Folk och rövare i Kamomilla stad – Esplanadteatern

Nu och ett tag framåt är det klassiskt familjemys på Närebo. Esplanadteatern gör sitt årliga gästspel med ett lustspel.

I år spelar de Folk och rövare i Kamomill stad. Den bygger på en bok skriven 1955 av norrmannen Torbjörn Egner (1912-1990). Han är mannen bakom många barn och familjefavoriter som stått och står sig över tiden. Klas Klättermus och Karius och Baktus är ett par andra exempel.
Folk och rövare i Kamomilla stad är hans största publikfavorit. Den har också gjorts som film och de populära originalsångerna finns i flera inspelningar. Pjäsen är en outslitlig familjeklassiker. Jag har sett den med mina barn och de kommer säkert att se den med sina. Quality never goes out of style! Den är full av hyss och sångerna är allsångshits bland barnen. Historien om rövarna som blev välanpassade och skötsamma medborgare har varit flera generationers favorit och spelas ständigt i nya uppsättningar. Den har också filmatiserats med stor framgång. Och sångerna finns i flera bra inspelningar.
Det är en varm och go berättelse med många kvaliteter.

Det här är en godbit för Esplanadteatern att sätta tänderna i. Och det gör dom med liv och lust. Det märks att de här entusiastiska teateramatörerna stortrivs på scen och i sina roller. Och de positiva vibbarna från scenen drar oss i publiken, stora som små, i glädjen. Det är så sant som det är sagt i Kamomillasången:
”Här i Kamomilla är det väldigt bra att bo,
alla har det trevligt för här tar vi det med ro”.

Vad är det då som gör den här pjäsen så bra och så omtyckt? Barn av idag, uppvuxna med amerikanska TV-serier tycker nog att den här gamla pjäsen är långsam och töntig. Men, och det är det som är det fina i kråksången, de tycker om den ändå. Den har ett tydligt humanistiskt budskap som kan förstås av alla. Man ska vara juste och omtänksam mot sig själv och mot andra. I Kamomilla stad finns inga taskmörtar och mobbare. Till och med rövarna har hjärtan av guld och blir goda och laglydiga bara de får chansen. Och det får de förstås. Kamomilla är en godhetens småstadsutopi. Och den vill vi alla vara i en stund.

Den här pjäsen är som gjord för amatörteater. Den är fylld av roliga karaktärer och dråpliga scener för teaterentusiasterna att sätta tänderna i och pröva sina krafter på. Ingen komplicerad psykologisering. Den är tydlig utan att vara komplicerad. Och så är det där med de helt oemotståndliga sångerna. Outslitliga favoriter som är lätta att tycka om och sjunga med i.

Hela pjäsen har en air av godmod och sympati. Den är trivsam, småputtrig och hemtrevlig. Folk och rövare i Kamomilla stad är feel good av bästa märke. Den är förstås tillrättalagd på sitt sätt, men inte så cocacolafalsk och konstgjort söt som de amerikanska serierna. Den predikar på ett roligt sätt snällhetens lov i gangsterrappens tid.

En huvudperson är Överkonstapel Bastian som gestaltas av Lotta Wendin. Jag har sett henne i flera roller. Hon är en rutinerad och skicklig komedienne. Men är också bra i allvarligare roller. Hon är oftast med i Esplanadsteaterns pjäser och är en pålitlig klippa. Här gör hon en rolig och charmig småstadspolis som visar att bara för att man är litet smådum betyder det inte att man också kan vara smart på sitt sätt.

I ett lustspel ska det alltid finnas en tillknäppt ragatig kvinna som bara väntar på att få chansen släppa fram sin mjuka sida. Frida Bergman är klockren i den rollen.

De tre rövarna är roliga typer som görs av de roliga typerna Jan Hultgren, David Berggren och Christoffer Lundborg. Vilket oemotståndligt galet rövargäng de är!

Det är ett stort gäng som jobbat hårt med den här uppsättningen. Och det har gett resultat. Hela uppsättningen gestaltar effektivt som Skatteverket den vardagstöntighet som blir så oemotståndlig.

En uppsättning som den här är ett större projekt än man först tänker. Det är massor av jobb både på scenen och bakom. Det finns många lovordsvärda prestationer på scenen i stort och smått. Regissörsparet Gabriella Jakobsson och Torsten Kärrbrink ser till att alla kuggarna från de minsta till de största gör sitt bästa och jobbar tillsammans och drar åt samma håll när det behövs och åt olika när så påfordras. Det gör dom bra och då blir helheten bra, som i det här fallet är lika med mysig och smårolig.

Den här pjäsen är som gjord för att ses av barn och vuxna tillsammans. För oss gamlingar är det nostalgi av bästa märke. För de unga är det exotiskt, hemgjord jordgubbssaft i läskeblaskets tid. Det är bra att det kan vara så roligt att mötas över generationsgränserna.

Folk och rövare i Kamomilla stad är en pjäs för alla väder och tider. Rekommenderas nån regnig eller solig kväll.

BO BORG
Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Närebo, Lidköping
Esplanadteatern
Folk och rövare i Kamomilla stad
Av: Torbjörn Egner
Regi: Gabriella Jakobsson, Torsten Kärrbrink
På scen: Lotta Wendin, Rolf Sundström, Solveig Markebo, Frida Bergman, Oliver Boo, Sigrid Jakobsson Borhammar, David Berggren, Christoffer Lundborg, Mats Henriksson, Britt-Marie Engström, Konrad Ahlsén Laneby, Augusta Jakobsson Borhammar, Jan Hultgren,
Musiker: Torbjörn Bergman
Föreställningar: 18, 19, 29 juni och 1, 2, 3, 6,8, 9,10, 15, 16 juli 2022

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s