Ouvertyren till Rigoletto är ödesmättad på ett olycksbådande vis. Men strax kastas vi in i ett hetsigt party. Sådana plötsliga kast ger Rigoletto en känslomässig och musikalisk dynamik som kopplar ett grepp vars styrka bara tilltar. Musik kan föra oss närmare våra djupare känslor. Ingen opera har i mina öron en så fantastisk musik som Verdis Rigoletto. Här finns inga transportsträckor eller musikaliska dalar. Den ena höjdpunkten följer på den andra.
Operan har fått sitt namn efter hovnarren Rigoletto. Han har flera motstridiga sidor. Dels är han en hånfull mobbare. Och dels är han en ömsint fader full av omsorger och beskydd mot sin dotter Gilda. Rigolettos arbetsgivare är hertigen, en maktfullkomlig och totalt hänsynslös sexmissbrukare.
Operan Rigoletto har gjorts med många med tolkningar som lyfter fram företeelser ur vår tid som trafficking och gängkriminalitet. Men oftast sätts den upp som historiskt kostymdrama. I den här uppsättningen på Göteborgsoperan skalas utanverket bort och man försöker att utan yttre distraktioner komma till verkets kärna. Det är väl egentligen inget som binder den till en speciell tid. Här finns en tidlösa dialektik mellan de starkaste känslordikotomier som kärlek och avsky, själviskhet och omsorg, mellan Rigolettos yttre arrogans och inre kval. Hans beskyddaromsorger om dottern Gilda stänger henne inne och berövar henne rätten till ett eget liv. Den kvinnokonsumerande hertigen är en lika driftdriven som hänsynslös kåtbock som utnyttjar sin makt och sociala ställning för att få som han vill med kvinnor. Handlingen må tolkas samhällskritiskt. Men framför allt är det ett drama om Rigolettos faderskärlek. Och ingen konstform kan ju som operan ta fram och gestalta och öppna upp mot de riktigt stora känslorna.
Här spelas Rigoletto i en avskalad och sparsmakad miljö. På väggarna hänger långa lysrör med kallt ljus som kan skapa och understryka stämningar genom att ändra färg. Verkningsfullt och anslående. Kostymerna är inte historiska och väl egentligen inte särskilt betydelsebärande. Undantagen är Rigoletto som bär en stiliserad harlekinrutig kostym, och ch dottern Gildas rosa mjukisdräkt som stryker under hennes ungdom och oskuldsfullhet.
De tre ledande rollerna spelas av rutinerade rigolettoproffs. Isländske barytonen Ólafur Sigurdarson har spelat Rigoletto i många uppsättningar. Hertigen gjordes av kinesiske tenoren Long Long. Denne fick med mycket kort varsel hoppa in för ordinarie hertig Davide Guisti som insjuknat. Long Long gick på ett imponerande sätt sömlöst in i den här uppsättningen. Ida Falk Winland har spelat Gilda på stockholmsoperan med stor framgång. Dirigenten Francesco Angelico är en erkänd Verdiexpert. Det här dock hans första Rigoletto. En mycket fin och heltigenom lyckad tolkning.
Rigoletto är ett pärlband av fantastiska sånger som här gjordes full rättvisa och mer till. Ólafur Sigurdarson får fram kluvenheten mellan hänsynslöshet och hudlöshet hos Rigoletto. Hans sång bärs mera av känslor än teknikuppvisning. Man lider verkligen med honom i den djupt tragiska slutscenen.
Tenoren Long Long gjorde en klockren hertig och några av hans arior drog ner de största applåder. Visst var de riktigt bra. Men kvällens klarast lysande stjärna var utan tvekan Ida Falk Winland. Vilken fantastisk röst och gestaltningsförmåga hon har. Flera av hennes arior gjorde hon djupt drabbande. Duetterna mellan Ólafur Sigurdarsons Rigoletto och Ida Falk Winlands Gilda berör djupt. Toppklass är bara förnamnet.
Kvartetten i tredje akten är magisk. I text och handling möts fyra perspektiv. En hämndlysten Rigoletto som ska visa Gilda vilket otroget machosvin hertigen är. Hon får se en kokainsniffande hertig som köper sex av en prostituerad, Maddalena, spelad av Katarina Giotas. Hon charmas av hans tomma kärleksretorik och blir förälskad. Gilda som får sina illusioner om hertigens kärlek nersmutsade och krossade. Och alla sjunger det deras hjärta är fyllt av. Det går inte ihop, deras viljor drar åt olika håll. Men musiken håller det samman. Det är som om Gilda får sin hertig i musiken som ju når bakom utanverken.
Den här kvartetten är mitt favoritoperastycke. Alla sjunger och agerar bra. Tolkningen är litet för osensuell för min smak. Hertigen agerar maktfullkomligt och pigtjusarmekaniskt med sin nedlåtande köpochslitochslängattityd visavi kvinnorna som kommer i hans väg. Här finns inget av hertigens trånad. Det är förstås ett regibeslut med en tanke bakom som jag har respekt för. Men jag är oenig i det fallet. Men det är min enda invändning mot den här föreställningen.
Det här är en gedigen föreställning med många fina roll- och sångarinsatser och dramatik och spänning i rikt mått med psykologi som går på djupet. Och så den benådade musiken. För mig är det här en av operahistoriens höjdpunkter. Den här föreställningen på Göteborgsoperan ger oss en omistlig operaupplevelse.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Göteborgsoperan
Rigoletto (recensionen avser föreställningen den 24 april 2022)
Musik: Giuseppe Verdi (1813–1901)
Text: Francesco Maria Piave efter Victor Hugos drama Le Roi s’amuse
Dirigent: Francesco Angelico.
Regi: David Bösch.
Scenografi: Magda Willi
I rollerna:
Hertigen av Mantua – Long Long ersatte Davide Giusti den 24 april
Rigoletto – Ólafur Sigurdarson
Gilda – Ida Falk Winland
Sparafucile – Mats Almgren
Maddalena – Katarina Giotas
Giovanna – Annalena Persson
Greven av Monterone – Anders Lorenzon
Marullo – Hannes Öberg
Borsa – Daniel Ralphsson
Greven av Ceprano – Erik Rosenius
Grevinnan av Ceprano – Pauliina Sairanen
Göteborgsoperans orkester och herrkör.
Long Long – Foto Jannes Frubel
Spelperiod: 14 april -29 maj 2022
Här recensentens referens för kvartetten i Rigoletto kan du se och höra här. Du som kalibrerar dina instrument på annat sätt kommer kanske till en annan slutsats än jag gjorde i recensionen ovan. Men det här är ett rikt verk som bär många tolkningar.
BoBorg.se 