Lisa Larsson En resa genom livet av Love Jönsson och Mattias Larsson

I mitt barndomshem förekom inga skulpturer. Men det fanns små prydnadssaker i teakhyllan och på TVn. De hade Lisa Larsson som upphovskvinna. Jag minns en rolig lucia och några djur i små format. De var hemtrevliga och lätta att tycka om. De hade en självklarhet i tilltalet. De var kul och inte det minsta skulpurpretentiösa. Och de hade ”det”. Även vi oinvigda kunde förstå att det fanns olika överraskande sätt att gestalta, formulera och omformulera. De var dekorativa på ett okomplicerat sätt. Det talades inte om dem som konst, men jag tror att de var viktiga grunder för att se företeelser genom konstens ögon. Var de kommersiella? Javisst, de var marknadsanpassade storsäljare och köptes som glädjespridande prydnader till många arbetarhem.

Nu har de blivit samlarobjekt och museiföremål. De ska analyseras kategoriseras och placeras in i designhistorien, eller konsthistorien, eller båda. Eller ingen.

Kan man analysera en unik konsthantverksprodukt och industriella massproducerat föremål på samma sätt. Eller mera drastiskt uttryckt; är det någon skillnad på en skulptur och en prydnadssak. Om man bortser från det pekuniära ser man dem då på samma sätt och analyserar man deras uttryck med samma metoder? Jag tycker inte det.

Men det verkar som författaren till boken Lisa Larsson, En resa genom åren, konsthantverksexperten och den slipade museimannen Love Jönsson bortser från den problematiken. Han kör på helt enkelt. Ger bakgrund, beskriver och berättar.

Boken är en katalog till en vandrande utställning curerad av Lisa Larssons son Mattias Larsson och Love Jönsson. Föremålen i utställningen är Lisa Larssons egna och även de arbeten av kollegor som finns med i utställning och bok är hämtade ur Lisa Larssons privata samling. Så den här boken och utställningen den ackompanjerar är i alla delar hennes egen berättelse om hur hon vill bli sedd och i vilken kontext.

Boken är utifrån sitt material folkbildning av bästa märke. Den är fylld av rättvisande bilder av föremål, hennes egna, men också några av de kollegor hon känner sig befryndad med.

Och hennes biografiska och hennes föremåls berättelser gestaltas på ett trevligt sätt av Love Jönsson. Med lätt hand och pedagogisk rutin tar han fram grundkursen om Lisa Larssons bilder. Och den är vi många som längtat efter och saknat.

Hur funkar då Lisa Larssons bilder idag. Mest som nostalgi som jag ser dem. Hon har några typiska stildrag. Hon gör figurer som skulle passa i en Disneyfilm, eller kanske till och med i Yellow submarine. De är oerhört enkla. Det innebär att all uttrycksslagg är borta. Hennes bildstil passar bra för massproduktion. Enkelt, förenklat och rättframt. Och vänligt. Mjuka former och trevliga uttryck gör dem oemotståndligt intagande. Dom är genomgående ”dressed for succsess”.

Och succé blev det sannerligen. Jag undrar om det finns mera bästsäljande svenska prydnadsfigurer.

Jag känner oberörd av det mesta i det här flödet. Road, men aldrig orolig eller konfunderad. Kanske är det där skiljelinjen mellan prydnadssak och skulptur går. Jag känner mig mer imponerad av flödet och produktionen än av enskilda verk.

Jag har några speciella favoriter.
First and foremost den som heter Samhällsdebatten som producerades mellan 1969 och 1974. En kvinna lyfter en gubbe över huvudet beredd att slänga honom och med honom patriarkatet. En kvinnosaksbild med mycket värme och kärlek i botten. Och humor mot en klangbotten av allvar. Den är producerad i flera olika varianter och jag gillar alla jag sett. En klassiker. Tänk om det stod en sådan i stort format i en rondell i stället för det karaktärslösa skräp som nu står i många.

En annan favorit är Sträng, ett porträtt av finansminister Gunnar Sträng som sparbössa. Den är gjord på den tiden man höll hårt i våra gemensamma pengar. Han ser inte nådig ut när han läser ur nådiga luntan.

Det finns också några fåglar hon gjort i sin ateljé och som inte kom i produktion gjorda på 80talet, som bryter mot den prydnassakskonvention hon skapade åt sig.

Jag har en kritisk synpunkt på formgivningen av boken. Jag tycker man ska sträva efter att ha de bilder man skriver om i närheten av texten som behandlar dem. Så är det inte alltid här.

Men sammantaget är det en trevlig bok om en trevlig produktion.
Rian Konstmuseum har haft kataloger/böcker på de senaste utställningarna som är föredömliga i museisammanhang, både roliga, informativa och pedagogiska.

BO BORG

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Bok: Lisa Larsson En resa genom livet
Författare: Love Jönsson, Mattias Larsson
Förlag: Rian Konstmuseum
ISBN: 978-91-987628-1-5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s