver en mörk klangbotten.”
Så mycket allvar blev det nu inte utan desto mer gags, skoj och trams. 1 2 3 Schtunk vet vad vi vill ha när vi går för att se dem. Så de ger oss mer av samma. Jag som har sett ett antal av deras föreställningar har sett och hört allt förut och känner mig inte ett dugg överraskad när överraskningarna kommer. Men vad gör det när humöret är på topp.
Skådespelarna var strålande. De vann en förkrossande seger och erövrade publiken hjärtan genom att hela tiden vara både starka individualister och effektiva lagspelare. Replikerna blandades med infall fångade i stunden. Man spelade över, långt över sans och vett
Ett gott skratt förlänger livet heter det. I det avseendet har 1 2 3 Schtunk som katten 9 liv.
Den 25 september blev en kulturdag att minnas.
BO BORG
Foto: Bo Borg (Konst Just Nu och 1 2 3 Schtunk)
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Film: Lena
Regi: Isabel Andersson
Utställning: Konst just nu
medverkande konstnärer: Jesper Thour, Ingrid Gustafsson, Amanda Hellsten
Teater: Ett drömspel i bearbetning av 1 2 3 Schtunk
På Scen: Josefine Andersson Lasse Beischer Dick Karlsson
BoBorg.se 