Förundrans Afton – Luftslottet, Liverödland 2022

Den 27 augusti var det säsongsavslutning i Luftslottet på Liverödland. Kvällen gick under namnet Förundrans afton och var enligt arrangören ett ”storslaget och yvigt evenemang.”

Här fanns allt som behövs för att ge en regnig kväll en match. Kultur förstås. Mat och bar. Film och live-musik. Och föredrag. Det egna museet var öppet och det fanns massor med tillfällen till mingel och snack. Man erbjöds till och med att tälta på Luftslottets marker.

Trots att det regnade katter och hundar kom det många besökare. Arrangemanget var heltigenom imponerande och beundransvärt. En helkväll värd att minnas.

Först fick vi träffa två ”brutalslöjdare”, Julie Cordes och Anton Olausson som berättade om sin sejour på Liverödland. De har haft tillfälle att ”under full frihet jobba med experimentell slöjd i Luftslottets anda av kulturell laglöshet”. Det är vad som på finmuseisvenska kallas ett residens, men Jonas Liveröd vägrar använda den fåniga kanslisvenskabeteckningen och kallar det för vad det är, en vistelse. De två slöjdarna var mycket nöjda.

Jonas Liveröd, Anton Olausson  och , Julie Cordes

Temat för kvällen huvudnummer var Samlande, eller kanske snarare Samlare, för Jonas Liveröd vill alltid sätta personen och historien framför verket. Och så blev det här. Det blev en hisnande timme tillsammans med storsamlarna Lasse Diding och Magnus Palm. Och Jonas Liveröd själv förstås. Han är inte en moderator som nöjer sig med att ställa frågor och fördela ordet. Han presenterade det senaste tillskottet till sin samling, en rikt dekorerad likvagn som hämtades i Halland för bara några dagar innan. Likvagnen byggd 1928 är ett välbevarat mästerverk av begravningskultur som donerats av konstnären Emelie Florin. I den ska man kunna övernatta om man törs.

Magnus Palm berättad om sina odysséer i samlandets irrgångar. Han har bland annat samlat på Familjen Flintarelaterade ting, MacDonaldsleksaker, Beatlers White Album och mycket annat. Han har också sökt samla ihop exemplar av samtliga titlar av Författarförlagets utgivning. En saknades länge, men den här förunderliga kvällen kunde han visa upp den länge sökta boken som nu också den är i hans ägo.

På samma scen fanns också Lars Diding, världens mest omskrivna Varbergsbo. Han är förknippad med sitt Leninland, med det berömda bokfyllda hotellet Gästis och det Kubapräglade hotell Havanna. Han har instiftat det som nu heter Leninpriset, ett stipendium om hundratusen kronor som delas ut varje år. Han har grundat Jan Myrdalsällskapet och huserar dennes fantastiska bibliotek som lär omfatta 1,3 km böcker.  Och hans samlande omfattar i övrigt allt möjligt obskyrt. Bland annat samlar han på spolhandtag till klosetter som han stjäl när han kommer åt. Han tog upp Jonas Liveröds ur fickan, men lämnade snällt tillbaka det. ”Det är mitt fel att toaletterna numera har tryckknappar”, menade han. Han har nu tvingats skaffa sig 1600 kvadratmeter extra plats för sina samlingar.

Lars Diding, Jonas Liveröd, Magnus Palm

Man märkte att de tre samlarna var angelägna att övertrumfa varandra i galenskap. Lustifikationerna stod som spön i backen. De talade om samlandets drivkrafter och fallgropar. De efterfrågade en vetenskaplig undersökning av storsamlarnas hjärnor för att se om de har en speciell vindling eller gen.

Varje år delar Liverödland ut ett stipendium betitlat Je suis une pipe priset. Det består, förutom äran, och den är ansenlig, också av bl a en begagnad pokal köpt på loppis fylld med tjugor.

Den unge och fattige poeten Bruno K. Öijer tilldelades ett stipendium på 6000 kronor från Bonniers för bästa nykomling 1973. Bruno K. Öjer valde att låta folket få tillbaka sina pengar. Han växlade in 4000 i enkronor och kastade ut dem på T-Centralen i Stockholm under rusningstid. Den resterande summan tänkte han festa upp, men glömde pengarna i en telefonkiosk. Inspirerad av detta lät nu mångmiljonären Diding oss deltagare ta hans stipendiepengar för att ge till valfritt välgörande ändamål. Det var en snygg Didingsk gest helt i Förundrans aftons anda.

Stipendiemotiveringen var lång, omständlig, välskriven och framför allt välmenande. Här kommer den i full gala och brio:

”Ordet trickster, kommer av engelskans: trick, ‘lura’ och är, i folklig dikt och fabler, en gestalt som begår trick (tricksar/trixar). Som huvudperson i en berättelse fungerar trickstern som en sorts antihjälte. Beskrivningen mer detaljerat återger en entitet med högt intellekt och/eller hemlig kunskap som påvisar detta genom att spela spratt och idka olydnad av konventionellt beteende. Syftet är att undervisa en ignorant omgivning.

Den kreative retsticka och elegant uppfinningsrike rätthaverist vi kärleksfullt kallar Lasse Diding har i alla delar av sitt brokiga liv ordnat världen efter eget huvud och fått sin omgivning att tappa fattningen. Han är en trickster.

Lars Diding

Att ordna världen efter eget huvud är också ett av de tillvägagångssätt som definierar uppkomsten av wunderkammers. Kuriosakabinett eller det något mer passande tyska ordet wunderkammer var som många här vet, under renässansen i Europa en privat samling av märkvärdigheter, ting vars kategorisering i världen ännu inte hade definerats. Luftslottet är som bekant en plats att belysa och omfamna en sorts wunderkammar-anda och Lasse Diding är lika svårkategoriserad som det bästa av wunderkammers.

Som exempel kan nämnas hur hotellägaren Lasse – Inte utan bravur – ägnat sin tid åt att bygga och driva ett framgångsrikt badhus dedikerat till Lenin, tillika satt saker på sin spets genom att försöka döpa om engelska parken till Leninparken – ja, faktiskt har han utropat ett kulturell fristat kallad Leninland. Men också genom att till exempel under 10 år driva en tvist med skattemyndigheten för att få döpa sin son till Bfrxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116 (uttalas Albin). Här kan nämnas att Lasse vid ett tillfälle valde att överklaga genom att på ett enormt stort runt papper skriva sin överklagan i spiralform in mot mitten och när det så var inskickat kräva en kopia vilket skattemyndigheten måste bistå med enligt lag.  Eller varför inte att som bokentusiast åka till bokmässan för att ge bort tonvis av böcker gratis till besökarna. Att Lasse har sin älskade hund Bertil i frysen komplett med hundkorg och gåsleverpaté ger honom en topp tio plats i egensinniga samlingar i Sverige. Som samlare är Lasse en besatt och svårförutsägbar karaktär och som historieberättare är det alltid svårt att veta var gränserna mellan fakta och fiktion finns. I otaliga sammanhang har samlaren, konversatören, upprorsmakaren och hotellmagnaten fått omvärlden att häpna med glimten i ögat.

Luftslottet vill därför i år uppmärksamma denne frifräsares långa gärning och det görs traditionsenligt med en begagnad prisbuckla full av tjugokronorssedlar men i år också en bonus i form av en uppstoppad brunråtta till vinnaren. ”

Festligheterna fortsatte med en konstfull och innovativ buffè komponerad av Kristin Forslöf. Temat för maten var Förgänglighet.

Kvällens program avslutades med att DJ:en TIAS från Malmö tillsammaans med några kompisar ur sin forna grupp VED satte ett  live-soundtrack till ett program stumfilmer på bion i ladan hos Luftslottet.

Jag säger som Dr John:  Such a Night!

BO BORG
Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se

2 kommentarer

  1. När jag nu inte kunde vara med själv, var det roligt att få läsa din omfattande text!

    Gilla

  2. Det är något i SVD nu om Diding,
    han delar ut Leninpriset.
    ” Nina Solomin:
    Pinsammaste priset i svenskt kulturliv”
    Vore intressant att läsa men jag har inte axcess tyvärr.
    TE

    Gilla

Lämna en kommentar