De blev sannerligen en musikkväll att minnas. Ecstatic Ensembles kombination av teknisk briljans, musikalitet och värme gjorde publiken stundtals andlös. Man ville inte missa en ton eller ett tonfall.
Ecstatic Ensemble är vad som i rocksammanhang kallas en supergrupp. Medlemmarna har förflutet i de främsta svenska körerna. Alla de sex sångarna som ingår är i yppersta solistklass med fördjupad specialitet inom inom olika genrer. Tillsammans blir de något alldeles extra.
Den här kvällen bjöd de på ett program som började på medeltiden och sedan gjorde väl valda nerslag i musikhistorien fram till våra dagar.
De sjöng oackompanjerade, a cappella som facktermen lyder. Behövdes det orkesterinslag lät de sina röster stå för det. Det ger en närhet och intimitet så för musiken närmare oss. För många av oss blev den här konserten smakprov som gav mersmak på musik vi inte hört i arrangemang som vi inte hört, eller kanske inte ens kunde föreställa oss. Men de här skickliga musikerna lotsade oss in i mot musikens kärna. De här förstklassiga koristerna gav varje stämma en personlighet som inordnades till en helhet som blev helgjuten och omistlig. Det gav både bredd och djup i klangen och tolkningarna.
Speciellt fastnade jag för barockavsnittets två sånger. Dels en sorgsen sång av Claudio Monteverdi (1567 1643) vars vemod gjorde drabbande starkt intryck. Samma sak med J S Bachs (1685-1750) innerliga Jesus Bleibt meine Freude.
En annan höjdpunkt i konserten för mig var det fantastiska verk av Sergei Rachmaninov (1873 – 1943) vi fick höra på kyrkligt originalspråk.
Konserten spände över ett tidsspann på många hundra år. Publiken var trollbunden och följde med på den här hisnande musikaliska tidsresan.
Det blev stående ovationer och långa kraftiga applåder efteråt i den totalt fullsatta Missionskyrkan. Som extranummer tydliggjorde de kopplingen mellan Bach och en av de sena nittonhundratalets bästa poplåtar A White Shade of Pale. Man visade att rock och barock har både inre och yttre likheter. Var skulle vår tids musik ha varit utan Bach. A Whiter Shade of Pale har en av popens mest drabbande stämningar trots sin svår- på gränsen till o-begripliga texter. Men här blev orden ren musik som klarade sig utan lexikala tolkningar. När den framförs på ett så här genommusikaliskt sätt förstår man ändå. Så bra är Ecstatic Ensemble.
Apropos lexikon. En av det engelska ordet ecstatics ordboksdefinitioner är ”känsla av överväldigande lycka eller glädjefylld upphetsning”. En perfekt sammanfattning av känslorna efter den här fantastiska konserten.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Missionskyrkan Lidköping 2022.09.12
Ecstatic Ensemble
Jeanette Köhn, sopran, Sofia Niklasson, sopran, Malena Ernman, alt, Leif Aruhn-Solén, tenor, Hans-Peter Nee, baryton, Gustav Nordlander, bas
Musik från medeltiden fram till våra dagar
Publik: Fullsatt, 300+
Arrangör: Lidköpings Konsertförening
BoBorg.se 