Några ord till en ung feminist – Marianne Lindberg De Geer

Marianne Lindberg De Geers bok Några ord till en ung feminist ger begreppet coffee table book en ny innebörd. Här handlar det inte om en stor skrytbok att ha liggandes framme för att imponera. Den här lilla boken är mera som ett nerskrivna tankar och samtal kring ett cafébord. Det är ett sympatiskt tilltal som gör att man gärna lyssnar. Ett lågmält resonerande, inget megafonerande. Funderingar i pamflettform. Den passar nog bra till unga människor, tjejer som grabbar, med nyfikenhet på och intresse för jämställdhet och feminism.

Det handlar om en livserfarens kvinnas tankar om jämställdhetens prövningar och möjligheter. Hon (f 1946) tar upp många relevanta och intressanta aspekter från ”en som varit med” både då och nu. När hon ska utvärdera har hon sitt eget liv som lackmuspapper.  Hon har en skarp, skärskådande och genomskådande blick.

Hon inleder med att önska att hennes mamma hellre än att lämna en massa prylar efter sig skulle ha berättat litet om hur det var att vara barn. Med den här boken vill hon göra vad mamman inte gjorde och berätta om erfarenheter ur sitt eget liv och hur det format hennes tankar om hur män och kvinnor kan leva jämlikt.

Hon börjar med att resonera om föräldraskapet. Hur kvinnor historiskt och även idag har huvudansvaret för barnen. Hur uppkommer könsroller? Hon konstaterar att hon själv som förälder varit strängare mot sina döttrar än mot sönerna, att hon har större krav på tjejerna än killarna. Könsroller är kulturellt betingade, men ändå tycker hon sig se sina döttrar göra likadant som hon och tänker att det kanske kan ha med gener att göra ändå.

Hon tar upp religionens roll som ett av de värsta verktygen att förtrycka kvinnor. Gud är man i de flesta religioner. Hon visar att det kan bli omvända roller. Med hjälp av filmen Vår Gud är en kvinna av Leyla Assaf-Tengroth visar hon med konkreta exempel att i ett matriarkat där gud är en kvinna så blir det tvärtom. Inget av de alternativen är förstås att föredra. Men inget är hugget i sten.

Hon har i ett kapitel om sexualitet klarsynta resonemang om hur barn och kvinnor sexualiserar sitt sätt att vara och klä sig. Hur de anpassar sig till den manliga blicken. Hon ser också att en del av den självvalda apparitionen också ofta är ett vapen i konkurrensen kvinnor emellan. Men tjejerna ska förstås inte behöva klä sig på ett visst sätt för att inte bli antastade av kåta män. I förlängningen måste ju kvinnorna i så fall bära burkaliknande dressar för att få vara i fred. Och vems är problemet egentligen? Männens förstås. Och de får å sin sida se ut hur de vill.

Hon skriver roligt om hur hon fikar och diskuterar kaxig feminism med en väninna. Och hur denna sen förändras totalt när hennes kille dyker upp och hon blir en helt annan och våpar upp sig. Hon ser sig om i sin omgivning och skriver: ”Varför är så många feminister ihop med män som de underordnar sig?”.
Boken redovisar hennes personliga erfarenheter som hon berättar om i en blandning av allvar och humor. Hon har sett att kvinnor som vågar visa att de är männens like, eller är dem överlägsna, skrämmer de flesta män. ”Visst finns det undantag, men han är inte tillgänglig. För han är gift med mig.”, säger hon med glimten kärleksfullt i ögat.
Det är lätt att följa med i hennes resonemang. För att vi inte ska missa det hon tycker är viktigast står några av hennes huvudstatements på helsidor i stora bokstäver.
Hon avslutar med att göra se över utvecklingen de 118 åren efter hennes patriark till fars födelse. Hon tycker sig se att i hennes och hennes barns liv går jämställdheten framåt ändå och konstaterar att hon inte kan: ”… annat än känna stolthet och glädje över hur långt vi nått.”
Men det är inte riktigt slut där.

Det finns ett P.S allra sist i boken:
 ”Tack till Ingegärd S, som 1972 visade mig var klitoris sitter.”

Boken är en mogen kvinnas erfarenheter och insikter förmedlade till unga feminister. Litet teori, men framför allt det hon självt levt och vederfarit. Och det personliga är politiskt. Boken är kul att läsa. Gränsnyttan är nog större för de yngre, som enligt titeln är hennes målgrupp, än för oss i hennes egen generation. Och för oss gamlingar känns det fint att få våra uppfattningar strukna medhårs. Inget nytt under solen, men den värmer ju gott ändå.

BO BORG


Bok: Några ord till en ung feminist
Författare: Marianne Lindberg De Geer
Omslag: Bäck Studio
Förlag: Kaunitz-Olsson
ISBN: 978-91-89603-29-5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s